malinspng

Hon är underbar, snäll, jordnära och ärlig.

Jag har inte känt henne så länge, jag träffar inte henne sådär superofta. Eller.

Vi har känt varandra några år nu, men på sistone vi börjat umgås.

Men Jamie träffar henne massor.

Nu är jag i den där fåniga "nykära" fasen.

Jag tänker på vad jag säger, hur jag säger det, hur det ser ut hemma.

Bryr mig vad hon tycker om mig, vill inte bli osams. Försöker läsa av varje ansiktsuttryck så fort jag öppnar munnen.

Så rädd att mista henne.

Det är nämligen inte ofta man träffar nya vänner när man blivit över 25.. Inte jag iaf.

Och jag tror aldrig JAG kommer träffa någon som henne igen.

Hon är perfekt.

Ja, det kanske låter som en kärleksförklaring- men för mig är vänner lika viktiga som familj.

Det tror jag inte jag är ensam om att känna!

Denna underbara Hanna har sådan härlig inställning till Jamie.

Återigen som kommer jag med skryt;

"Åh, Jamie var så duktig- hon höll själv i vällingflaskan Helt Själv imorse för första gången!"

Hanna; "Ehh.. brukar hon inte det?"

Jag tittar så där förvånat/skeptiskt/roat på henne; "Brukar hon det med dig alltså?"

Hanna skrattar; "ja, men jag förväntar mig det liksom!"

Just det där; "förväntar"

Hon förväntar sig att Jamie ska klara själv, så då gör hon ju det!

Önskar jag hade lika stora förväntningar på min egen bus! haha.

För mig är hon ju "the little baby"

Som dock går ganska mycket nu.. (;

Eller. Nr3?

Det är ju pappa som är nr1.

Jamie också.

Oj, får man säga så ens?

I vilket fall så börjar jag bli galet sugen på ett bussyskon.

Som många vet brukar man ju vilja ha vad man inte kan få, och ju mer jag tänker på hur många år det kommer att dröja innan vi har råd med ett syskon, desto mer deprimerad blir jag..

Niclas vill plugga, jag har 1 år kvar av skolan. Ungefär 0 i mammapenning.

Jag är väldigt bestämd- vill inte vara så mycket äldre om jag ska vara gravid och gå igenom förlossning igen.

Detta har ENBART med MIN kropp att göra.

Jag har redan problem med rygg och knän och höfter.. Ja, går kanske att träna upp, men jag tror inte att min kropp vill utsättas för påfrestning alltför snart och inte för sent.

Så här blir nog bara 1 barn. På ett sätt är det underbart och också vad jag vill.

Ge allt jag har till bus.

Och nattmat, 3 månader av skrik, blöjor, koka flaskor.. Försöka amma.. 

Det där med ammningen gör fortfarande så jävla ont.

Kajsa Wahlström, Flickor, pojkar och pedagoger, UR 2003

"Hur har pojkar det idag? Jag har ofta hört omedvetet föraktfulla ord på förskolor jag besökt runt om i Sverige. Pojkar ges ständigt bekräftelse baserad på negativa förväntningar och situationer. De uppmärksammas för saker de inte borde ha gjort eller inte gör. De får ständigt stå i ett negativt centrum."

"Att bli medveten om våra stereotypa könssätt är ett stort steg mot ökad jämställdhet."

"Ganska ofta förs diskussioner om jämställdhet utifrån deltagarnas egna föreställningar- men utan saklig grund och fakta. Då är det svårt att skaffa sig distans till det invanda och se de normer som styr oss."

"Det finns säkert många orsaker till att jämställdhetsarbete inte tas för självklart. Visst kan det handla om ren okunnighet, men det börjar bli svårt att skylla på sådant när forskningsresultaten blir allt fler och erfarenheterna av jämställdhetsarbete blir allt större."

