Nej, jag kan inte släppa det där med att vi gör vad vi tror andra vill!

Jag jämför mig med Bus.

Bus springer naken
, hon oroar sig inte för hur folk ska tycka.
Det skulle jag.
Vad hon har för kläder spelar ingen roll. Så länge de är bekväma kan jag sätta på henne vad som helst. I vilka kombinationer som helst.
Det skulle inte jag.
Hon bajsar överallt, närsomhelst. Hon kan stå i ett rum fullt med människor och trycka på.
Det skulle inte jag.
Bordskicket är obefintligt. Vadå, man får väl kasta mat över hela köket och äta med händerna?
Så skulle inte jag göra.

Listan kan göras ganska lång, men detta är ganska solklara exempel.
Det Jamie bryr sig om är överlevnad. Kärlek och accepterande är en del av detta, det är därför hon lyssnar när jag säger nej, det är därför hon kramas och vill vara nära. Eller?
Om ingen någonsin lärde henne annorlunda, skulle hon ändra på dessa saker då?
Och varför lär jag henne att klä på sig, bajsa på toaletten, inte kasta mat runt omkring sig?
Självklart finns orsaker som hygien, städning osv med på listan.
Men handlar det inte mest om vad som är accepterat i vårt samhälle?

Jag vill inte komma fram till att det är rätt eller fel att vi alla gör som vi tror andra vill. Jag menar inte att detta bör ändras på.
Jag är bara övertygad om att det är så, förmodligen av en hel massa bra orsaker, men jag vill fan inte ge mig och erkänna att jag har fel!

Med eller utan bikiniöverdel?

De senaste dagarna har jag sett och hört några spridda skurar om något om att kvinnor bör/inte bör få vara utan bikiniöverdel på badhuset.
Jag har ingen aning vad jag tycker om detta riktigt.

Såhär känner jag.
Ja. Om en kvinna känner att hon absolut borde få bada utan bh på badhuset så, tja varför inte? Jag undrar dock lite varför? (som den pryda medelsvensson jag är)
Nej. Jag kan förstå att det anses stötande. Brösten är sexualiserade. Det kan vi inte komma ifrån. Jag tror inte heller många män skulle se det stötande om det sprang runt massa barbröstade kvinnor på badhuset, dock kan jag tänka mig att en hel hög kvinnor skulle anse det fel. Eller?
Avundsjuka brukar ligga högt när det kommer till bröst.

Och hur är det? Finns det en lag angående detta? Eller är det bara kutym?

Fumikofem

Lagt till en tjej i min länklista.
Fumikofem.
Läs och begrunda.
Älska´t.

God morgon!

Japp. Det är en god morgon.
Vi sitter i Landa och tittar på röd himmel och äter limpa.
Jamie kramar Snorre Säl (morfar som döpt!) och jag är bara så jäkla lycklig.

Har jag nämnt hur mycket jag hatar att bo i stan?
Landet FTW!

Trött och ledsen.

Tänk vad vissa människor är självupptagna och helt låsta i sin lilla bubbla. Noll förståelse för andra.
Idag var en sådan där dag när jag fick ta oceaner av skit. Pga. Ja? Varför egentligen? Pga att jag gjorde mitt jobb mestadels.
Och det var inte bra!
Jag borde ha byggt om en hel resturang för en gäst, varit tolk åt någon annan och jag borde fixa skyltar åt en annan.
Att jag bara är en arbetare bland 12 andra är ingen match- det är väl jag som bestämmer och vet allt?!
Synsk är jag också va? Inte?! DÅ GÖR DU INTE ETT BRA JOBB!

För något eget ansvar har inte de människor som kommer till mig. Att det är 40 personer före dem som vill exakt samma sak, det ska väl inte hindra dem från att få det de vill ha DIREKT?

Ja, jag var glad när jag började med sjönk mer och mer för varje elakt ord. Ja, sådan är faktiskt jag. Jag är också en människa, en heltidsstudent med hemtentor. Mamma är jag också, och när jag kommer hem ska jag leka, kramas och diska, städa och försöka hinna andas också.

