Det här med vårdnadstvister.
Jag vill börja med att säga att det här är min teori, jag påstår inte att detta är en sanning, jag har inte ens någon koll på forskning eller statistik i ämnet.
Många människor, inklusive anti-feminister och genusförespråkare, verkar vara märkligt överens om att frågan kring vårdnad samt vårdnadstvister är otroligt ojämställd. Jag vet inte hur det ser ut, de siffror jag sett från kommentatorer i diskussioner är att nästan alla vårdnadstvister vinns av mödrar. Att enligt lagen får ingen ogift man vårdnad om sitt barn om inte mamman godkänner detta.
Jag och Niclas var inte gifta vid Jamies födsel, jag minns att vi var till socialen och snackade lite och skrev på ett papper om att han var pappan. Jag fick godkänna, han fick ta på sig ansvaret. Vi blev tillfrågade om faderskapsprov med nekade. (Det var självklart för oss att han var pappan, hallå).
Problemet med detta är, som jag kan känna, att mammor ska GODKÄNNA vem som är far. Dvs de kan ICKE GODKÄNNA också. Jag hoppas verkligen det inte är många som gör så bara för att jävlas! Men annars, om en kvinna inte vill ha en man som pappa, säger hon då inte bara "nej, jag har legat med 27 andra också"?
Ja, jag spekulerar vilt, jag har ingen aning hur en sådan människa tänker som inte vill godkänna barnets far som far.
Det skrivs också om mammor som absolut inte borde ha vårdaden, men får den enbart pga sitt kön.
Ja. Detta är ett problem!
Men. Att mamman är bäst på att ta hand om barnen är inbakat i ryggraden hos oss. Det bara är så.
Biologiskt är mammor mer omhändertagande, mer kärleksfulla. Mer passande att ta hand om en liten bäs.
Jaså? Jag vet inte om jag tror på det. Men så länge majoriteten av svenska folket anser att detta är sant så tror jag lite kommer att göras för att ändra på dessa lagar/problem.
Jag tror att anledningen att Jamie anknyter hårdast till mig är pga att jag varit mest hemma sedan hon föddes. Inte pga att jag valt det pga att jag är en arbetsskygg feministfitta som bara vill vara hemma och bli försörjd, utan för att Niclas har ett fast jobb, det har inte jag. Jag var hemma de 3 första månaderna med Jamie, sedan var det Niclas tur att vara pappa-ledig. Dock pluggade jag och var hemma ganska mycket då också. Jag söker jobb, jag jobbar så ofta jag får chansen, jag kämpar för att göra färdigt skolan.
Sammanfattningsvis tror jag inte att pappor kommer få mer fördelar kring sina barn om vi inte går ifrån tänket att de är mindre kapabla till det. Låter inte det ganska självklart?
När du väl blivit glasögad är de svåra att ta av..
Hämtar med vän hennes son på dans. Det är hans första gång, han ville prova på.
Läraren säger "han borde prova xx då och då istället, då är det mer killar".
. Liksom.
Och jag undrar. Var är omtanken om honom som person? Inte bara som pojke?
Passade inte dansen honom? Var han inte intresserad? Var det för svårt/lätt?
Är verkligen enda skälet könet?
Diskuterade med vännen efteråt, hon hade inte alls reagerat som mig. Ibland tänker jag att världen var så mycket enklare innan, när även jag delade den i strikt kvinna-man kategorier.
Innan jag såg allt som jag nu känner är så knasiga och fel.
Mest hoppas jag att min väns son verkligen känner efter vilken dans han tycker är roligast. Och inte baserar sitt val utifrån kön på de andra dansarna.
Tjejlegot är där, och killegot där
Jag fick mindre hjärnblödning när jag hör sådant.
Och kom inte och säg "barn sääger inte sånt!"
Jo de gör de VISST! Rakt i ansiktet på mig igår.
Undrar du vad det spelar för roll?
Vem fan har bestämt könsuppdelning på några färgade målade klossar en kan bygga ihop?! Vad fan!
Tjejlego är tydligen med hästar. Och vad gör det med självkänslan och modet hos pojkar som gillar hästar?
I D I O T I
Varför är genus så viktigt för mig?
Igår hörde jag ännu en gång "jag är så trött på det där genus". Denna gång pga hur hen fått läsa den kursen på högskolan.
Jag blir ledsen varje gång jag hör någon som säger så.
Varför?
För att jag varje dag hör tex
"jag vill inte leka med tjejer"
"jag vill inte leka med killar"
"jag kan inte lika bra som killarna" följt av en tjej som inte ens provar.
Sjukt? eller hur.
Värst är iaf min vän som anklagats för att ha varit "för nära" (vad fan det nu betyder) barnen på en förskola. Vad i hela helvete innebär ens det?!
Hade min vän varit kvinna hade ingen reagerat. För jag är precis likadan!
Vi kramas, vi brottas, jag tröstar, vi kittlas, vi spelar fotboll.
Jag mår fysiskt illa när jag tänker på min vän, som är så älskad av barnen, som kanske nu inte vågar vara så med barnen längre. Det är ju en av anledningarna att de älskar honom, han är rolig.
Jag vet inte om genus är svaret. Men jag vet att genom att tjata genus får vi upp ögonen, större medvetenhet om ALLT som genus faktiskt innebär.
Genus är inte bara "jada jada killar ska ha klänning och tjejer ska leka med bilar" det är så otroligt mycket större, viktigare.
För fan. #ryteri
jag har haft finbesök i Bloggen ju!
Hjälp, här går dagarna. Jag försöker tjäna ihop till mat och ta igen lektid med Bus också har självaste LadyD vart här och kommenterat.