KAJSA SVALERYD, Genuspedagogik, Liber, 2002

"Under sin uppväxt ges flickor mycket uppmärksamhet för sina yttre attribut, att de är söta och fina i håret. De får även uppmärksamhet för vad de gör och hjälper till med. Detta leder till att de många gånger identifierar sitt egenvärde med vad de gör för andra och hur de ser ut"

Jämställdhet gör världen rikare

Iniativ: SIDA i samarbete med Den Globala Skolan

Produktion: Jupiter reklam

2006

"Den manliga överordningen handlar om små subtila signaler i allt från vilka röster som hörs i klassrummet till vilka som syns i media och vem det är som sitter i bolagsstyrelser. Ja, överordningen märks till och med i hur kvinnor och män sitter. Män tar plats. Kvinnor kryper ihop.

Det är inte meningsfullt att försöka hitta en orsak till den kvinnliga underordningen, det genuspedagogiska arbetet måste koncentrera sig på att förstå och förändra de processer som både män och kvinnor ingår i. Processer som gör att kvinnor och män upprepar manligt och kvinnligt generation efter generation."


Så varför bry sig?

Ja, hur kan man inte?!

Och JO, (LD har så rätt) Ditt sätt att uppfostra Din unge påverkar Min.

Började med att vi trasade runt, en hand runt mitt finger och jag släppte för bus ville i köket och jag ville kissa.

Hon konstaterade lugnt att hon var själv och bums så hade hon gått till diskbänken..

Och så fortsatte det.

Betydligt mer fokuserade, stabila steg än tidigare när det var 3-4-5 lite halv framåtlutande och benen åkte med av bara farten.

Snart kan nog bus o Minea springa ikapp!

Momorn kom med inhandlingarna från inköpslistan.

Det knallgröna lektältet.

Lampan till taket, vit med moln.

Till fönstret- Blå med vita moln.

Pappbyrån- med varg och räv.

Farmorn har tidigare gett oss tallrikar, bestick, barnstol med dyna (när hon var för liten för den!

Tallrikarna och besticken är blå, rosa, orange, grön och gul.

Stolen vit och dynan randig i härligt blå-röd-grön.

Det slog mig att det behöver absolut inte vara tråkigt bara för att det inte är könskodat!

Jamies favoritgosis (förutom livsviktiga filten) är Sötis från Ikea. En mjuk, långlemmad svartrandig katt.

Omedvetet har vi inte infört några "typiska" tjej-killgrejer.

Vi har inte ens köpt nästan några leksaker. Vi fick massor i doppresent och har ärvt pappa och farbrors lego.

Roligast att leka med är ju ändå en halvfull vattenflaska och ett decilitermått i rostfritt stål!

Vi är med i bokklubben goboken, och därifrån kommer böcker och leksaker. Mysiga, neutrala för det mesta.

Bus gillar verkligen att läsa. Hon läser gärna för mig. Eller själv.

Hejja hejja!

Ja, så ser planen ut iaf.

Men.. Det är ju fint väder. Så en timme utelek blir det nog också.

Och.. Ja, jag hoppas ju att nr 1 kommer på besök..

Just det.. Det är galet mycket disk också..

Och sen.. Skulle vi tvätta ikväll..

Fan, jag kommer aldrig få färdigt det här!

Föräldrar som är väldigt medvetna om genus kanske blir irriterad om de ser sitt barn bli stereotypt bemött i förskola.

En pedagog som är väldigt medveten kanske blir ledsen om de ser att barnet glömmer bort allt från förskolan när de går hem.

Läser som sagt Kajsa Wahlströms bok Flickor, Pojkar och Pedagoger just nu, som handlar om jämställdhetsprojektet som drogs igång i Gävle 1995.

(Läser parallelt med andra böcker, uppsatser, artiklar)

Det är faschinerande av hennes beskrivning när de upptäcker hur de särbehandlar barnen på förskolan.

Det handlar Inte om Rosa vs. Blått. Dockor vs. Bilar.