Man blir trött av att le, vara trevlig, be om ursäkt för sin existens en hel dag.
Men imorgon är en annan dag. Och min grundpositivitet kan inte rubbas egentligen. Och det finns änglar med underbara leenden, skratt och ord som gör även denna arbetsdag perfekt!


Bassäng-säng-säng

Idag var vi på badhuset. Jamie badade i lilla pytte-bebis poolen. Hon är modig Bus, bara andra gången och hon flyttade sig runt i poolen genom att hasa på rumpen ;)
Sedan kom en annan mamma och lade i rutschkanan, och oj vad lycklig bus blev! Hejåhå vad hon åkte!
Och inte skrämdes hon av de "stora" barnen som kom och trängde sig, åkte på henne och försökte ignorera.
Mamman svällde i hjärtat samtidigt som jag blev lite besviken på de barnens beteende och att deras förälder inte kollade till hur de var.
Men strunt samma. Jamie var glad, vi hade hämtat hit morbror också, det var också roligt.
Mysigt hur förtjust hon är i honom ;) Men så är han rätt underbar också, min älskade lillebror!

Det var en helt go unge i den där Lill-poolen också. Inte ett dugg blyg, precis som Jamie. Frågade massor "är det en flicka eller pojke?" (trots Rosa Hello Kitty baddräkten vi ärvt) "vad heter hon" "åh vad gullig du är amy!"
Hennes mindre syskon var också med (mindre än året) och Jamie ville gärna klämma lite på hen, så jag sade "var snäll nu Jamie!" då sade barnet "hon ÄR snäll"
Ja, det var en sådan där unge jag bara ville plocka upp och krama!

Jag är stolt när Jamie är social och framåt, men man blir lite nervös när hon är fram och klappar å tar på andra människor, de kan ju faktiskt ta illa upp och ha helt andra gränser! Och det måste respekteras, även om Jamie är liten och inte förstår.
En annan sak hon gör, som också är lite sådär charmigt/pinsamt är att hon "stirrar ner" folk!
Kan gå fram till vem som helst, ofta barn i 5-års åldern eller pojkar i tonåren också så stirrar hon. Ofta med ett leende, men ändå.
Ja, jag älskar ju henne och tycker det är lite roligt, men även där kan andra bli besvärade.
Helt förståeligt.
Men hon menar inget illa, min bus. Hon är bara nyfiken, glad och social. Och Bäst.

Natten är här. Äntligen!


Nu tar vi helg!

Imorgon tar vi ledigt och åker till Djupabacken.
Behöver andas lite skogsluft. Bus får leka med gammelfarmor och gammelfarfar och mamman får plugga lite.

Min underbara mor var hit idag. Jamie flirtade med henne också sade jag "det är mormor" och Jamie ekade "momo" (typ)
Underbara ungen, ordförrådet växer varje dag!

Vi tog även idag en promenad efter förskolan, inte heller idag ville barnet somna dock. Däremot så gick hon nästan hela vägen från Ica själv, och ramlade bara 1 gång! (Jag skyller på pappan, busa inte i nedförsbackar!)

På söndag ska jag få le och vara trevlig mot miljoner resenärer. Med Sara! Härligt härligt.

Och hela golvet fullt av pyssel.
Livet är himla skönt i vårvädret.

 


Människan är ett flockdjur

Kan inte riktigt släppa det här med att människor gör som alla andra. Vad som är socialt acceptabelt.
Det är inte konstigt egentligen.
Såhär tolkar jag det
Människan är ett flockdjur. För att överleva är det bäst att hålla ihop.
Är någon alltför avvikande blir denne lätt utstött.
Jag har för mig att djur, tex en varg, som har en väldigt annorlunda färg, kan bli utstött ur flocken och därmed utelämnad till sig själv något som minskar chansen att överleva drastiskt.

Att människor vill höra ihop är väl också anledningen att vi ser så mycket "onormalt" i vår omgivning.
Så som människor med olika handikapp tex.

