Jag har ju världens underbaraste omkring mig
Men jag blir helt jävla vansinnig!
Ett snällt cateringföretag har sponsrat en förskola i Vallsta med Bregott när kommunen blev för snåla för att erbjuda våra barn bra matvaror.
Jag blir gråtfärdig över all jävla korrekthet.
Har inte ens ord just nu.
Är jag en bra förebild? Är du? Hur gör man?
Men de andra sakerna då?
Detta gör jag för att visa Jamie att jag har ett sunt förhållande till min kropp och mitt utseende (inte ett fejkat och tillgjort Jag) , så att hon förhoppningsvis kan känna detsamma.
Hur jag lyckas får framtiden utvisa
Idag gick det bra att vara normkritisk!
Ja ojoj. Het diskussion runt medias bild och påverkan på unga tjejer..
Alla emot medias bild av hur smal man "bör" vara, hur smala alla modeller är osv.
Att detta är en bild skapad av oss då vi blint följer mode, inte säger ifrån och bara "flyter med" för det är lättast så.
Det verkade dock ingen hålla med om.
Slutsats: media påverkar. Negativt. Det är bara medias fel.
Bra där! Tänk en vända till kanske? Tex vad "norm" innebär?!
Sedan fick jag höra att samhälle är det inriktning på gymnasiet som är den "normala" och där går alla sorts individer. De är inte ett dugg lika.
Jag frågade om de läst Fanna Ambjörnssons bok om BF vs. Samhällstjejer. Nekande och fnysande åt min ifrågasättning.
Jag passar inte in i denna klass.
Alla mot mig, jag mot alla..
Vi kom att prata (Läs: jag härjade) om att varför måste man följa normen?
Och självklart kom resonemanget; "ja men om vi ska vara så jävla naturliga så borde vi sluta tvätta håret och klippa naglarna eller ha kläder på oss också!"
Läraren frågade mig om jag inte brukade sätta på mig mysbyxor när jag kom hem, nej, svarade jag, jag köper jeans som är lika bekväma som mysbyxor.
Det är en minerat område. Det verkade som alla tog det som en personlig diss när jag bara ifrågasatte.
När jag gick högstadie-gymnasiet hade då jag mått så jävla mycket bättre om inte dessa satans normer, grupptryck och måstet att "vara som man ska, helst snygg och sjukt smal också" funnits.
Så kan vi inte tänka lite på morgondagens ungdomar?
Läraren pratade dock om normkritisk, det är viktigt att vara medveten om normerna. Samt om att vi människor "är så" och det har jag ju skrivit om tidigare, min teori att människan är ett flockdjur som följer strömmen pga av gammal instinkt till överlevnad..
Men ändå. Det ÄR tungt att ha ingen på sin sida, speciellt när man har noll självförtroende och ganska svårt att stå på sig för sin sak emot 20 personer..
När en inte har ork och tid att blogga
Eller läsa bloggar heller.
(men gärna slänger upp massa gulliga bilder)
Den älskade ungen!
Måste säga att endera är ungen oroligt lättillfredsställd eller så känner mormorn och morfarn henne väldigt väl.
Vilket fall är hon väldigt nöjd med sina påskpresenter!
Vad fan lär vi oss idag egentligen?!
Nyheter. Ja. Vad är nyheter egentligen?
Hur fan kan det vara så viktigt att slå upp tidningen och läsa om diverse kändisar som gjort bort sig?
Jag skäms lite över hur patetiskt Sverige är.
För att lära sig ngt vettigt måste du vara aktiv, söka kunskap.
För vem minns vad de lärde sig i skolan? Och vad lär man sig genom dagens media?
Blä. Jag skäms mest över mig själv. Jag är så otroligt o-allmänbildad och saknar intresse. Pinsamt
På senaste lektionen talade vi om just detta samt forskning.
Jag tänker att lärare måste faktiskt hålla sig à-jour med den senaste forskningen! Speciellt gällande barn med speciella behov.