Där handlar det om att pojkarna får mer uppmärksamhet av pedagoger och flickor.

Flickorna lär sig pojkarnas "uh" och förser pojkarna vad de vill ha.

Sjukt av en 4-årig flicka hör ett "uh", vet vad det betyder och anser att det är hennes uppgift att fixa det!!

Det mest på ytan jämställda kan visas vara precis tvärtom om man gnuggar lite på ytan.

Det handlar inte så mycket om vad som syns, utan vad som är osynligt.

För mig handlar det mycket om hur jag känner.

Omedvetet tror jag att Niclas är mer värd än mig.

Att han är bättre än mig.

Att det är mitt ansvar att ta hand om honom.

Detta är vad jag vill motverka. För jag tror att det är mer utbrett än man tror.

Detta sitter så djupt hos mig att jag inte hörde mina egna inre röster förrän jag lärde mig att lyssna på rätt sätt.

Dvs genom utbildning, kunskap och ändlösa diskussioner.

Min bus får ha rosa. OCH traktorer. Jag älskar rosa, halva min garderob är i den färgen.

Niclas hade rosa när vi gifte oss. Det är en fin färg!

Haka inte upp er på färgerna, det är en del av förändringen, att ALLA ska kunna ha ALLA färger.

Men det som mest behöver förändras är tankesättet. Och det där som egentligen inte syns..

Mitt tips är att gå in på Nopoo.se som är en lättsam sida att läsa recept, tips och "hur går det till" på.

själv är jag en riktig newbie och tänker inte fortsätta med det om jag inte tror att det är bra för mig.

Men hittills är jag riktigt positiv och engagerad, är ju smått besatt av att vara miljövänlig.

Att jag är beroende av bilen är galet frustrerande, men när PÅ är borta så blir det mindre bilåkande- sådäså!

Vill säga ett stort Grattis på födelsedagen till Tomas som fyllde år igår också!

Men den obligatoriska sura eftersköljen.

Betydligt bökigare än jag väntat mig, vet inte ens om jag gjorde rätt.

Kan säga efter en tvätt att jag nog hellre kör på balsam och bikarbonat än enbart bikarbonat..

Kan också konstatera att mitt ansikte INTE gillade att få oliv- istället för rapsolja på sig.

Så honung på ansiktet, olivolja till kroppen.

Börjar faktiskt trappa ner med sminket, och får väl köra på rapsen annars.

Funkade efter mastodant-sminkningen för några helger sen så (;

Ja, kroppen har ju fått sitt No´Poo ett tag nu, men åh vad jag dragit ut på det här med håret.

Men som sagt. Tog itu med det ikväll.

Hur det känns/ser ut vet jag väl inte förrän det torkat- så det är en annan saga..

Nu är det dags att krypa ned bland lakanen och läsa mer om Tittmyran.. Spännande spännande!

Stackarn.

Galen på att jag är beroende av bilen. Gillas INTE.

Har en underbar mamma som köpt oss lampor så vi slipper slå tårna i hallen nå mera nu.

Är galet stolt över att jag ÄR en mamma.

Livrädd att fucka up bus dock!

Lilla skrot. Hur ska jag kunna göra ditt liv så bra som det går?!

I den ena bloggen så kallades alla som var för genustänkande och jämställdhet Fula, äckliga, fittlebbar.

Moget.

Medan alla som stod på LDs sida försöker komma med seriösa, ärliga, raka svar.

Många kastar skit på genuspedagogiken medan de i samma andetag säger "jag vet inte vad det är och jag tänker INTE ta reda på det!"

Jag blir så galet frustrerad.

Imponerand som satan av LD som klarar av att hålla sitt tålamod. Jag blir arg som ett bi fast jag inte har lagt mig i! (Så mycket..)

Hittade en blogg med en gammal länk till gammal (sisådär 2 år tror jag det var) artikel där föräldrar var skogstokiga över att förskollärare försökte använda genuspedagogik.