Jag tror inte detta är något vi kan, eller ens bör lägga energi på, förändra.
MEN. Det betyder inte att jag tycker att man bara ska flyta med helt utan reflektioner.

Vad är det som säger att det som alla andra gör är vad alla borde göra?



allt du gör, gör du med tanke på vad andra ska tycka

I mer eller mindre grad. Eller hur?
Jag bryr mig egentligen inte ett dugg om två klädesplagg passar bra ihop. Till exempel pyjamasbyxorna och Niclas skjorta. Det kan vara det mest bekväma jag någonsin satt på mig.
Skulle jag gå ut så? Nej.
Varför? Jo, därför att andra människor skulle tycka att det var knas.
Även om jag klappar mig själv på axeln, berömmer mig med att "inte följa mode, jag klär mig bekvämt" så checkar jag självklart att färger och material passar hyfsat.

Självklart anser inte jag att detta gör mig (eller någon annan) till en "dålig männska"

Men jag anser att man bör tänka på det. reflektera. Fundera på var gränsen går.
Hur mycket skall man göra baserat på vad "andra kan tycka"? Hur mycket tid och energi lägger du på att följa strömmen? Skulle du må sämre om du lät bli?

Till exempel så kan jag inte komma över mitt foundation-beroende.
Jag smetar in det i ansiktet varje morgon, på grund av att jag skäms över finnar, prickar, min rödaktiga hy.
Det är helt ologiskt. Det är inget jag ser hos andra människor som inte använder foundation.
Men.
En burk kostar ca 99 kr och räcker 3-4 månader. Det tar ca 1 minut att fixa.
Jag anser det värt det för att inte gå och nojja hela dagen över om andra människor tittar på mig.

Håret på ben och under armar däremot, det har jag inget problem med.
det tar massa tid att fixa. Det syns nästan aldrig. Och jag anser inte det värt tiden och böket.

Hanna skrev ett inlägg om väskor.
Hon funderade på en beige eller svart och ansåg att den beige såg mer vuxen ut.
Då slog jag bakut och tänkte; finns det färg som är mer vuxen en annan färg?
Och varför skall det få avgöra vilken väska hon köper? Är det inte vilken hon tycker är snyggast som borde avgöra vilken som får flytta hem till henne?!

Jo, därför att allt vi gör handlar om hur vi vill/tror att vi kommer att uppfattas av andra människor.

Eller hur?

Jamies nya förskollärare är fantastisk!

I Januari kom en ny lärare till Jamies avdelning då en av hennes lärare skulle byta avdelning.
Denna nya lärare är helt underbar. Hon får mig att känna mig så trygg i att lämna bus varje dag.

För ett tag sedan så började ju bus gråta vid lämning, det var hemskt. Det sved i hela mig.
Och ja, hon slutade någon minut efter jag gått, men ändå. Att vara ledsen mot varandra det sista innan man ska ses på flera timmar känns inte ok.
Men den här nya läraren, hon ser till att Jamie är igång med något innan jag går. Jag vill helst inte lämna henne förrän hon har börjat leka med något, eftersom då gråter hon inte.
Så. Igår och idag började Jamie åka rutschkana, åh vad hon älskar det, och den nya läraren satte sig i närheten och pratade lite med henne under tiden.
Och voila. Inget gråt. Inget springa efter mig och bli ledsen när jag sade hejdå.

och mamman går hem med lättare hjärta.

Varför anser du att DU är den normala?

Om du säger till en person med autsim "kom tillbaka om ett ögonblick" kommer hen förmodligen inte förstå vad du menar.
Om du säger det till mig och jag börjar ifrågasätta hur lång tid du vill att jag ska vara borta blir du förmodligen irriterad.
"Men vadå", fnyser du kanske, "ett ögonblick" och du kräver att jag ska förstå.

Egentligen. Vem är det som är mest logisk här?

Varför är det jag, som tycker att man måste hysc-hysha på stan, som är den normala?
Varför är det mer  rätt att ändra dina rutiner varenda dag? Varför är det knäppt att vilja att det du säger ska vara något som är sant?