Sedan såklart det heliga Disney. Ja. JAG vill inte visa det för BUS nu, ok? Lika som att jag inte köper Bamse heller, pga hon kan inte ha allt och hon gillar Shaun och Timmy så vi kör på Shaun och Timmy.
Det kanske låter som jag "könar" väldigt hit och dit, och jag skulle vilja påstå att jag inte gör det. Men att jag är medveten om vad världen anser som "pojkigt" och "flickigt".
Det här att ha uppdelade kläder efter kön när barnen är små är för mig obegripligt.
Varför är det så viktigt att de ser olika ut? Varför är det så viktigt att dela upp oss i män och kvinnor? Varför varför varför?
Jag tror faktiskt inte att jag skulle se fel på Sara och Niclas om de kom gående, även om de hade likadana kläder. Jag tror inte heller att jag helt plötsligt skulle få en enorm lust att ligga med en tjej och inte en kille bara för att män och kvinnor inte var så jävla fast i sina fack!
Nu åker jag och jobbar några timmar.
Då blir jag skakis i fingarna. Min husgud liksom, den person som verkligen öppnade mina ögon för genus och jämtställdhet.
Jag hade kanske inte förstått hennes blogg utan skolan, det var ju ändå där jag fick hennes tankar bekräftade, sen rullade det på och nu skäms jag över hur jag betett mig vissa gånger.
Det blev en väldig rabalder av mina inlägg, där jag skrev att jag funderade på hur Bus hade blivit om vi gett henne andra leksaker.
Det blev en väldig rabalder av mina inlägg, där jag skrev att jag funderade på hur Bus hade blivit om vi gett henne andra leksaker.
Hallå! En fundering. Kommer ju aldrig kunna veta, kan inte gå tillbaka i tiden.
Sedan såklart det heliga Disney. Ja. JAG vill inte visa det för BUS nu, ok? Lika som att jag inte köper Bamse heller, pga hon kan inte ha allt och hon gillar Shaun och Timmy så vi kör på Shaun och Timmy.
Ok med DIG?!
Det kanske låter som jag "könar" väldigt hit och dit, och jag skulle vilja påstå att jag inte gör det. Men att jag är medveten om vad världen anser som "pojkigt" och "flickigt".
Jag skrev också att många inte könar på samma sätt idag, då vi inte tänker på samma sätt, och jag pekar inte ut någon "elak massa".
men jag vet att det finns föräldrar som inte vill att deras söner skall ha rosa. Tex. Och jag tycker det är tråkigt att ett barn ska gå miste om en färg pga sitt kön.
Rosa är ju en underbart fin färg!
Det här att ha uppdelade kläder efter kön när barnen är små är för mig obegripligt.
Barn är barn. För mig ska barn ha slitstarka kläder som de kan röra sig i. Leka, hoppa, ramla.
Och de ser lika ut i kroppen lääänge. Inga stora pungar eller bröst som behöver speciella plagg.
Varför är det så viktigt att de ser olika ut? Varför är det så viktigt att dela upp oss i män och kvinnor? Varför varför varför?
Jag tror faktiskt inte att jag skulle se fel på Sara och Niclas om de kom gående, även om de hade likadana kläder. Jag tror inte heller att jag helt plötsligt skulle få en enorm lust att ligga med en tjej och inte en kille bara för att män och kvinnor inte var så jävla fast i sina fack!
Nu åker jag och jobbar några timmar.
Förresten så är jag lite smygkär i våran nya RC. Hen är en sådan person som får en att känna sig otroligt viktig, som att hen bryr sig vad en säger, en som verkar vara vän med hela världen och faktiskt bryr sig OM hela världen. Ja. helt underbar helt enkelt.
Allt Disney är inte skräp i mina ögon. Men mycket..
Svar till Hanna och Sara;
Ok, alla får tycka som de vill. Jag vill inte att Jamie ska växa upp med intrycket att alla brudar vill vara prinsessor som måste räddas av prinsen samt att det är normalt med Barbie-sizemidja. . För fan.
Om Disney nu har så bra musik kan den säkert köpas på skiva. Men det finns bra annan också tycker jag.
Att Jamie älskar Fåret Shaun tycker jag är bra, det visar att hon har samma sorts humor som mamma vilket bådar väl för framtiden.
Och jo, jag tycker våran uppfostran är fantastiskt storartad, för vår unge är helt jäkla underbar! <3
Förmodligen ingen som BARA köper dockor åt sina flickor, speciellt inte idag. Vi är mer medvetna nu. Men jo, jag tror det finns människor som inte tänker på att erbjuda hela spektret med leksaker beroende på könet.
Fy fan, det börjar ju så fort ungarna föds, det här viktiga om det är en flicka eller pojke.
Häromdagen var vi på Åhléns, 3 olika dopkort- en flicka! (rosa) en pojke! (blå) en dotter! (rosa) en son! (blå) åsså var det ett till..
Jaa, för Ungen låg där i magen och utvecklade en favoritfärg.
Satans idioti!
Så kan det gå.
Jamie har precis upptäckt Stora Maskiner på Bolibompa. "daktor!" säger hon lyckligt så fort ett Fordon större än en bil dyker upp, både på tv och ute.
Bilar är en annan favorit. Hon har även upptäckt Hello Kitty, katter har hon ju vart galen i länge.
Dockor är fortfarande totalt ointressant, men halsband är himla kul.
Färger verkar hon inte bry sig mycket om, men hon gillar sina röda skor, mönstrade foppisar och gummistövlar.
Självklart undrar jag hur hon vart om vi bara köpt rosa och dockor åt henne. Och bara visat Disney-skräp.