Alla som är emot det verkar dra det så förbannat till sin spets!
"Men åååhh, ska inte dockor få existera i världen?! Vad blir det för val för ungarna?!" jadajadajada..

Det handlar om att alla barn är blanka sidor. Det vi skriver på dem följer dem genom livet.

Genom att introducera BÅDE bilar och dockor, blått och rosa, får hon själv välja vad hon vill.

Om man tittar på observationer gjorda av lärare, av sina handlingar- inte barnens- så har det framkommit (på film!) att många lärare prioriterar pojkars vilja först.

Även om de inte riktigt är medvetna om det.. Det verkar råda en allmän svag uppfattning att om inte pojkar får som de vill på en gång så blir de tokiga.

Detta är självklart inte sant, vilket de egentligen vet, men omedvetet så agerar de som om detta vore en sanning.

Därför så är det viktigt att låta alla barn få lika mycket plats. Oavsett kön.

Om man utgår från att det inte finns ett "typiskt" pojk- eller flickbeteende tittar man inte konstigt på en pojke som dansar, plockar blommor, kramas och målar.

Man ser inte det "konstiga" i en flicka som brottas, skriker, leker krig eller klättrar i träd.

Det är inte tjej-eller killbeteende. Det är BARNbeteende.

Stärk alla barns svaga sidor.

Barn som är blyga, hjälp dem att våga.

Barn som har svårt att uttrycka sig verbalt- hjälp dem att formulera, tala med dem mycket.

Det handlar inte om att FÖRNEKA könet, bara bortse från det ibland. För de är i första hand BARN. Och barn är kapabla till så otroligt mycket. Om vi låter dem. Inte tränger in dem i fack.

Vad är anledningen?!

Vad är skillnaden mellan pojkar och flickor på 20 kg?

Vad är det för skillnad på blöjorna?!

Nyfiken!

Lonely Island- Jag är KÄR

Idag har jag misshandlat panikångesten till oigenkännlighet.

Tack vare underbara vänner så har jag spenderat 2½ timme på biblioteket, 1½ timme på Max (typ) med Maria sedan hem, ätit mat, fick huvudvärk pga allt plugg så tog promenad med Sara, Minea, Cilla och Tomas. Ja, Bus fick såklart också följa med!

Tralala, jag är så bra. Men inte bara jag. Nehedå, alla andra var fucking awesome också! :P

Jag ÄLSKAR att gå i skogen. Tror inte bus misstycker och man får ta i (mycket) extra för att skjutsa vagn upp och ner över stockar och stenar. Bara bara bra. Och att gå i grupp gör att allt blir så mycket roligare. Skratta, prata, hetsa, agga osv. Bra bra bra.

Dagens ord? BRA!

jag mår så jävla BRA!

Jag är så galen i att fota. Speciellt naturbilder. Älskar.

Läste Med uppenbar känsla för stil idag, mina ögon är rödsprängda men sög i mig den på 3 timmar. Fantastisk bok!
Nu kämpar jag med en pdf, Kan Batman vara rosa?

140 sidor på data är tungt!

Eftersom Hanna varit så gullig och gett mig massor av pluggtid kunde jag ägna mig 100% åt min andra vän som kom förbi förkrossad ikväll.

Skickade iväg älskade för glass och te-inhandling och satte igång en riktig "chickflick" också pratade, myste och skrattade  åt barnen och filmen. (Jag mest, kramp i magen ibland- så hårt kan jag skratta faktiskt)

Bus var utslagen av allt lekande och slockande bums de åkt hem.

Jag ska läsa några fler sidor om den där rosa batman sedan ska jag sova för imorgon väntar plugg med Maria på bibliteket.

ZZzznark

Men istället för att tänka på alla sommardagar som försvann och den kommande lååånga höst-vinter-våren innan man kan gå ut i bikini igen så fokuserar jag stenhårt på det underbara som hösten faktiskt för med sig.

Wah!

