malinspng -

Hejångest!

Just nu önskar jag att jag kunde blinka, somna och vakna upp hemma i min säng.
Jag körde från Anna på söder till skolan, ångesten var sjuk.
Överväldigande. Sådär så jag nästan önskade att jag skulle krocka eller ngt bara för att få slippa vara med ett tag.
Men jag överlevde och nu är jag en erfarenhet rikare. Men jag skulle behöva ett mörkt tyst rum att hämta mig i innan jag går in på föreläsning.
Puh. Letar upp ngn toa och stänger lyset tror jag ;)
Oo

2012-04-17 @ 13:05:32 Permalink Panikångesten Kommentarer (0) Trackbacks ()

"ja måste jag så"..

Okej, här har jag gått och haft panikångest mest hela dagen inför imorgon. Skoldags igen.
En vän ska följa med. Jag uppskattar verkligen det! Jag tvekar på att jag skulle komma iväg själv. Så det är verkligen guld värt när mina vänner ställer upp så för mig.
Men. Det känns inte bra när de gör det motvilligt.
Då åker jag hellre ensam. Eller inte alls. För detta är MITT problem och jag vill inte att Ni ska känna att ni MÅSTE göra massa saker för mig, ni står redan ut med nog. Att jag sällan passar tider, sällan hälsar på hemma hos er osv.
Så, är det ett problem säg ifrån direkt istället. Klart jag inte tar illa upp! Det är inte jätteroligt att sitta på Gävle Högskola 3 timmar bara för att..

Men, nu till en GOD NYHET!
Mitt examensarbete är inlämnat! Uppladdat i Diva. Out of My hands! Lalala, whoa!

I övrigt är jag kass på att blogga just nu. Har inga åsikter, bara skallen full av tankar om autism just nu.
Hade jag sagt hur mycket jag älskar skolan just nu?!

2012-02-26 @ 21:25:49 Permalink Panikångesten Kommentarer (1) Trackbacks ()

Försöker hämta mig från torsdagschocken fortfarande..

Igårkväll när jag skulle somna var jag så otroligt nere. Gråten i halsen och klumpen i magen.

Chocken från torsdagen sitter fortfarande i.

Dagen började så bra, positiv, glad. Hjärtat slog som en hammare men det är jag van vid.

Allt har rullat på så fint med promenader och besök hit och dit.

Träffar tjejerna på station, tåget rullar in, och samma sekund jag sätter foten på det lilla trappsteget kändes det som om hjärtat stannade. (Visste jag inte bättre skulle jag framhärda att det faktiskt gjorde det!)

Chocken var total. Oväntad. Hjärnan säger åt foten att återgå till perrongen och hjärtat "börjar slå igen".

Nytt försök- samma resultat.

Vårdguiden

Specifik fobi är en starkt överdriven rädsla för en sak eller en situation. Denna rädsla kan övergå i en panikattack när du stöter på det du är rädd för. Fobier kan behandlas med kognitiv beteendeterapi där du gradvis utsätts för din fobi. Vänd dig till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning om du tycker att rädslan begränsar ditt dagliga liv.

Specifik fobi kan till exempel vara en orimlig rädsla för blod, ormar, spindlar eller hundar. Det kan även vara höjdskräck, flygrädsla eller rädsla för trånga utrymmen som hissar. Rädsla för andras eller egna kräkningar kan också utvecklas till en fobi.

Besvären kan bli mycket svåra och leda till att du undviker vissa ställen eller situationer. En hundfobiker kan till exempel ha svårt att vara i parker eller i skogsområden där hundar kan finnas. Stickfobi kan göra att en del kvinnor inte vågar bli gravida, eftersom de är rädda för sprutor och för att behöva lämna blodprov.

Vad som händer när du utsätts för det du är rädd för varierar för olika fobier. Vid till exempel spindelfobi kan synen av en spindel öka din hjärtfrekvens, ditt blodtryck och dina nivåer av stresshormoner. Du kan få en panikattack och vill bort dig från platsen så fort som möjligt.

Vid blodfobi är händelseförloppet annorlunda. Efter att först ha fått en blodtrycks- och pulsökning kan ditt blodtryck sjunka. Du kan känna dig svettig och kan eventuellt även svimma.