Om vi inte ens tänkt tanken på att erbjuda bilar och bollar pga att hon är flicka.
För visst kan man "glömma" att erbjuda hela kitet med leksaker som finns tillgängliga för barn. Eller?
Och man kan "glömma" att uppmuntra ALL lek, oavsett vad barnet visar intresse för. Eller uppmuntra viss lek lite extra. Eller?
Här uppmuntras ALLT. Lika mycket.
Så vad gjorde då dessa män för speciellt?
Einstein
Albert Einsten, en tysk fysiker. Snälla säg att han inte behöver ytterligare presentation?
August Strindberg.
Räknas som en av Sveriges mest betydelsefulla författare. han var dock även dramatiker och målare.
han var inte speciellt förtjust i kvinnor skulle man kunna tro, av detta citat tex
"Nu har jag piskat henne så att hon blifvit en samvetsgrann mor,
och nu vågar jag lemna barnen åt henne,
sedan jag afskedat pigan, med vilken hon supit och horat"
Alla svenskar har väl hört talas om Hemsböborna? Även om de inte läst den (jag har det inte)
Freud
Sigmund Freud.
Bör egentligen inte heller behöva ytterligare presentation.
Men.. Visste du tex att Freud rekomenderade kokain som behandling mot ett flertal sjukdomar?
Gustav Vasa
Vi firar Sveriges Nationaldag den 6 juni på grund av att det var den 6 Juni 1523 som Gustav Vasa valdes till Kung. Vasa spelade stor roll i den arvsmonarki vi har idag och det ses som grundadet av den moderna nationalstaten Sverige. (vad nu det betyder..)
Vasa ville bestämma själv och använde sin makt för att minska kyrkans makt. Inte religionens, men kyrkans. Han ville ha mest pengar med andra ord. Han hade en hel hög med ungar och var en hänsynlös maktutövare..
Anna frågade också efter namnen på alla de personer vi fick se, då vi satt på lektion och fick se en powerpoint och jag letat upp bilderna jag presenterat här i bloggen själv (google- bilder) så slänger jag ut alla namn bara.
Vore roligt och höra era tankar!
Kvinnor;
Drottning Victoria, Marie Curie, Virginia Wolf, Jane Austen, Hilary Clinton, Alva Myrdal, Doris Lessing, Margret Thatcher, Simone Deboair (stavningen??) Finnborgardottir, Heliga Birgitta, Selma Lagerlöf, Kleopatra, Janice Joplin, Fredrika Bremen, Ada Lovelace, Rosa Lynn Crunkin
Män;
Freud, Lenin, Olof Palme, Strindberg, Oscar Wilde, Gustav vasa, Marting Luther King, Fidel Castro, Einstein, Påven Paulus, Picasso, Ghandi, Tutankanon, Jimi Hendrix, Shakespear, Nobel, HC Andersen
Anna frågade ju också om jag inte medvetet lade ut bilder på svåra kvinnor och lätta män, och mitt urval baserades helt på egoistiska skäl. Det var personer som jag fann intressanta, som jag anser att vi borde ha koll på då jag tycker de åstadkommit något viktigt!
Som Freud; hans tankar kring psykologi lever kvar, Ada Lovelace- första dataspråket! Vasa- han är orsaken att 6 Juni numer är en röddag, Marie Curie- radioaktiviteten, hallå! osv osv.. (;
OBS! Tanken var att länka Anna i detta inlägg, men då blogg.se har ngt jävla tjafs med error så tycker jag ni kör old School och besöker hennes blogg genom att kopiera denna adress; http://80talisten.blogspot.se/
kvinnor som lämnat avtryck i historien
Simone De Beauvoir
Föddes 1908 i Paris. Hennes far sade till henne "du har en mans hjärna". Hon var en utomordentlig student som utmärkte sig.
Simone var bland annat författare och feminist. Hon skrev boken Det andra könet som är en klassiker i feministiska cirklar (har ej läst den, ÄN). Du har väl hört citatet "Man föds inte till kvinna, man blir det"
Hon var dock inte enbart engagerad i feminism, hon belyste även de äldres situation i samhället.
Hennes roman Mandarinerna vann 1954 Goncourtpriset, som är det mest prestigefyllda litteraturpriset i Frankrike.
Hon är begravd bredvid Jean-Paul Sartre (som jag förstått att hon hade ett förhållande med, sexuellt men som övergick i intellektuellt när Sartre blev impotent?)
Ada Lovelace
Föddes 1815 i England. Hon var en genialisk matematiker och hon har skrivit en algoritm (??) som betraktas som världens första datornprogram.
(Tyvärr är jag otroligt dåligt insatt i sådana här grejer, och detta är en text kortare än hon är värd, men att kvinnan förtjänar enormt mer uppmärksamhet skulle jag vilja påstå. Hon var långt före sin tid, och även om differenseringsmaskinen uppfanns av en manlig vän var hon definitivt med och utvecklade den. Jag uppmanar er till mer läsning om kvinnan, något jag skall ta och göra när skolan är helt klar!)
Alva Myrdal
Föddes i Sverige 1902. Var statsråd samt mottagare av Nobels Fredspris 1982.
Hon studerade mycket psykologi samt var politisk aktiv. Hon och maken Gunnar Myrdal skrev tillsammans boken Kris i befolkningsfrågan. Boken talar om att föräldrar och samhället ska dela på ansvaret för barn genom barnpedagoger. De båda makarna var även positivt inställda till tvångssterilisering. Alva var invovlverad i skolsystemet vi har idag med 9 års skolgång, kritisk mot dåtidens "dagis" samt hade höga positioner inom FN, de högsta en kvinna haft vid det laget. Hon medverkade också i striden för kvinnors rättigheter, då de skulle gynna barn. Olof Palme talade vid hennes begravning.