Jag KAN inte klaga!

(Sorry Älskling)

En dålig egenskap. Jag är galet bra på den. Säger först, tänker sedan, kliver ofta på ömma tår.

Men idag funkade det riktigt bra.

Lite jävlar anamma och vips så är jag hemma igen efter en tur till Lidl med bus.

Bus härjade vilt (läs; kröp ifrån mig) och det strulade för att jag köpte välling och med min absoluta fobi för att stå i kö var det galet jobbigt, en del av mig SKREK "lämna allt och dra!!"

Men den del av mig som faktiskt vill bli frisk röt tillbaka "nej, håll käften och stå ut"

Och skillnaden i hur jag mår nu och hur jag mått om jag gett upp går ju inte att jämföra! haha.

I Am Awesome. Sådäså

Det är skrämmande när hon skriver om sin panikångest attack, jag vet ju exakt hur det känns och vill inte NÅGON annan i hela världen ska behöva genomlida samma sak.

Det har förstört mitt liv!

Ska kämpa allt vad jag kan för att se till att min älskade vän slipper fler sådana! (Om jag kan)

Samtidigt skriver hon om sitt sockersug.

Jag vet ingenting om LCHF men undrar om hennes sockersug är kroppens sätt att säga "jag behöver lite socker"?

MEN.

Hjärnan har så jäkla stor makt över kroppen.

Kroppen kan bestämma själv. Är jag kissnödig skickar kroppen signaler till hjärnan och jag blir kissnödig.

Dricker (Jag) för mycket kaffe mår kroppen dåligt och skickar signaler till hjärnan som gör att jag känner mitt magont.

Samtidigt så kan den där satans hjärnan spöka och trolla en hel massa.

Som att den viskar till kroppen "aahh, du behöver socker/koffein/lata dig i soffan ist flr att gå ut och gå"

Och det stämmer ju inte ALLS! Det är inte vad min kropp behöver, bara hjärnspökandet som får mig att tro det.

Ja, eftersom en annan del av hjärnan VET bättre så kan jag ju låta bli att tro på trollandet, men den delen är så stark och övertygande!

Det är också den där satanistiska trolldelen av hjärnan som bestämmer över min panikångest.

Som skickar in denna grötiga, mörkgröna dimma över mig som är svår att se igenom,

denna del är så stor och mäktig att det är svårt att hitta ut. att hitta ljuset. Hitta den där platsen där allt är skimrande rosa och kroppen är MIN.

Varför kan inte hjärna och kropp bara komma överens?! Kroppen vet bäst- okej?!

En teori är till exempel utvecklingsläran.

Det är inte ett fakta, trots att många (många!) forskare hittat bevis på att det skett en utveckling här på jorden.

Men den är inte helt bevisad..

Det är ett FAKTA att jag måste andas för att överleva.

Det är en teori HUR LÄNGE jag måste hålla andan.

Det finns ett FAKTA hur lungorna ger upp

men det är otroligt olika beroende på människan som äger lungorna.

Så det går inte att säga en exakt TID på hur länge jag måste hålla andan

även om det går att beskriva i detalj vad som händer i kroppen osv.

(Detta är min uppfattning, min tolkning av skillnad mellan fakta och teori- avsäger mig ansvar för felsägning! haha)

Och Sara, ang din kommentar att du orkar- Eftersom så många tänker som dig måste jag kämpa för desto fler! (;

BTW. Älskar er.

Som jag för närvarande försöker författa ett examensarbete om.

Jag möts av denna bild varje gång jag går till tvättstugan;

Men nu ska här råpluggas i helgen. Vart på biblioteket och samlat på mig en härlig hög med böcker.

Sedan ska jag (försöka) kasta massa FAKTA på Anders. Inte bara teorier. Förhoppningsvis :P

Den där Fredrik Backman har verkligen en helt underbar blogg. Skrattar varje gång. Nästan. Ibland blir man rörd till tårar också.