Bara en reflektion sådär.

P:et står för Panikångest

Ja. Så här sitter jag och darrar och mår illa.
Åker mot Gävle om 1 timme.

När jag tagit mig ur detta helt ska jag. Jag ska.. Eh.. Jo, jag ska hälsa på Anna! En hel massa!
och Annki. Och alla mina vänner här "i stan". och släkten i Gävle.
Och promenera, flera mil!

Men men, det blir sen det.

En sak jag tänker på idag, när tankarna är hyfsat samlade, är om jag skall spara kläder som blitt alldeles för stora?
När man går upp några kilo hamnar ju ofta favoritjeans (tex) längst in i garderoben "tills jag gått ner 3, 4, whatever kilo"
Ska man tänka lika när man går ner i vikt? Det känns ju som att det är något positivt, peppande att vilja kunna ha de där jeansen igen.
Men om man gått ner i vikt då?
Grejen är att jag inte försökt gå ner i vikt. Alls. Den har liksom bara runnit av mig.
Så då känns det ju som att jag lika gärna kan gå upp dessa kilon igen. Utan att göra något.

Jag är inget fan av att banta, motionera och sådär så jag tänker heller inte göra något för att försöka behålla den här vikten. Jag tänker köra på som vanligt.

Så det där satans klädproblemet då.

Vad skulle du gjort?!

Fåret Shaun prylar efterlyses!

Ja vi är ju frälsta nu, hela familjen.
Dock verkar det finnas ont om saker här i Sverige.
Så tips eller begagnat-tips tas gärna emot!

Just nu tittar vi på mysMarkus och Bolibompa helg. Jag tycker verkligen om bolimbompa på morgonen!
Alla programledare är så mysiga, de flesta programmen är roliga och bäst av allt är ju att det är skoj för både mig och Jamie.

Idag väntas Bus på Buspalatset och sist rejsade Jamie som tusan, och idag med Minea och Lucas lär inte bli lugnare!

Det har börjat ramla ut massa ord nu, det sade liksom klick.
Ordlistan börjar bli ganska lång och det är så kul!
Jamie säger nu
BAPP!
Katt
Voffvoff
Mamma och pappa
Bannkakka
Bababba
Ea!
Kolla, Haj! Titta
Ocka


Men idag var det tungt!

Läser Hilde De Clercqs Autism från insidan
Hon skriver omväxlande allmänt vad som är viktigt att tänka på med barn med Autism, omväxlande med berättelser om sin son.
Det värker i mitt hjärta när denna son skriver ett avskedsbrev till kaninen med logiken "Kan hundar gå i skolan kan väl kaniner läsa"
Att leva bokstavligt, att ta allt som sanning. Det måste vara otroligt!
Att arbeta eller leva med ett barn som har autism måste vara både otroligt givande men blandat med frustration tills man lär sig att förhålla sig på rätt sätt.

Jag har inte läst en kurs som lärt mig så otroligt mycket, som öppnat mina ögon på det här viset.
Jag är glad.
Men detta gör att jag saknar min bus. Jag vill hämta henne, krama henne, flirta med henne och berätta hur mycket jag älskar henne.

Danonino-dinosaurietåg!!

Jomensåatt.
Jamie gillar Danonino. Den där yogurthen de gör reklam för.
Nu är det så att jag oroar mig lite för det där.
Är den väldigt onyttig?

På reklamen så är de väldigt noga med att betona hur nyttig den är, och att det absolut inte är godis.
Detta gör mig väldigt skeptisk.

Men betänk dock att Jamie äter kanske 2 i veckan (de är DYRA) och att hon istort sett inte äter något annat.
Fast i min panik över de där satans noll-näringspannkakorna hon älskar gjorde blåbärspannkakor igår.

Ja.. Någon som vet?!



Klippa och klistra!