Marie Curie
Föddes i Polen 1867. Hon var kemist och fysiker och vann två nobelpris. 1903 fick hon nobelpriset med sin make och en annan snubbe, då var hon ändå den första kvinnan att vinna ett nobelpris, detta för deras forskning kring radioaktivitet. Hon fick sedan ett för sin upptäckt av radium och polonium. Hon är fortfarande den enda kvinnan som vunnit två.
Ibland tappar jag hakan och får plocka upp den..
För det här känns bara så sjukt.
"Women can´t handle power"
"Women have no shame!" "She did´nt realise she looked like a slut"
Han pratar om att kvinnor inte kan ha makt. Gud gav mannen makt.. Kvinnor kan inte hantera makt, eller stress. Vid stress bryter kvinnor ihop.
Varför skäms inte kvinnorna över att ha sex? Över att de vill ha sex?!
Han menar också att kvinnor måste tala om för andra att han har rätt, för det har han ju. Eller hur?
"One of the biggest mistake America made is letting women vote.. It was a big mistake"
Kolla detta, för JO, det finns män i världen (Amerika i detta fall) som menar att kvinnor inte är värda lika mycket som män..
"Women can´t handle power"
"Women have no shame!" "She did´nt realise she looked like a slut"
Han pratar om att kvinnor inte kan ha makt. Gud gav mannen makt.. Kvinnor kan inte hantera makt, eller stress. Vid stress bryter kvinnor ihop.
Det är skandal att kvinnor talar om preventiv-medel. För att då talar hon om att mörda foster. Han undrar om han sov när kvinnorna fick sin vaginala makt.
Varför skäms inte kvinnorna över att ha sex? Över att de vill ha sex?!
Han menar också att kvinnor måste tala om för andra att han har rätt, för det har han ju. Eller hur?
"Satan is having his way"
"One of the biggest mistake America made is letting women vote.. It was a big mistake"
Kolla detta, för JO, det finns män i världen (Amerika i detta fall) som menar att kvinnor inte är värda lika mycket som män..
Fler män till förskolan vill vi ha!
Förutom den orättvisa, trångsynta pedofil-stämpeln. Vad gör att så otroligt få män arbetar inom förskolan?
Detta ämne är ännu ett jag brinner för, jag önskar några män kunde berätta varför de inte vill/arbetar inom förskolan?
Tanken att bli skogshuggare har aldrig ens fladdrat runt i min hjärna. Varför? Ja du. Jag vet inte riktigt.
Jag har inget intresse för skog, internet, bilar, blommor, sjukhus eller sådant där annat.
Det är en sjukt svår fråga.
Vad tror du är anledningen till fåtalet män inom förskolan?
Denna artikel som Pelle Billing gav mig länken till på Twitter ger en viss bild.
Detta ämne är ännu ett jag brinner för, jag önskar några män kunde berätta varför de inte vill/arbetar inom förskolan?
Självklart kan inte alla göra samma sak. Men eftersom det finns så otroligt få så undrar man ju lite vad män tänker generellt.
Jag är lika nyfiken på vad de kvinnor som inte är skogsarbetare tänker!
Tanken att bli skogshuggare har aldrig ens fladdrat runt i min hjärna. Varför? Ja du. Jag vet inte riktigt.
Jag ville bli Indian-flicka, raggare med öppet fönster eller typ vetrinär när jag var liten.
När jag var lite större ville jag bli bartender. Nu vill jag arbeta med barn.
Jag har inget intresse för skog, internet, bilar, blommor, sjukhus eller sådant där annat.
Det är en sjukt svår fråga.
Vad tror du är anledningen till fåtalet män inom förskolan?
Att hata ett ord..
Språkrådets nyordslista 2011
Jag blir verkligen helt tokig på att folk använder ett annat ord, för ord som jag inte gillar borde inte få finnas. Ok?
För jag har inget annat bättre för mig i mitt liv, så därför går jag på "hata-ett-ord" krig.
Jag har valt ut orden Bröllopsklänning att hata.
För fan, det heter faktiskt Brudklänning!
Sluta använd ordet bröllopsklänning, det är helt onödigt!
Det finns redan ett ord; BRUDKLÄNNING.
Det finns redan ett ord; BRUDKLÄNNING.
Jag blir verkligen helt tokig på att folk använder ett annat ord, för ord som jag inte gillar borde inte få finnas. Ok?
Fattar du nu? Det finns inget som heter Bröllopsklänning, det heter Brudklänning FFS!
Förresten, ordet Padda.
Padda är faktiskt ett djur! Inte någon dataskärm. Det ordet hatar jag också.
För jag har inget annat bättre för mig i mitt liv, så därför går jag på "hata-ett-ord" krig.
Jag klev nog i kvarteret
eller hur man säger. Sten i glashus kanske?
Ialla fall. När jag skrev inlägget om att maktlekar inte är ok på "min" förskola, så syftade jag på sådana här lekar.
Lekar som endast går ut på att skada. Att håna. Att få en annan person att känna smärta eller förnedring. För det är hur jag tolkar dessa lekar. Att sedan människor försvarar dem, ja, jag kan inte bestämma vad du känner, men för mig känns sådana där lekar helt jävla fel, och när jag arbetar kommer jag inte tillåta dem.
Men. Så snubblar jag över det här inlägget, av Blixa, och jag ryser.
Det finns lekar som innehåller hårda tag, men inte mobbing, tex bandy, fotboll osv. Men de lekarna går ut på att få en boll i mål, att samarbeta, om någon sedan tacklar lite hårt brukar det sällan vara med meningen att skada.