Jag läser bara bloggar med någorlunda utbildande tema (alltså att Jag lär mig saker av dem) som one way communication, hit och dit och tillbaka igen, Hanna friden, lady dahmer. Tex.
Sedan måste en ju läsa Fredrik Backman för underhållningen!
Billing läser jag också för ett annat perspektiv.
Hanna måste jag läsa, för henne älskar jag
Nej, skäms Sverige när ni anser att det viktigaste är att veta vem som vann Melodifestivalen eller Let's Dance!
Att lämna ungen hos en vän är ibland den bästa förälder man kan vara
Jamie är i Växbo och leker med Hanna, underbara Hanna.
Hon och Niclas har ju som sagt varit sjuka denna vecka och nu var jag på väg att gå under att stress, matbrist oc trötthet.
Då kommer en ängel och leker och gosar med Bus och jag får äta middag, vila, promenera med älskade Sara och Nea och bäst av allt-skicka in min kursportfölj i tid!
Jamie har nog haft himla tråkigt denna vecka, både pga sin feber och all vila vi tvingat på henne för att hon skulle bli frisk, haha.
Jag har som sagt laddat batterierna ikväll och imorgon ger jag mig av på E4an tidigt tidigt och lyssnar på min "nästan som lost men ändå inte alls lika" ljudbok :)
Sjukhuset, ja tack.
Eller någon psykavdelning helst.
Först trodde jag att Det var Niclas och Jamies förkylning som låg och lurade.
Nej då, bara ett helt vanligt nervsammanbrott.
Huvud dunkar och järnkedja som långsamt dras åt.
Halsen ihopsnörd.
En känsla av att vilja skala av mitt eget skinn för att få komma ur denna kropp.
Trötthet. Likgiltighet.
Jag. Ger. Upp.
Earth Hour
Samla dina vänner och ha "earth hour vin drickar kväll" i skenet av levande ljus. Eller nå.
Farmors-arvet knackar på
Niclas är sjuk. Jamie är sjuk. Den ena hostar tills han nästan kräks och den andra kräks till synes utan anledning. (förutom den skyhöga febern)
Och vips så tränger Farmors-arvet sig på och tar över den lata, "fuskmamman".
Jag tvättar, vädrar, diskar, städar kylen, kokar massa potatis (så vi har till sen) plockar fram nöthjärta och pölsa ur frysen och bakar blåbärs-paj åt sjuklingarna.
Var finns denna effektiva husmorssida av mig alla andra dagar? Jag får inte mycket plugg gjort, men dock en hel massa annat ju!
Vad händer i DITT kommentarsfält?
Jag får kanske 4 kommentarer/vecka, ofta från mina vänner, som jag även aktivt diskuterar med IRL såattsäga.
Mitt kommentarsfält avspeglar ju bloggen. Eller hur?
Dessa tankar dök upp pga fantastiskt inlägg av Charlotte som jag läste imorse.
Ett annat inlägg som rörde upp mina tankar var detta av Matilda.
I mina ögon är alla drogpåverkade människor oförutsägbara och opålitliga. Jag är nog mer rädd för män, men inte orädd för kvinnor. Alla kan vara beväpnade, desperata, hallucinera, vara totalt crazy.
Så jag håller mig helst hemma om kvällarna och drömmer om när jag har råd att flytta ut på landet.
Det är tacken det!
Vi tog såklart tillvara på den underbara vårsöndagen med sol och värme.
Trodde verkligen jag gett ungen det perfekta sömnpillret. 4 timmars bus utomhus.
ICKE!
Sedan 01 har hon gnällt och bökat.
Jahaja. Hon kastade tv-dosorna på mig för 10 minuter sen så drog igång tv'n. Nu snarkar hon.
WTF liksom?!
Ja då gör jag äntligen detsamma!
Brännbollstider
Lättast är fotboll och brännboll. Brännbollen brukar ge minst klagomål.