Du behöver inte förstå fobin. Du måste inte ha tålamod. Jag förstår om detta verkar orealistiskt, knäppt, som att jag överdriver, är lat.

Jag förstår ju inte ens själv! Det gör mig trött. Ledsen. Sorgsen.

Men om du respekterar mig, tro på mig. Tro på vad jag säger, även om du inte förstår det.

Läkartid är bokad. Det har snart gått 1 år- jag vill ha tillbaks mitt liv!

2011-12-03 @ 10:17:28 Permalink Panikångesten Kommentarer (2) Trackbacks ()

Kollar på outsiders- relaterbart för en gångs skull

Handlar om fobier.

En av dem har kräkfobi och har panikångest.

Milo relaterar jag till så galet starkt. Det är sjukt. Som om hon säger allt jag tänker!

2011-10-25 @ 20:33:26 Permalink Panikångesten Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag ska bara..

Tänk vad mycket det kan finnas att göra när PÅ sitter i bakhuvudet och spökar.

Jag ska åka iväg.

Men först måste jag ju duscha, och Oj vad smutsigt badkaret är. Passa på att skrubba lite innan..

Frukostdags. Kaffe, macka. Hmm, Jamie måste också få. Oj vad stolen hennes är smutsig. Måste torka den..

Klä på sig. Oj, hittar inte de rena kläderna för all smutstvätt! Måste sortera lite..

Sista titten i spegeln, Oj, har ju tappat ett örhänge mitt i raden där, ser ju jättekonstigt ut, måste leta reda på det..

Hittas inte.

Just ja, vattenflaska måste med. Oj, vad smutsig den var. Måste nog diska den lite..

Borde ta med soporna, Oj, massa skräp här och var. Kan lika gärna samla ihop det också..

Men NU kan jag gå!
Nej, måste kissa igen först.. Och var är nycklarna?... Och borde jag ha jacka?..

Men jag kom iväg iaf. Tänk vad en timme kan ge massa ny härlig energi om man är på rätt plats och träffar rätt folk!

2011-09-15 @ 16:06:16 Permalink Panikångesten Kommentarer (0) Trackbacks ()

FU PÅ

Panikångesten fick sig en sådan där smäll i solarplexus att den tappade fokus hela dagen idag.

Började med några timmars plugg på biblioteket, visst, ovanligt många kisspauser. Som Maria sa;

"Om någon frågar vad vi gjort idag då, ja kissat får vi svara!"

Sedan begav jag mig till Hanna för att se om Bus ville åka hem. Det ville hon Inte. Hon reflekterade knappt över att jag kom, hon satt kvar i soffan bredvid Hanna och lekte med hennes telefon. Så jag åkte hem och pluggade några timmar. Niclas gick till skolan och hämtade upp Jamie på vägen hem, gick då och mötte dem.

Vi avslutade med en lång (ja, beroende på hur man ser det) skön promenad.

Hade riktigt flyt också för det började regna typ 20 minuter efter att vi kom hem, det öser verkligen ner!

Kom på idag att jag hade en låda med kläder som legat för att de vart för stora för bus så rotade i den och visst- de passar ju nu!
Så dagen till ära fick hon ha morbrors hängselbyxor med knäskydd (krypskydd) och till promenaden en rosa mysdress efter mig. haha, Jag är så Svag för arv och gamla grejer.. Älskar sådant som har en historia, vare sig det är en strumpa, tavla, bok, sten eller en film..

Igår var vi ute och gick lite också, eller alltså, Jamie var ute och tränade lite. Sedan åkte hon till farmor och farfar och njöt i fulla drag av att få gå omkring i huset, leka med dem och jaga Doris! (:

Sedan var jag ego och tvingade henne att sova med mig, men vid 2 vaknade hon och fick nog. Så då fick hon flytta till sin säng, men jag kunde knappt somna om för jag saknade henne! haha.

Nu får hon då vara hemma resten av veckan. Jag vet att hon har det jättebra när hon är borta, men hon får faktiskt vara hemma och mysa lite med mamma o pappa sin också tycker jag! :P

Jag undrar vad hon drömmer om.. Ballen? Farmor? Morbror? Gräs?