Jag menar också att det är två skilda världar, förskolan och hemmet. Jag måste kunna gå till och från jobbet med tryggheten att barnen mår bra när de är hos mig. Att de inte skadar sig eller är ledsna eller kränkta.
Jag är självklart inte samma person hemma. Vem skulle orka?
Så visst, kalla mig dubbelmoralist, men att jag funderar över hur jag ska uppfostra Jamie och hur jag ska jobba, även om det är på två motsatta sätt, är för mig inte dubbelmoral.
Eller?!
Äh, jag är inte bra på sådant där (heller)
Ialla fall. När jag skrev inlägget om att maktlekar inte är ok på "min" förskola, så syftade jag på sådana här lekar.
Lekar som endast går ut på att skada. Att håna. Att få en annan person att känna smärta eller förnedring. För det är hur jag tolkar dessa lekar. Att sedan människor försvarar dem, ja, jag kan inte bestämma vad du känner, men för mig känns sådana där lekar helt jävla fel, och när jag arbetar kommer jag inte tillåta dem.
Men. Så snubblar jag över det här inlägget, av Blixa, och jag ryser.
Och minns alla gånger mamma sa "nej, man får inte slåss" och pappa sa "du måste slå tillbaka".
Och jag blir alldeles förvirrad. Hur ska jag lära Bus?!
Det finns lekar som innehåller hårda tag, men inte mobbing, tex bandy, fotboll osv. Men de lekarna går ut på att få en boll i mål, att samarbeta, om någon sedan tacklar lite hårt brukar det sällan vara med meningen att skada.
(Eller har jag fel?)
Att brottas ser jag som en lek där två personer mäter sin styrka, som armbrytning.
Men just det där- att välja ut en ledare. att välja ut ett offer. att leka en lek som böghög, som är helt beroende av att den underst i högen kan lita på att de översta hör hens nej för hörs det inte i tid finns risken att barnet kvävs!?
men att slåss då. Ja, barn kan vara jäkligt elaka (alla föds egoistiska och mer eller mindre onda är ju min tro) så vad ska Jamie göra om någon börjar slå henne i lekparken?
Ska jag lära henne självförsvar? Ska jag säga att det är ok att slå tillbaka om ingen vuxen finns i närheten? Ska jag hålla mig till nolltoleransen?
vad gör man?!
Jag menar också att det är två skilda världar, förskolan och hemmet. Jag måste kunna gå till och från jobbet med tryggheten att barnen mår bra när de är hos mig. Att de inte skadar sig eller är ledsna eller kränkta.
Jag är självklart inte samma person hemma. Vem skulle orka?
Jag svär, jag skäller, latar i soffan medan jag fiser och kliar mig i armhålan.
Det gör jag inte på jobbet.
Så visst, kalla mig dubbelmoralist, men att jag funderar över hur jag ska uppfostra Jamie och hur jag ska jobba, även om det är på två motsatta sätt, är för mig inte dubbelmoral.
Eller?!
Vad är biologiskt och vad är socialt skapat?
Ett biologiskt faktum är att män har mer testosteron än kvinnor.
Hjärnforskare har funnit skillnader i hjärnan också, att hjärnan är olika stor hos könen verkar inte ha någon betydelse, eftersom män och kvinnor generellt är olika stora i kroppen i övrigt också.
Bilar fanns inte för 500 år sedan, internet och datorer fanns inte för 100 år sedan.
Jag tror heller inte kvinnor och flickor är intresserade av att städa eller laga mat.
Mariels inlägg med liknande funderingar var intressant!
I dagens samhälle känns det viktigt att försöka bena ut vad som är biologiskt eller inte, då det verkar som man kan "skylla" på biologin och komma undan med det mesta! Wtf liksom!
"Pojkarna slåss och mobbar varandra!" "Ja, men det är biologiskt, de måste få göra så"
Okej. Jäkligt långdragna exempel. Men jag har stött på dem, och stört mig på dem. Så jag kunde inte låta bli.
Jamie är för tillfället väldigt faschinerad av bilar och hon har börjat slå mig. Mycket.
Enligt Wikipedia gör detta männen längre, muskulösare och grövre röst.
I puberteten påverkar det båda könen.
Men som sagt, männen har mer.
Det står dock bara en mening om att testestoronet påverkar aggressivitet.
Men i övrigt är det denna skillnad i testestoronhalt hos pojkar och flickor, män och kvinnor som skapar de flesta skillnaderna hos oss.
Hjärnforskare har funnit skillnader i hjärnan också, att hjärnan är olika stor hos könen verkar inte ha någon betydelse, eftersom män och kvinnor generellt är olika stora i kroppen i övrigt också.
Men till exempel har vi olika många kopplingar mellan hjärnhalvorna, något som vissa forskare menar gör att män har en större "ingenjörsintelligens" dvs de är bättre på att specialisera sig på vissa saker.
Men vad specialiserar de sig på?
Bilar fanns inte för 500 år sedan, internet och datorer fanns inte för 100 år sedan.
Så om pojkar är bättre på detta tror jag inte det beror på gener. Det bör vara något annat.
Jag tror heller inte kvinnor och flickor är intresserade av att städa eller laga mat.
Det är något vi gör för överlevnad. Ja, matlagningen iaf.
För inte fan är det roligt!
Mariels inlägg med liknande funderingar var intressant!
I dagens samhälle känns det viktigt att försöka bena ut vad som är biologiskt eller inte, då det verkar som man kan "skylla" på biologin och komma undan med det mesta! Wtf liksom!
