Den ultimata lyxen
Ja, för Mig.
Tandläkaren ska plocka bort de där gruset i min läpp.
Hanna lagade mat åt mig och Sara (bland det godaste jag ätit!)
Bus är med "min mommo"!"
Niclas jobbar.
Vi har sprungit och plankat (51 sekunder, vilket innebär att jag klarat mitt mål för vecka 38, hmm) så det är klart för idag.
Nu ska jag SOVA. Helt tyst är det hemma.
Jag stänger av ljudet och drömmer några timmar, sen hämtar jag hem min skrot och ser fram emot helgen med jobb med Markfjärd, 100-årskalas också tatuering på söndag.
Har jag tur får jag nyckeln till min nya lägenhet också, men det verkar luta åt måndag (vilket är irriterande ur en principiell synpunkt eftersom jag då betalat hyra för 2 1/2 dag som jag inte ens får komma in i mitt nya hem).
Jag tror verkligen på frisk luft och motion på recept, bara de få dagarna sedan vi började springa har jag känt mig piggare och gladare.
Iaf de stunder jag inte pmsar som en djävul, alltså seriöst, ska brösten ömma en vecka innan mens? Inget jag lärt tidigare (fasen vad gammal jag börjar bli!)
att uppnå sina mål
Detta är vår utmaning, detta inlägg skrivs mest för min egen, Hannas och Saras skull. För att vi skall ha ett ställe att se vår utmaning, peppa varandra, och följa upp hur det går.
Jag skulle aldrig orka med detta om vi inte hade varandra.
Om du, random person, vill följa upp hur springandet går får du kolla in
Hannas blogg (;
Eftersom vi började på en tisdag och avslutar på en onsdag utgår jag från Onsdagar-
Utgångspunkt V.35
Hanna 16 sek
Malin 28 sek
Sara 7 sek
V.36
Hanna 22 sek
Malin 34 sek
Sara 13 sek
V.37
Hanna 29 sek
Malin 41 sek
Sara 20 sek
V.38
Hanna 35 sek
Malin 47 sek
Sara 27 sek
V.39
Hanna 41 sek
Malin 53 sek
Sara 33 sek
V.40
Hanna 48 sek
Malin 60 sek
Sara 40 sek
V.41
Hanna 54 sek
Malin 66 sek
Sara 46 sek
V.42
Hanna 61 sek
Malin 74 sek
Sara 53 sek
V.43
Hanna 69 sek
Malin 81 sek
Sara 60 sek
V.44, Onsdag sista oktober
Gemensamt mål: Springa 2 varv runt vågen (2 km) utan vila
Plankmål:
Hanna 76 sekunder-1,16 minut
Malin 88 sekunder- 1,28 minut
Sara 67 sekunder- 1,07 minut
Wish us luck!
Träna träna KÄMPA
Som jag berättat så springer vi hit och dit nu. Eller, ja. Vi lär oss springa, med korta intervaller.
Idag var ny dag på ny vecka, så vi ökade till 1 km av 4 km. Det var tungt, men det gick.
Vi är tre personer som springer tillsammans och peppar varandra. Alla med målet att få starkare och hållbarare kropp.
Vi har två mål fram till sista oktober;
Springa 2 km utan vila
Plankan 1 min + utgångsläget.
För mig innebär det 1,28 minuter.
60 sekunder på 9 veckor. Inte så mycket va? Endast 6,6 sekunder i veckan..
Jo, det kan bli lite kämpigt, det innebär att jag måste öka nästan 1 sekund/dag och det känns rätt tungt.
Jag har även ett tredje personligt mål och det är att jag ska orka göra 2 armhävningar den sista oktober, för träningen hänger ihop för mig, jag vill träna hela kroppen, för att orka det ena behövs det andra osv.
Aja, det blir till att ligga i ordentligt, men det är skönt, så skönt!
Jag vill ha Temakalas!
Jag blir inspirerad och så sugen på att ha ett riktigt tema-kalas för Jamie, som snart fyller 2 år ju.
Eftersom hon är galen i spindelmannen och hello kitty är ju temat givet, nu gäller bara begränsning och ett sätt att "foga tillsammans" dessa två idoler..
Kanske de kan vara bästa kompisar som bor i Hello Kittys (??)land?
(Jag har noll koll på den där kitten, men Jamie blir som tokig av bilder på henne)
Tips??
update om mitt liv
Ja, vad händer? Hur mycket som helst! Iaf i mitt huvud.
Det blev klart att jag stannar på Max resten av året. Ev längre. Det känns skönt, men bökigt eftersom det är minst sagt obekväma arbetstider och vi inte har något nattisdagis.
Men det löser sig väl.
Om mindre än en vecka är det 1 september, så på fredag eller måndag får jag nycklarna till min nya lägenhet.
(Ja, jag flyttar, nej, vi ska inte skiljas, nej, jag tänker inte gå in mer på det här)
Det känns jobbigt, skönt, pirrigt, förjävligt, allt på samma gång.
Jamie utvecklas i en rasande takt och jag funderar allvarligt på att sela henne när vi ska på stan, affärer och liknande eftersom hon är en stickare av högsta rang.
Hon är vild som en orkan och jag hinner inte med.
Jag hör gärna tankar/erfarenheter/åsikter om detta!
Vi springer för fullt, jag Hanna och Sara. Jag har även begett mig ut själv 1 gång. Det är för jäkla skönt! Men med jobbet och packning och allt har jag konstant träningsvärk.. Vilket iochförsig också är ganska skönt.
Kränkande? Eller värdelös hålvana?
Jag har aldrig behövt upprätta något muntligt avtal med en partner om att "nej, du får inte ligga med mig när jag sover"
Att bli utsatt för analsex av min partner när jag sover känns som en av de mest kränkande saker som skulle kunna hända.