De senaste 2 dagarna har jag verkligen pluggat så det ryker ur öronen. Igår läste jag 11/2 kurslitteratur och skrev ca 10 sidor läslogg. Idag har jag fixat min hemtenta (som jag glömde skriva sidnummer hänvisningar i) och skrivit en 6 sidor lång "planering" över hur jag önskar arbetet skulle se ut på en förskola för att den ska vara bra för barn med Adhd.
Detta ska redovisas om en vecka, och vad är väl en redovisning utan bilder?!
Precis- ingenting! Så jag har ritat, klippt och klistrat idag (och mer ska det bli!)
Man måste faktiskt se till att ha roligt under sin studietid också!
Men imorgon går vi in i fas 2, autism och Aspergers. Så nu blir det mera läsa, läsa tills ögonen blöder. Men även en aktiv uppgift- ta reda på vilken hjälp min kommun erbjuder föräldrar och barn med dessa svårigheter

Are you up for the test Bollnäs?!


Healing helg

Åkte till Segersta för att plugga i fredags, mamma umgicks med Bus. Sedan var jag absolut o-sugen på att åka hem, så blev kvar över natten.
På lördagen åkte vi till Stråtjärna och hälsade på Niclas farmor, alldeles för länge sedan!

Kom hem ganska sent på lördag e.m. Då däckade vi nästan.

Igår sprängde jag huvudet genom att plugga hela dagen, idag har det varit lite lugnare men huvudet dunkar ändå.

Läser otroligt intressant kurs just nu. Handlar om barn med AD/HD och andra koncentrationssvårigheter och neuropsykiatriska besvär.
Vad man tar mycket för givet, vad många människor man dömer ut pga okunskap.
Usch.

Jag är så otroligt lycklig att jag gått den här utbildningen, inte bara för att den leder till att jag får jobba med det jag älskar, utan för att jag har lärt mig så mycket om världen, om människor och om medkänsla, förståelse.

Jag känner mig definitivt som en bättre människa idag än jag var för 4 år sedan.
Och det har inte med att göra att jag blivit gammal :P

Ibland så drömmer jag..

Jag drömmer om..
..att diska. Utan att någon står bredvid och försöker slå sönder glasen och förgifta sig med diskmedel
..att duscha. Utan någon som sitter i knä på mig och kissar
..att få göra färdigt en skoluppgift. Utan att någon klättrar på mina ben som en apa
..att äta middag. Utan någon som sitter i mitt knä och kastar mat i hela köket
..att handla. Utan någon som ger halva Bollnäs tinitus

Men jag älskar
..att somna bredivd ett litet element som har hår som en kyckling som killar mig i näsan
..och vakna till pigga blå ögon som lyser av bus och äventyrslusta
..och kramas med någon som trycker sin kind mot min så hårt, så hårt

Svikarmamman

Inatt vaknade jag vid 02.30 och saknade Lillstrumpan så hemskt att jag somnade om på golvet bredvid hennes säng..

Sen drog vi igång dagen 06.30!
Vi dolade på, åkte till Arbrå för att bada med Hanna och "hennes" busungar, det var stängt, vi klurade, åkte tillbaka hem till Bollnäs, hämtade baddräkten jag glömt packa, badade på badhuset här ist-de hade öppet 30 minuter från det vi kom.
Badade, rena och trötta åkte vi hem till Hanna där jag kastade mig i sängen, Bus försökte leka med 4-åringarna, hon var mest i vägen, jag var svimmig och Hanna lagade mat och fixade te och gjorde ALLT.
Usch, är så lat sådär jag!
Klockan 15 var vi hemma igen och somnade ganska omgående.

Nu sover Bus och jag pluggar.
MEN. En sak jag tänker på.
När hon somnar i sin säng, medan jag smeker kinden och sniffar i hennes hår. Känner hos sig sviken och förråd när hon vaknar ensam då?!
Jag är verkligen orolig för det och vill inte att hon ska känna att hon inte kan lita på mig!

Är det något jag fått för mig eller är det så?!


En av anledningarna till att jag vill ha SMÖR i förskolan!

Hittat denna bild här och här


Kanske en tankeställare Sara?!

Tidigare inlägg Nyare inlägg