"Pojkarna slåss och mobbar varandra!" "Ja, men det är biologiskt, de måste få göra så"
"Killar tafsar på flickor i skolan" "Ja, men det är biologiskt. Legalisera prostitution så blir allt bra. För killar måste få ligga!"
Okej. Jäkligt långdragna exempel. Men jag har stött på dem, och stört mig på dem. Så jag kunde inte låta bli.
Jamie är för tillfället väldigt faschinerad av bilar och hon har börjat slå mig. Mycket.
Får väl se var testosteronet tar henne..
"maktlekar" är INTE ok
Genom att på nära håll iaktta pojkar som leker dessa s.k "maktlekar" kan man se att det är otroligt mycket aggressivitet involverat.
Även om detta skulle vara någon sorts nedärvd biologisk handling så kan jag inte tänka mig varför den skall uppmuntras? Få personer behöver slåss för att överleva idag, och man kommer betydligt längre om man lär sig att kommunicera, tala för sin sak, att diskutera. Det är förmodligen en bättre överlevnadsstrategi idag.
Och hur ska vi kunna säga till barnen att det är ok att slåss när man leker en viss lek, men det är inte ok att slå de som inte är med i leken? Eller att man inte får sparka ned varandra när man spelar fotboll?
Som blivande förskollärare säger jag nej till allt våld!
Vad barnen gör på sin fritid kan jag inte kontrollera, men när de är i min vård så är det inte ok.
Om nu detta är ett "måste" för pojkar, att slåss, sparkas, håna varandra, mobba varandra, på grund av biologiska orsaker, då får de hålla på med det hemma.
Det finns inte rum för skratt eller empati. Om någon gör illa sig ordentligt och kanske gråter finns ingen förståelse.
Även om detta skulle vara någon sorts nedärvd biologisk handling så kan jag inte tänka mig varför den skall uppmuntras? Få personer behöver slåss för att överleva idag, och man kommer betydligt längre om man lär sig att kommunicera, tala för sin sak, att diskutera. Det är förmodligen en bättre överlevnadsstrategi idag.
Därför tycker jag inte att det är ok!
Och hur ska vi kunna säga till barnen att det är ok att slåss när man leker en viss lek, men det är inte ok att slå de som inte är med i leken? Eller att man inte får sparka ned varandra när man spelar fotboll?
Gränserna i barns lek är ofta suddiga, ibland osynliga.
Som blivande förskollärare säger jag nej till allt våld!
Vad barnen gör på sin fritid kan jag inte kontrollera, men när de är i min vård så är det inte ok.
Jag har sett vilken skada dessa "lekar" kan göra.
Om nu detta är ett "måste" för pojkar, att slåss, sparkas, håna varandra, mobba varandra, på grund av biologiska orsaker, då får de hålla på med det hemma.
Och inte i mitt hem, på min förskola, och framför allt inte i närheten av min unge!
Varför jag inte kan ta vissa "jämställdister" på allvar..
Jag måste erkänna att Pelle Billing är skicklig. Sakligt och med fina ord lägger han mer eller mindre varje dag allt mäns lidande på feminismen.
Jag läser nästan alltid kommentarerna, jag anser att kommentarer tillhör inlägget, det är en förlängning av det. Om det nu är ett intressant inlägg som får några.
Jag har all förståelse för om Pelle Billing och Pär Ström känner att mansfrågor kommer i skymundan, för kvinnofrågor tar väldigt mycket plats och tid.
Jag blev verkligen kallad hjärntvättad av någon i det där kommentarsfältet.
Och att försöka argumentera emot utan "länk till forskning??!" är som att äta soppa med sked.
Jag tyckte först att det var oroväckande många med nästintill kvinnohatiska kommentarer, men nu när jag hänger där dagligen är det inte så många. Det är samma personer om och om igen..
Pelle Billing är självklart inte ansvarig för de som kommenterar hos honom, det menar jag inte!
Jack säger:
12 februari 2012 kl 12:01
Liksom han menar att feminister lägger allt kvinnors lidande på män. Enligt Billing har feministen lagt en nästintill osynlig spindelväv över hela Sverige. Staten och hela samhället. På grund av detta blir män konstant utpekade som farliga, elaka och härskande. Av media, lärare, regeringen.
Feminismen härskar i skuggorna och nu har Billing fått nog, han agerar för männen!
Jag läser nästan alltid kommentarerna, jag anser att kommentarer tillhör inlägget, det är en förlängning av det. Om det nu är ett intressant inlägg som får några.
Dock är jag lite rädd att ge mig in i diskussionerna. Jag tycker det är fegt att vara anonym, men jag vågar inte lämna ut mitt namn då jag drömmer mardrömmar om att de kommer hit och misshandlar mig.
Fånigt? Kanske, men en som härjar i Billings kommentarsfält är Medborgare X, som i stort sett utmanade sina läsare till liknande handling.
Jag har all förståelse för om Pelle Billing och Pär Ström känner att mansfrågor kommer i skymundan, för kvinnofrågor tar väldigt mycket plats och tid.
Där säger jag absolut inte emot.
Men när de då menar att all genusforskning är hjärntvätt, alla feminister hatar män och inte tar till sig när en försöker visa på något exempel där män och pojkar kan komma att bli gynnade positivt av till exempel en genusmedveten förskola, då slår jag också bakut.
Jag blev verkligen kallad hjärntvättad av någon i det där kommentarsfältet.
Och jag tycker lite synd om den som tror att någon hjärntvättat HELA Gävle Högskola och ALLA författare som skrivit ALL den kurslitteratur jag läst.