Bara en liiten operation.
Jahaja.
Haft cellförändringar vid varje cellprov sedan jag var 23 så nu tyckte de att det var dags att skära bort cellerna. De sitter i nedersta delen av livmoder(tappen?) Jag är pinsamt dåligt insatt i min egen kropp.
De tänker iaf ge mig tabletter, lokalbedövning och sedan skära i mig.
Medan jag ligger gyn-stol.
NEJ, det är INTE en liten operation.
Oavsett omfång, tid det tar eller smärtlindrande.
Det är en utsatt situation, mamma måste följa med mig. OCH Niclas.
Sedan kommer jag berätta Att det var ingen big deal, också kan andra känna sig lugnade.
Ok? Ok.
Och Bus är hemma igen och ligger och snarkar bredvid mig. Hon måste haft det himla bra med Mamma o Co. det senaste dygnet, för tom Anders fick en stor kram när de lämnade hem henne :)
Vem har bestämt vad som är "skitjobb"?!
Intensiv pluggade 2 timmar imorse efter lämnat Bus på förskolan, sedan åkte jag och jobbade 4 timmar.
Jag jobbar på ett sådant där "snabbmatshak"
Detta kallas ofta för skitjobb, tillfälligt jobb eller ungdomsjobb.
Ganska orättvist tycker jag.
Nu går ju jag en utbildning som kommer ge mig kass lön och ett CSN-lån att betala tillbaka resten av livet, så jag hade väl inte tänkt stanna på restaurangen för alltid. Men om någon av mina vänner skulle göra det ser jag inget konstigt i det.
Ofta frågar folk "ja men vad ska du göra sen?" eller "vad vill du egentligen göra?"
Varför tas det för givet?!
Visst, lönen är väl inte super, men på vilket jobb är den det?
Arbetstiderna kan också vara tunga, men på sjukhus, ålderdomshem, tåg och mackar har väl också det?
För att klara av mitt jobb behöver du ha gudomligt tålamod, vara flexibel, lära dig massor, lära om nya saker varje månad, vara stark och uthållig, vara social och trevlig- även när folk svär och spottar.
Det krävs service-mind utöver det vanliga eftersom folk just ser så negativt på mitt jobb. Många av mina vänner har sagt att de inte skulle palla. Nej, det är inte så jäkla enkelt!
Och ansvaret en 19-åring kan få är rätt otroligt egentligen.
Klart det är lite jobbigt att serva äckliga fulla ungdomar en hel lördagnatt, eller bli hotad av alkoholister när man är 7 månader in i en graviditet.
Men vet du, det är värt det!
För jobbet är roligt, intensivt, utvecklande och jag har träffat helt underbara människor! Och får göra varje gång jag jobbar! Och ingen dag är den andre lik.
Sådäså
För-pluggar
Ändå ligger jag galet bättre till än jag någonsin gjort. Att öka Jamies förskoletid svider lite, men det gör underverk för att hinna med plugget.
Erika följde mig till Gävle igår (skola) och jag skickade henne på uppdrag till Valbo och vi kom hem med en rutschkana!
Bus ville knappt gå och lägga sig. Men hon tog det förvånansvärt bra när jag helt enkelt stängde dörren till hennes rum och knäppte av lamporna.
Jag är ju en sådan där tvättäkta
Ja, vissa av dessa grejer är kanske inte så bra för henne. Men det är inte bra att vara osams heller.
Eller?!
Ja, in your face!
Vad? Vad tyckte du sa du?
Jaha, nej just ja, jag SKITER JU I VAD DU TYCKER!
LindEducation
Jag har yogat av och till, i perioder sedan typ 7 år tillbaka.
Men kanske jag kan komma över min fobi och åka till sporthallen snart!
Och jag hoppas Anna Lindblom får den uppmärksamhet hon förtjänar, och att denna TribalYoga kanske sprider sig ända upp till Bollnäs, blir långt att åka till Sthlm o träna (;
