"vill inte!"
Min unge har strikta gränser för närhet.
Hon är glad, social, nyfiken. Men att kramas eller vara nära är en helt annan femma. Hon säger/skriker själv "hoppa ner!" "vill inte" eller "Jamie blyg"
Detta ska respekteras!
Det spelar igen roll om det är min faster som är världens mysigaste som Jag älskar. Om Bus inte känner personen har den ingen chans.
Sånt där artighetskramande kommer säkert sen, det kan jag tillåta när hon förstår skillnad mellan artighetskram som känns ok, även om det är lite jobbigt, och tvång.
I övrigt så har Bus fått handla för sina födelsedagspengar idag.
En Hello Kitty mjukis och en Bärgarn bil.
Hello Kitty trosor och Bärgarn kalsonger.
Ja, hon valde helt själv, vi sa bara "ja" och betalade! :)
Det här med vårdnadstvister.
Jag vill börja med att säga att det här är min teori, jag påstår inte att detta är en sanning, jag har inte ens någon koll på forskning eller statistik i ämnet.
Många människor, inklusive anti-feminister och genusförespråkare, verkar vara märkligt överens om att frågan kring vårdnad samt vårdnadstvister är otroligt ojämställd. Jag vet inte hur det ser ut, de siffror jag sett från kommentatorer i diskussioner är att nästan alla vårdnadstvister vinns av mödrar. Att enligt lagen får ingen ogift man vårdnad om sitt barn om inte mamman godkänner detta.
Jag och Niclas var inte gifta vid Jamies födsel, jag minns att vi var till socialen och snackade lite och skrev på ett papper om att han var pappan. Jag fick godkänna, han fick ta på sig ansvaret. Vi blev tillfrågade om faderskapsprov med nekade. (Det var självklart för oss att han var pappan, hallå).
Problemet med detta är, som jag kan känna, att mammor ska GODKÄNNA vem som är far. Dvs de kan ICKE GODKÄNNA också. Jag hoppas verkligen det inte är många som gör så bara för att jävlas! Men annars, om en kvinna inte vill ha en man som pappa, säger hon då inte bara "nej, jag har legat med 27 andra också"?
Ja, jag spekulerar vilt, jag har ingen aning hur en sådan människa tänker som inte vill godkänna barnets far som far.
Det skrivs också om mammor som absolut inte borde ha vårdaden, men får den enbart pga sitt kön.
Ja. Detta är ett problem!
Men. Att mamman är bäst på att ta hand om barnen är inbakat i ryggraden hos oss. Det bara är så.
Biologiskt är mammor mer omhändertagande, mer kärleksfulla. Mer passande att ta hand om en liten bäs.
Jaså? Jag vet inte om jag tror på det. Men så länge majoriteten av svenska folket anser att detta är sant så tror jag lite kommer att göras för att ändra på dessa lagar/problem.
Jag tror att anledningen att Jamie anknyter hårdast till mig är pga att jag varit mest hemma sedan hon föddes. Inte pga att jag valt det pga att jag är en arbetsskygg feministfitta som bara vill vara hemma och bli försörjd, utan för att Niclas har ett fast jobb, det har inte jag. Jag var hemma de 3 första månaderna med Jamie, sedan var det Niclas tur att vara pappa-ledig. Dock pluggade jag och var hemma ganska mycket då också. Jag söker jobb, jag jobbar så ofta jag får chansen, jag kämpar för att göra färdigt skolan.
Sammanfattningsvis tror jag inte att pappor kommer få mer fördelar kring sina barn om vi inte går ifrån tänket att de är mindre kapabla till det. Låter inte det ganska självklart?
Barnet som vägrade äta, för alltid?
Jag börjar bli smått tokig, Barnet vägrar fortfarande äta. Ja korv går för det mesta, men hon behöver annat i kroppen också som hon växer!
Hon går på pottan (endast hemma dock), hon snackar i 4-ordsmeningar, klättrar, grejar och är väl normalt utvecklad på de flesta sätt. Men med maten är hon hopplös.
Hon går på pottan (endast hemma dock), hon snackar i 4-ordsmeningar, klättrar, grejar och är väl normalt utvecklad på de flesta sätt. Men med maten är hon hopplös.
Makaroner, fiskbullar, pulvermos, köttbullar, fiskpinnar, sådant där som ungar brukar ÄLSKA, nope.