Att mannen sedan frias pga att han "träffade fel hål" känner fan absurt. VIlket hål har väl för fan ingen betydelse?!
Sover du är du inte "med" vilket innebär att du inte kan säga JA, vilket innebär att det inte är ok att ligga med den personen!!!
Så var det avklarat.
Första gången på hästryggen!
Stoltast mamma kastade upp henne på Stinas häst och såg henne ta tag i sadelknappen (westernsadel) och satt alldeles lugnt och finurligt stabil medan hästen gick några steg.
Ja det ska börjas i tid!
Efter Besöket på den årliga bonden i byn-tjosan som var där i Kilafors äkte vi (äntligen) hem till Pommo! Och plockade blåbär och drack en hel massa mjölk. Och nu har hon då gjort sig till ännu mera favorit eftersom de köpt en traktor och en pickup till Bus på Åland ;)
Ja. Det lär inte minska ungens dagliga tjat om att "åka pommo"
Det gör mig glad dock. Såklart.
Skärpning!
Var på Lindex igår för att köpa en till spidermantröja till Bus, hon är ju som jag nämnt, helt kär i honom.
Självklart fick vi gå till pojkavdelningen, egentligen inget mer med det.
Men.
Om 2 år eller så, när Jamie förstår att "det här är flickkläder och det här är pojkkläder", vad kommer röra sig i hennes inre då?
Kommer hon vara så stark och bestämd som mig och som jag hoppas att jag överför till henne? Kommer hon att välja de kläder hon tycker är snygga oavsett avdelning eller kommer hon att säga "NEJ" pga könsuppdelningen?
Det värker i mitt mammahjärta!
Varför tar klädtillverkarna för givet att endast pojkar gillar spiderman och endast flickor gillar Hello Kitty?
Jag vet många barn som älskar över dessa osynliga könsgränser.
När ska vi föräldrar och vuxna sätta ner foten och kräva en icke-uppdelning, och när ska de som tillverkar se sig omkring, öppna sinnet och våga gå mot strömmen.
När Jamie blir större tänker jag försöka hålla henne borta från sådana här affärer så långt som möjligt, just för att jag tycker att det ger henne fel intryck. Dessa stora skyltar som brölar ut Flickor 86-110 och Pojkar 86-110.
Varför behöver vi dessa skyltar? Vad skulle hända om det bara stod en storlek? Skulle föräldrar inte kunna köpa kläder till sina barn då? Måste de vara könade? Seriöst, vilket jävla BS!
Detta nummer går inte att nå
Ja, jag hade byxor med hål i fickan på mig i lördags. Telefonen gled ner i den fickan och försvann.
Jag har ingen mao.
Så det går inte att ringa mig för tillfället.
spärrat abonemanget och grejer, har ingen aning om jag kommer ha råd att skaffa mig en ny nalle, det visar sig.
Så länge går det ju att nå mig via Niclas telefon, eller jobbet. (Jag är ju där mestadels av min vakna tid denna vecka). Ja, också via mailen;
[email protected]
Så var det med det.
För att Segersta är för jävla bra
Det går ju inte en dag utan att Jamie tjatar "pommo, battis, anes" (översättning; mormor, mattis, anders)
Och vem kan klandra henne?
Segersta är ett paradis, speciellt för ett barn. Friheten att ränna ute, bila med morbror, plocka upp potatis med Anders, mysa med mormor.
Och DÄR kraschade jag
Jag har ju liksom fladdrat omkring här på ett rosa moln, hög som en julgran på lycka de senaste månaderna.
Men så idag rycktes det abrupt bort under fötterna och jag kraschlandade med huvudet först på jorden.
(naivt av mig att tro att det inte skulle ske kanske)
Så jag står på jorden. Men med ett erbjudande om ett annat moln; ska du stå får du stå Där, på det blå.
Frågan är bara HUR jag står på det där blå. Jag har en känsla av att jag ofta kommer att falla. Och jag får aldrig tillbaka mitt rosa.
Så den där galet lyckliga Malin är nu ett minne blott.
sexärsexärsex
men så har du sådant där vansinnigt bra sex, och du kan inte sluta tänka på det, så du går omkring och är småkåt dygnen runt. DEN känslan.
Livet.
En virvlande, bubblande, ständigt pågående dans. Jag har valt att kasta mig in i stormen som pågår.
Uppför och nerför rasar vi i en vansinnig fart, med glitter och mörker, dag som natt.
Molnen av glädje spinner sig täta, rosa, mäktiga runt mig.
Jag väljer, skrattar, vänder mig om. Bakom mig finns rasade murar, höga berg, djupa vatten. Framför mig likaså.
Jag ler ändå.
Niclas. Jag erkänner. Jag hade fel.
Det var lätt värt att se Batman.
Filmen var bra, inte pga Batman dock. Nej jag var helt fastnaglad vid Blake. Skådespelaren gjorde det otroligt bra, han har kommit låångt sedan 3:e klotet från Solen, och det var en karaktär att känna med och för.
Men en massa minus för att kvinnor måste vara så jävla sexiga om de ska vara med i Hollywood-film.
Visst, nu är hon himla fin Anne Hathaway, det är inte det. Men kan inte kvinnor få vara starka och coola utan kläder som sitter som en andra skinn, skyhöga klackar och långt hår? Eller är det människan som skapade karaktären som hade en tanke med att hon måste vara på det viset? (Det var ändå typ 1940 karaktären uppkom)
Batman ska ha pluspoäng för att han är så sjukt gammal, snart 100 år! (1939?)
Så där har ju Spiderman lite att ta igen..
Men Spiderman skulle ändå äga Batman vilken dag som helst!
