Denna blogg är nu avslutad
"vill inte!"
Min unge har strikta gränser för närhet.
Hon är glad, social, nyfiken. Men att kramas eller vara nära är en helt annan femma. Hon säger/skriker själv "hoppa ner!" "vill inte" eller "Jamie blyg"
Detta ska respekteras!
Det spelar igen roll om det är min faster som är världens mysigaste som Jag älskar. Om Bus inte känner personen har den ingen chans.
Sånt där artighetskramande kommer säkert sen, det kan jag tillåta när hon förstår skillnad mellan artighetskram som känns ok, även om det är lite jobbigt, och tvång.
I övrigt så har Bus fått handla för sina födelsedagspengar idag.
En Hello Kitty mjukis och en Bärgarn bil.
Hello Kitty trosor och Bärgarn kalsonger.
Ja, hon valde helt själv, vi sa bara "ja" och betalade! :)
Det här med vårdnadstvister.
Många människor, inklusive anti-feminister och genusförespråkare, verkar vara märkligt överens om att frågan kring vårdnad samt vårdnadstvister är otroligt ojämställd. Jag vet inte hur det ser ut, de siffror jag sett från kommentatorer i diskussioner är att nästan alla vårdnadstvister vinns av mödrar. Att enligt lagen får ingen ogift man vårdnad om sitt barn om inte mamman godkänner detta.
Problemet med detta är, som jag kan känna, att mammor ska GODKÄNNA vem som är far. Dvs de kan ICKE GODKÄNNA också. Jag hoppas verkligen det inte är många som gör så bara för att jävlas! Men annars, om en kvinna inte vill ha en man som pappa, säger hon då inte bara "nej, jag har legat med 27 andra också"?
Ja. Detta är ett problem!
Men. Att mamman är bäst på att ta hand om barnen är inbakat i ryggraden hos oss. Det bara är så.
Barnet som vägrade äta, för alltid?
Hon går på pottan (endast hemma dock), hon snackar i 4-ordsmeningar, klättrar, grejar och är väl normalt utvecklad på de flesta sätt. Men med maten är hon hopplös.
Mobbing är aldrig ok!
Ja, du förstår vad jag menar. Eller hur?
Ge mig ansvar, uppgifter, NÅGOT!
På tisdag ska jag ha möte med chefen. Typ utvecklingssamtal.
Jag ska tigga någon uppgift som ger min hjärna något att arbeta med. På ett annat sätt än att bara vara snabb och fokuserad.
Jag erkänner gladeligen att jag inte är stark eller har bra kondition. Just nu är inte stå/springa 8-9 timmar min starkaste sida. Detta kommer förhoppningsvis tränas upp. Men jag vill ju göra något med mina tankar OCKSÅ. Jag vill utmanas, få något att "bita i".
Ha ansvar för något som liksom är "mitt".
Aja. Får se hur det går.
Imorgon ska jag försöka vara kreativ, trevlig och social på den efterlängtade scrap-träffen! Sara ska vara med Bus och det är otroligt uppskattat, jag vill verkligen iväg på det här! Så tack Sara!
Det är inte klokt vad livet är knasigt
Sista april är det beräknat med tillökning i familjen, vi tre blir fyra, Jamie blir storasyster.
Fram tills dess planerar jag att jobba, skaffa mig den där satans examen, lära Jamie färger och köpa henne en cykel till våren. För någon syskonvagn orkar jag inte med! Ungen vill ändå aldrig åka i den, hon sitter bara och tjoar "gå själv!'
Jag känner att hjärnan håller på att krymper lite, jag är så sugen på att gräva ned mig totalt i något, men det står så still att jag inte kan komma på vad.
Så, vi dansar till gangnam style och tittar på samma avsnitt av Bamse sjuhundraelva gånger i veckan.
Ödet
Det här känns som något som helt enkelt skulle hända. Det bara är så.
Jag har stängt av.
Jag har stängt av alla känslor, så gott det går.
Tillåter jag mig att känna något alls går jag under.
Som ett känslolöst, tomt, skal genomför jag dagarna.
Nerverna är spända till bristningsgränsen och jag är rädd för vad som kommer hända den dag jag inte orkar hålla emot längre.
Kommer jag bli galen? Kommer jag kunna sluta gråta? Kommer jag någonsin att känna äkta lycka igen?
Hur ska livet kunna bli bra efter detta??
Allt är skit. Ungefär.
Jag förväntar mig rök ut öronen och eld ur näsan.
Det började med ngn jävla granne som skulle flytta in (?!) Klockan tre.
Sedan katten som hittade ngt alldeles galet intressant att puffa omkring i denna ekande jävla håla.
Sen efter sisådär enochenhalv timme av vansinnes-irritation började ungen gnälla och skrika var tredje minut tills hon efter en timme gnäller "välling" och jag fick gå upp och koka.
Mm. Det har vart några jävlig dagar som liksom kulminerade denna natt. Om en kunde spricka av trötthet och irritation skulle jag bara vara en blöt fläck vid det här laget.
Tur ungen är så jäkla charmig och ler sitt knasleende och säger "mamman".. Då blir jag hel igen. Iaf ett tag ;)
mansdiskriminering
Jag har funderat en del på det där, frågat Niclas och så. Men jag vet inte.
När du väl blivit glasögad är de svåra att ta av..
Hämtar med vän hennes son på dans. Det är hans första gång, han ville prova på.
Läraren säger "han borde prova xx då och då istället, då är det mer killar".
. Liksom.
Och jag undrar. Var är omtanken om honom som person? Inte bara som pojke?
Passade inte dansen honom? Var han inte intresserad? Var det för svårt/lätt?
Är verkligen enda skälet könet?
Diskuterade med vännen efteråt, hon hade inte alls reagerat som mig. Ibland tänker jag att världen var så mycket enklare innan, när även jag delade den i strikt kvinna-man kategorier.
Innan jag såg allt som jag nu känner är så knasiga och fel.
Mest hoppas jag att min väns son verkligen känner efter vilken dans han tycker är roligast. Och inte baserar sitt val utifrån kön på de andra dansarna.
Tjejlegot är där, och killegot där
Jag fick mindre hjärnblödning när jag hör sådant.
Och kom inte och säg "barn sääger inte sånt!"
Jo de gör de VISST! Rakt i ansiktet på mig igår.
Undrar du vad det spelar för roll?
Vem fan har bestämt könsuppdelning på några färgade målade klossar en kan bygga ihop?! Vad fan!
Tjejlego är tydligen med hästar. Och vad gör det med självkänslan och modet hos pojkar som gillar hästar?
I D I O T I
Tusen tack du anonyme bloggläsare!
Någon har skickat mig en sele till Bus! På paketet stod bara "från en bloggläsare"
Jag är alldeles stum av häpnad.
Jag trodde jag kände alla som läser ni blogg?
Också funderar jag.
Är det någon som var orolig att jag skulle sätta henne i hundsele?
Var det någon som har träffat henne och blivit störd? ;)
Eller bara någon som ville stötta oss?
I vilket fall- tusen tack!
Den kommer komma till användning, jag lovar! :)