Förmodligen smörgåsrån!

2011-09-01 @ 20:26:29 Permalink Panikångesten Kommentarer (3) Trackbacks ()

F!U!

Moahaha

Idag har jag misshandlat panikångesten till oigenkännlighet.

Tack vare underbara vänner så har jag spenderat 2½ timme på biblioteket, 1½ timme på Max (typ) med Maria sedan hem, ätit mat, fick huvudvärk pga allt plugg så tog promenad med Sara, Minea, Cilla och Tomas. Ja, Bus fick såklart också följa med!

Tralala, jag är så bra. Men inte bara jag. Nehedå, alla andra var fucking awesome också! :P

Jag ÄLSKAR att gå i skogen. Tror inte bus misstycker och man får ta i (mycket) extra för att skjutsa vagn upp och ner över stockar och stenar. Bara bara bra. Och att gå i grupp gör att allt blir så mycket roligare. Skratta, prata, hetsa, agga osv. Bra bra bra.

Dagens ord? BRA!

jag mår så jävla BRA!

Jag är så galen i att fota. Speciellt naturbilder. Älskar.

2011-08-23 @ 21:12:33 Permalink Panikångesten Kommentarer (0) Trackbacks ()

gör först, tänk sedan

Oftast ett riktigt DÅLIGT tips.

En dålig egenskap. Jag är galet bra på den. Säger först, tänker sedan, kliver ofta på ömma tår.

Men idag funkade det riktigt bra.

Lite jävlar anamma och vips så är jag hemma igen efter en tur till Lidl med bus.

Bus härjade vilt (läs; kröp ifrån mig) och det strulade för att jag köpte välling och med min absoluta fobi för att stå i kö var det galet jobbigt, en del av mig SKREK "lämna allt och dra!!"

Men den del av mig som faktiskt vill bli frisk röt tillbaka "nej, håll käften och stå ut"

Och skillnaden i hur jag mår nu och hur jag mått om jag gett upp går ju inte att jämföra! haha.

I Am Awesome. Sådäså

2011-08-21 @ 10:59:04 Permalink Panikångesten Kommentarer (1) Trackbacks ()

kropp vs hjärna

Suttit och läst underbara Hannas senaste inlägg.

Det är skrämmande när hon skriver om sin panikångest attack, jag vet ju exakt hur det känns och vill inte NÅGON annan i hela världen ska behöva genomlida samma sak.

Det har förstört mitt liv!

Ska kämpa allt vad jag kan för att se till att min älskade vän slipper fler sådana! (Om jag kan)

Samtidigt skriver hon om sitt sockersug.

Jag vet ingenting om LCHF men undrar om hennes sockersug är kroppens sätt att säga "jag behöver lite socker"?

MEN.

Hjärnan har så jäkla stor makt över kroppen.

Kroppen kan bestämma själv. Är jag kissnödig skickar kroppen signaler till hjärnan och jag blir kissnödig.

Dricker (Jag) för mycket kaffe mår kroppen dåligt och skickar signaler till hjärnan som gör att jag känner mitt magont.

Samtidigt så kan den där satans hjärnan spöka och trolla en hel massa.

Som att den viskar till kroppen "aahh, du behöver socker/koffein/lata dig i soffan ist flr att gå ut och gå"

Och det stämmer ju inte ALLS! Det är inte vad min kropp behöver, bara hjärnspökandet som får mig att tro det.

Ja, eftersom en annan del av hjärnan VET bättre så kan jag ju låta bli att tro på trollandet, men den delen är så stark och övertygande!

Det är också den där satanistiska trolldelen av hjärnan som bestämmer över min panikångest.

Som skickar in denna grötiga, mörkgröna dimma över mig som är svår att se igenom,

denna del är så stor och mäktig att det är svårt att hitta ut. att hitta ljuset. Hitta den där platsen där allt är skimrande rosa och kroppen är MIN.

Varför kan inte hjärna och kropp bara komma överens?! Kroppen vet bäst- okej?!

2011-08-21 @ 09:30:28 Permalink Panikångesten Kommentarer (1) Trackbacks ()