Och att försöka argumentera emot utan "länk till forskning??!" är som att äta soppa med sked.
Jag tyckte först att det var oroväckande många med nästintill kvinnohatiska kommentarer, men nu när jag hänger där dagligen är det inte så många. Det är samma personer om och om igen..
Pelle Billing är självklart inte ansvarig för de som kommenterar hos honom, det menar jag inte!
Men en sådan här kommentar gör mig både förvirrad och less. Och det gör att det känns otroligt oseriöst.
Jack säger:
12 februari 2012 kl 12:01
En stark kvinna som klarar sig själv, varför i hela fridens namn skulle en man vilja vara med henne?
Om mäns biologiska roll är att hjälpa kvinnor så är ju en stark kvinna en typisk sån kvinna som män bör känna sig oattraherade till. Hon har ju redan vad hon behöver.
Bättre då ur biologiskt hänseende att försöka vara av värde som man genom att stödja en kvinna i en sämre situation än det röda matte-tillstånd som de flesta svenska kvinnor (men inte män) har fått sig givet på svenska män och pojkar bekostnad, kanske någon kvinna från Thailand är mer gynnad av en man, vilket rimligen gör män mer attraherade till dem.
Det vore väl nästan förvånande om starka kvinnor vore något annat än relativt oattraktiva? Visst kan de fortfarande ha glans i håret, len hud, kanske opererade bröst eller ansikten för att försöka lura till sig en man trots att de redan har allt. Men jag tror inte män låter sig luras så lätt.
När jag kritiserar manligheten som norm kritiserar jag inte mannen i sig
De flesta män jag känner spelar inte på att de är normen. Många vet nog inte ens om det.
Jag tror att anledningen till att det finns självförsvarskurser mm speciellt för kvinnor är för att kvinnor är lite svagare och ses som svagare än mannen.
När jag läste om normkritisk pedagogik stod det inte någonstans att männen var farliga, att det var männens fel till Krig och liknande. Men det inte sagt att det inte var en människa av manligt köns fel att andra världskriget tog plats.
Att mannen är norm är inte heller något jag tror vi kan skylla på männen idag.
För är det ändå inte lite skönt att känna att man är det större, starkare könet? Det bättre valet i många situationer? Att ändå inte behöva vara lika rädd när man går ute på nätter?
Jag är rädd när jag är ute. Men inte för män. Jag är livrädd för drogpåverkade människor.
I Hjernevask talades det om våld. Att män är mer benägna att ta till våld vid hot.
En gång, när jag var 18, var jag så nära att åka och (försöka) spöa upp en kille som varit otrogen mot min vän samma kväll som hon fick veta att hon var gravid.
Men om jag säger "ska jag slå den jäveln!?" så säger folk nej, och tänker att "hon får stryk av han"
Är det sant att jag aldrig skulle klara en kille? Kanske.
Det är tråkigt att det är vanligt med överfall och våld på kvällar, nätter, helger som gör att kvinnor och tjejer är rädda för att gå ute ensamma, jag vet inte om flest kvinnor eller män råkar ut för misshandel den tiden.
Jag tror att anledningen till att det finns självförsvarskurser mm speciellt för kvinnor är för att kvinnor är lite svagare och ses som svagare än mannen.
Inte pga att vi ser alla män som farliga.
När jag läste om normkritisk pedagogik stod det inte någonstans att männen var farliga, att det var männens fel till Krig och liknande. Men det inte sagt att det inte var en människa av manligt köns fel att andra världskriget tog plats.
Det handlade om att introducera mer historia, till exmpel om homosexuellas rättigheter, kvinnokampen eller hadikappades historia.
Aldrig ta bort historian om männen eller amerikanerna eller de vita pga att de är normbärare utan för att lägga till fler personers perspektiv för att få en helhet. Och för att ifrågasätta VARFÖR är inte homosexuellas kamp för lika rättigheter viktig? till exempel.
Att mannen är norm är inte heller något jag tror vi kan skylla på männen idag.
Mendel-Enk skriver i boken "Med uppenbar känsla för stil.." att mannen idag inte är orsaken till normen men han är ändå lite bekväm i rollen, och detta är anledningen att männen inte direkt kämpar för att göra sig av med stämpeln.
För är det ändå inte lite skönt att känna att man är det större, starkare könet? Det bättre valet i många situationer? Att ändå inte behöva vara lika rädd när man går ute på nätter?
Jag är rädd när jag är ute. Men inte för män. Jag är livrädd för drogpåverkade människor.
Det tycker jag är riktigt läskigt.
För jag har fördomen att alla drogpåverkade människor är oförutsägbara och därmed farliga.
Det är inget jag skäms för. Det tänker jag inte ändra.
Jag hatar satans knark och alkohol som gör människor till någon annan än de egentligen är.
I Hjernevask talades det om våld. Att män är mer benägna att ta till våld vid hot.
Jag har sett Niclas på jobbet när jag har blivit hotad och svuren åt och kallad fitta.
Han blir mörk i ögonen och spänner upp sig, förmodligen omedvetet.
Jag har även känt hur jag själv blir spänd, stirrig och svart i blicken när jag hörde att han blivit mordhotad på jobbet.
Jag tror kvinnor och män reagerar likadant när någon hotar den som är oss kär.
En gång, när jag var 18, var jag så nära att åka och (försöka) spöa upp en kille som varit otrogen mot min vän samma kväll som hon fick veta att hon var gravid.
Jag var så rasande att jag såg rött.
Men om jag säger "ska jag slå den jäveln!?" så säger folk nej, och tänker att "hon får stryk av han"
Om Niclas skulle säga "ska jag slå den jäveln?" så tänker folk "nej, de kan båda bli skadade"
Är det sant att jag aldrig skulle klara en kille? Kanske.
