malinspng

kropp vs hjärna

Suttit och läst underbara Hannas senaste inlägg.

Det är skrämmande när hon skriver om sin panikångest attack, jag vet ju exakt hur det känns och vill inte NÅGON annan i hela världen ska behöva genomlida samma sak.

Det har förstört mitt liv!

Ska kämpa allt vad jag kan för att se till att min älskade vän slipper fler sådana! (Om jag kan)

Samtidigt skriver hon om sitt sockersug.

Jag vet ingenting om LCHF men undrar om hennes sockersug är kroppens sätt att säga "jag behöver lite socker"?

MEN.

Hjärnan har så jäkla stor makt över kroppen.

Kroppen kan bestämma själv. Är jag kissnödig skickar kroppen signaler till hjärnan och jag blir kissnödig.

Dricker (Jag) för mycket kaffe mår kroppen dåligt och skickar signaler till hjärnan som gör att jag känner mitt magont.

Samtidigt så kan den där satans hjärnan spöka och trolla en hel massa.

Som att den viskar till kroppen "aahh, du behöver socker/koffein/lata dig i soffan ist flr att gå ut och gå"

Och det stämmer ju inte ALLS! Det är inte vad min kropp behöver, bara hjärnspökandet som får mig att tro det.

Ja, eftersom en annan del av hjärnan VET bättre så kan jag ju låta bli att tro på trollandet, men den delen är så stark och övertygande!

Det är också den där satanistiska trolldelen av hjärnan som bestämmer över min panikångest.

Som skickar in denna grötiga, mörkgröna dimma över mig som är svår att se igenom,

denna del är så stor och mäktig att det är svårt att hitta ut. att hitta ljuset. Hitta den där platsen där allt är skimrande rosa och kroppen är MIN.

Varför kan inte hjärna och kropp bara komma överens?! Kroppen vet bäst- okej?!

Håller med dig.. De där hjärnspökena vill jag utrota.. När jag tränade för många år sen så sa min tränare till mig, typ när jag inte orkade mer, "stäng av hjärnan. Lyssna inte till den. Du orkar visst mer"

Och så sant, desto mindre man använder den i såna här situationer, desto bättre funkar kroppen =)