Vägrar.
Det verkar dock som om hon äter bättre borta, hos mormor och på förskolan tex. Så vad gör jag för fel?
Funderar på att absolut sluta med vällingen, inte ens morgon och kväll, för det är det hon vill ha hela tiden. Är det därför hon inte äter något annat? För att hon vet att det finns välling hemma?
Och nu är det en till på väg. Jag håller alla tummar och tår att det funkar med ammningen med denna lilla skrutt, annars blir väl Jamie galen om bebisen får äta något ur flaska, men inte hon.
Samma sak med nappen, måste sluta med nappen! Men det är en kamp som jag verkligen drar mig för. Hua..
Ja. Söndagens oro och funderingar. Nu ska jag ge barnet yogurth. (ja, jag är en svag och dålig mamma)
Mobbing är aldrig ok!
Jag bryr mig inte vem du är/vad du gör.
Håller jag inte med får vi ha en diskussion. Det är ALDRIG ok att bara kasta ur sig elaka saker om andra, för mig.
Sedan kanske jag kan hålla med om att Hitler var en stor jävla skit.
Ok. Sådana saker.
Men att hålla på och smutskasta folk pga man tycker olika, kalla folk för könsord osv, det kommer en ju ändå ingenstans med.
För ALLA har känslor, och även om någon gör något som för mig är helt knasigt, om jag då börjar kalla den för massa snusk så tar personen mycket troligen illa upp.
Ja, du förstår vad jag menar. Eller hur?
Men nej, jag tycker inte att det är sorgligt att Pär Ström ska lägga av, mest pga att hans kommentarsfält för mig framstår som ett virrvarr av människor med mycket ilska och hat.
Jag tror inte heller på den s.k "statsfeminismen" däremot tror jag på könsmaktordning.
Hur många gånger har inte mina jobbarkompisar sagt att "män kan, kvinnor vill" "män är det bästa könet" osv osv.
"På skämt" säger de såklart.
Ja.. Jag märker det..
Att vi har någon sorts penismakt på jobbet är tydligt, även om det är omedvetet, så finns det där. och det är otroligt frustrerande att en av anledningarna är att de tjejer vi har är så otroligt osäkra på sig själva.
Jag försöker verkligen peppa alla, för killarna är också osäkra, men det märks inte. Könsrollerna? Ja, jag skulle faktiskt tro det. Tyvärr.
Ge mig ansvar, uppgifter, NÅGOT!
På tisdag ska jag ha möte med chefen. Typ utvecklingssamtal.
Jag ska tigga någon uppgift som ger min hjärna något att arbeta med. På ett annat sätt än att bara vara snabb och fokuserad.
Jag erkänner gladeligen att jag inte är stark eller har bra kondition. Just nu är inte stå/springa 8-9 timmar min starkaste sida. Detta kommer förhoppningsvis tränas upp. Men jag vill ju göra något med mina tankar OCKSÅ. Jag vill utmanas, få något att "bita i".
Ha ansvar för något som liksom är "mitt".
Aja. Får se hur det går.
Imorgon ska jag försöka vara kreativ, trevlig och social på den efterlängtade scrap-träffen! Sara ska vara med Bus och det är otroligt uppskattat, jag vill verkligen iväg på det här! Så tack Sara!
Det är inte klokt vad livet är knasigt
Den här hösten har gått från gråaste grått, till kolsvart, till ljusaste rosa.
Jag tänker inte gå in på varför, det är min (och familjens) personliga bergochdalbana.
Och nu ska vi få en liten knodd!
Sista april är det beräknat med tillökning i familjen, vi tre blir fyra, Jamie blir storasyster.
Fram tills dess planerar jag att jobba, skaffa mig den där satans examen, lära Jamie färger och köpa henne en cykel till våren. För någon syskonvagn orkar jag inte med! Ungen vill ändå aldrig åka i den, hon sitter bara och tjoar "gå själv!'
Jag känner att hjärnan håller på att krymper lite, jag är så sugen på att gräva ned mig totalt i något, men det står så still att jag inte kan komma på vad.
Jag har ett litet projekt. Men det är enbart för skoj och inget jag kommer komma någonstans med.
Så, vi dansar till gangnam style och tittar på samma avsnitt av Bamse sjuhundraelva gånger i veckan.