Är det rätt att tänka så? Nej, det tycker jag inte!
Men är det männens fel? Nej, jag tror faktiskt inte det!
Jo, det där med att födas med intresset för bilar/dockor..
En vän berättade om en pojk som fick en docka, han lekte med den i sandlådan. Han lekte att dockan var en bil och lät "bbrrruum".
Detta låter inte konstigt i mina öron.
Vad jag menar är att många barn tycker om bilar. Och ljudet "bbrrruuum"
När jag såg första delen av "Hjernevask", denna märkliga konstiga dokumentär från Norge så talade han med en läkare på ett barnsjukhus som var specialiserad (?!) på barn med två eller utan kön.
Barnet får komma in i ett rum.
Om barnet sedan väljer dockorna utgår de från att det barnet då är en flicka och skall opereras och uppfostras som en sådan.
Vad i hela helvete?!
Bilar däremot, wiho!
Hon väljer själv.
Läkare som tänker på det där idiotiska viset better keep away from my child!
Är så arg att jag skakar..
Detta låter inte konstigt i mina öron.
Att han gör det för att han har snopp låter konstigare.
Vad jag menar är att många barn tycker om bilar. Och ljudet "bbrrruuum"
Bus leker detta med de runda gröna, blå och röda kylskåpsmagneterna.
När jag såg första delen av "Hjernevask", denna märkliga konstiga dokumentär från Norge så talade han med en läkare på ett barnsjukhus som var specialiserad (?!) på barn med två eller utan kön.
Han menade att han kommit på ett supersäkert lektest.
Min norska är inte att hurra för, men så här förstod jag det;
Barnet får komma in i ett rum.
På en matta radas det upp 10 leksaker.
4 "pojkiga" (bilar mm)
4 "flickiga" (dockor mm)
2 könsneutrala (?)
Barnet är 9 månader.
Om barnet sedan väljer dockorna utgår de från att det barnet då är en flicka och skall opereras och uppfostras som en sådan.
Vad i hela helvete?!
När Jamie var 9 (och 12) månader var hon RÄDD för dockor. Nej, jag skämtar inte! Rädd!
Eller skeptisk eller vad de nu är, hon kan ju inte prata så jag vet väl inte.
MEN, hon lekte inte med dockor, hon ryggade undan för dem.
Bilar däremot, wiho!
Hon älskar bilar. Och billjudet.
Och tro inte att jag har lagt ner någon överenergi för att få henne "okönad" eller så.
Nej, vi har tagit vara på hennes visade intresse, hon har dockor, bilar och böcker.
Dessa ligger allihop tillgängliga på hennes rum.
Hon väljer själv.
Läkare som tänker på det där idiotiska viset better keep away from my child!
Är så arg att jag skakar..
jag ÄLSKAR rosa
Den är en sådan snygg färg. Jag gillar rosa kläder, rosa väskor, skor, muggar osv.
Vad är egentligen viktigast? Vilken färg hon har eller vad jag tycker är snyggt?
Jag ser det som en skyldighet av mig som förälder att erbjuda henne alla regnbågens färger. Allt från vitt till svart.
Ibland önskar jag att jag inte hittat och plockat upp de där satans genusglasögonen.
Det ÄR lättare att inte behöva engagera sig. Att bara flyta med strömmen.
Och det blir så galet snyggt tillsammans med svart, grått eller brunt!
MEN. Jag vågar inte köpa för mycket rosa nu. Jag har blivit helt skadad och OM Jamie har ngt rosa så "dämpar" jag det med andra färger eller "typiska killkläder" (typ efter morbror)
MEN. Jag vågar inte köpa för mycket rosa nu. Jag har blivit helt skadad och OM Jamie har ngt rosa så "dämpar" jag det med andra färger eller "typiska killkläder" (typ efter morbror)
Vad är egentligen viktigast? Vilken färg hon har eller vad jag tycker är snyggt?
Självklart är det viktigast med bekvämlighet och slitstarkhet, men sedan då? Nu innan hon kommit på själv vad hon gillar.
Jag ser det som en skyldighet av mig som förälder att erbjuda henne alla regnbågens färger. Allt från vitt till svart.
Men jag själv då?
Måste jag tona ned mitt rosa så hon inte vill härmas och därav bli en "flickig flicka".
Ibland önskar jag att jag inte hittat och plockat upp de där satans genusglasögonen.
Malin för 2 år sedan hade glatt köpt allt rosa hon kunnat hitta, gärna med katter och hästar.
Och öst över ungen.
Utan reflektion över hur jag kunnat styrt hennes "egna val" då.
Det ÄR lättare att inte behöva engagera sig. Att bara flyta med strömmen.
Men det är helt emot mitt motto (som ska stå i min header bara Hanna orkar fixa designen åt mig igen, haha)
"Bara döda fiskar följer med strömmen"
Jag tänker vara stenhård
Jamie kommer inte få läsa vecko revyn, solo, cosmo eller liknande när hon blir äldre.
Sådetså.
Jag önskar att jag inte fått det!
Det kräver ålder, erfarenhet och sunt förnuft för att kunna läsa sådana tidningar utan att få för sig att om man väger 65 kilo eller mer så måste man banta.
Eller det är ens skyldighet att sminka, fixa, ha "rätt" kläder.
Dessa erfarenheter har man generellt inte förrän man är över 20. Förhoppningsvis har man då kommit förbi läslusten också.
Förlåt, men om sådana där tidningar inte förändras tycker jag det kan gå i graven!
För fan. Vi behöver vettiga ideal för våra ungar!