Men mest är det humor. My kind. Älskar´t.

Så jag håller hårt mina tummar nu.

Igår hade jag en sådan där frustrerande diskussion med Anders. En genusdiskussion. Niclas blev alldeles arg på mig för jag hetsar upp mig så mycket- han har rätt. Det gör jag. Men jag gillar att diskutera! Jag blir inte arg eller irriterad- även om det kanske verkar så.

Iaf, efter kanske en timme så inser vi då (jag och Anders) att vi kanske tycker lika egentligen, enda skillnaden är att jag tror att genus är ett fakta, medan han tror att det är en teori.

Jag vägrar ha fel, men kanske har jag det ändå? SÅ inläst på ämnet är jag ju inte. Men varje cell i mitt förnuft skriker att JOO, det måste vara så.

Speciellt när jag tänker tillbaka på min egen barndom. Jag var väl inge värre än pojkarna, eller jo, värre än vissa, men inte fick de lika mycket skäll som mig.

När jag var 5 år (!!) sade en förskollärare till min pappa: "Det är så jobbigt, Malin tar över hela klassen"

Pappas tanke var att om en 5-åring tar över en klass med 5-åringar kanske det inte bara är 5-åringens fel?

Sedan rullade det på.

Malin hörs. Malin syns. Malin o co.

Till slut blev mitt jag så förvirrad över allt att jag bröts ner och inte förrän jag blev "vuxen" har jag insett att jag kanske FÅR höras ändå. Eller?

Jag är galet blyg, en liten stund. Men i vissa umgängeskretsar, speciellt i diskussioner med mig själv, vågar jag stå på mig.

Jag undrar bara hur jag mått, varit, blivit idag om inte alla lärare tyckt att jag tog så mycket plats.

Killarna tog också plats, inte fick de lika mkt skit!

Självklart har jag lärt mig massor om barn, bebisar, äldre barn och sådant som säger sig självt.

Men i och med att min hjärna började vidgas med nya insikter och kunskaper började jag bli intresserad och upptäcka andra saker.

Som No'poo. Största anledningen till det är inte min hy eller hår utan FÖR miljön samt att sätta ner foten mot masskonsumtion och tron att det enda sättet att vara acceptabel i samhället är att gå runt och lukta tvål.

Jag upptäckte ju även LadyDahmer.

Jag är beroende av hennes blogg. Och även om jag inte håller med om ALLT hon skriver så är jag så jäkla glad att hon har blivit så stor. För som jag förstått det läser folk hennes blogg både för att de gillar och ogillar henne. Vilket betyder att folk LÄSER.

Och mycket hon skriver skulle kunna komma direkt ur vår kurslitteratur.

Jag har dock märkt hur frustrerande det är att försöka pracka på mina vänner och familj alla mina "nya kunskaper!"

De flesta slår bort dem, vill inte lyssna, håller inte med, tycker att jag går för långt osv osv.

Men jag ger inte upp, jag tror verkligen att jag har rätt.

Jag tror fakiskt att världen (situationen i Sverige) skulle bli bättre om vi blev mer jämställda, om genuspedagogiken fick ett ordentligt genombrott på alla förskolor och skolor. Om folk började reflektera lite mer.

När jag började fundera, verkligen reflektera, över varför jag rakar benen kunde jag inte komma på en enda anledning att jag gör det för MIN skull.

Så varför forstätter jag?!

Nu till dagens största problem; Jag ska till skolan. HJÄLP.

Jag har dock världens bästa Maria att åka med, men ångesten kryper sig sakta uppåt, framåt, inåt och äter på hela mig. Vill bara skrika tills de små krigarna spräcker trumhinnorna och dör så jag kan begrava dem och aldrig behöver höra, se, känna dem igen. Äckliga små myror. Usch.

No´poo

Genus

Yes. Har ju en naiv illusion att mina åsikter har någon betydelse.. Låt mig gärna stanna i den!