Earth Hour

Ikväll, 20.30
Ge mig ett enda giltigt skäl att INTE stänga av tv, datorer och lampor?
Jag tolererar inga i mitt hem ikväll
Undantag är självklart sådant som har med barn eller hälsa eller säkerhet att göra.

Samla dina vänner och ha "earth hour vin drickar kväll" i skenet av levande ljus. Eller nå.

Farmors-arvet knackar på

Niclas är sjuk. Jamie är sjuk. Den ena hostar tills han nästan kräks och den andra kräks till synes utan anledning. (förutom den skyhöga febern)

Och vips så tränger Farmors-arvet sig på och tar över den lata, "fuskmamman".

Jag tvättar, vädrar, diskar, städar kylen, kokar massa potatis (så vi har till sen) plockar fram nöthjärta och pölsa ur frysen och bakar blåbärs-paj åt sjuklingarna.

Var finns denna effektiva husmorssida av mig alla andra dagar? Jag får inte mycket plugg gjort, men dock en hel massa annat ju!


Fler män till förskolan vill vi ha!

Förutom den orättvisa, trångsynta pedofil-stämpeln. Vad gör att så otroligt få män arbetar inom förskolan?
Denna artikel som Pelle Billing gav mig länken till på Twitter ger en viss bild.

Detta ämne är ännu ett jag brinner för, jag önskar några män kunde berätta varför de inte vill/arbetar inom förskolan?
Självklart kan inte alla göra samma sak. Men eftersom det finns så otroligt få så undrar man ju lite vad män tänker generellt.
Jag är lika nyfiken på vad de kvinnor som inte är skogsarbetare tänker!

Tanken att bli skogshuggare har aldrig ens fladdrat runt i min hjärna. Varför? Ja du. Jag vet inte riktigt.
Jag ville bli Indian-flicka, raggare med öppet fönster eller typ vetrinär när jag var liten.
När jag var lite större ville jag bli bartender. Nu vill jag arbeta med barn.

Jag har inget intresse för skog, internet, bilar, blommor, sjukhus eller sådant där annat.

Det är en sjukt svår fråga.

Vad tror du är anledningen till fåtalet män inom förskolan?

Vad händer i DITT kommentarsfält?

Öppna kommentarer och bloggar med aktiva kommentarsfält är en del av bloggen.
Har jag alltid tyckt. Du ansvarar inte för vad folk skriver, men du har en möjlighet att påverka klimatet.

Jag får kanske 4 kommentarer/vecka, ofta från mina vänner, som jag även aktivt diskuterar med IRL såattsäga.
Men om någon annan stampar eller tassar in och säger positiva/negativa saker tar jag gärna diskussioner med dem med.
Om någon dundrar in och ragar så säger jag ifrån om jag inte håller med.

Mitt kommentarsfält avspeglar ju bloggen. Eller hur?

Dessa tankar dök upp pga fantastiskt inlägg av Charlotte som jag läste imorse.

Ett annat inlägg som rörde upp mina tankar var detta av Matilda.
Är du mörkrädd? Finns det ställen du undviker att gå ensam på natten? varför?!
Jag vill inte gå någonstans efter 22.00.
(Har jag nämnt att jag hatar att bo i stan?)
Jag är livrädd för drogpåverkade människor (tror jag skrev om detta för inte så länge sen förresten).

I mina ögon är alla drogpåverkade människor oförutsägbara och opålitliga. Jag är nog mer rädd för män, men inte orädd för kvinnor. Alla kan vara beväpnade, desperata, hallucinera, vara totalt crazy.
och även om män generellt är mer starka har jag inte en chans mot minsta galna kvinna heller.

Så jag håller mig helst hemma om kvällarna och drömmer om när jag har råd att flytta ut på landet.
Vad gör DU?

Att hata ett ord..

Språkrådets nyordslista 2011
Jag har valt ut orden Bröllopsklänning att hata.
För fan, det heter faktiskt Brudklänning!
Sluta använd ordet bröllopsklänning, det är helt onödigt!
Det finns redan ett ord; BRUDKLÄNNING.

Jag blir verkligen helt tokig på att folk använder ett annat ord, för ord som jag inte gillar borde inte få finnas. Ok?
Fattar du nu? Det finns inget som heter Bröllopsklänning, det heter Brudklänning FFS!
Förresten, ordet Padda.
Padda är faktiskt ett djur! Inte någon dataskärm. Det ordet hatar jag också.

För jag har inget annat bättre för mig i mitt liv, så därför går jag på "hata-ett-ord" krig.

Det är tacken det!

Vi tog såklart tillvara på den underbara vårsöndagen med sol och värme.
Trodde verkligen jag gett ungen det perfekta sömnpillret. 4 timmars bus utomhus.
ICKE!

Sedan 01 har hon gnällt och bökat.
Jahaja. Hon kastade tv-dosorna på mig för 10 minuter sen så drog igång tv'n. Nu snarkar hon.
WTF liksom?!

Ja då gör jag äntligen detsamma!


Brännbollstider

Det är idrottstimme för klass 5. Våren har kommit och lärarna vill vara ute ute ute!
Lättast är fotboll och brännboll. Brännbollen brukar ge minst klagomål.
Läraren ger Linus och Saga uppgiften att välja lag. Alla skruvar på sig utom Tobias och Nils som vet att de kommer bli valda först.
Saga väljer först, "Tobias" säger hon lågt och vågar inte möta bästa vännen Annas blick.
Svek.
Lina och Marika står kvar sist och tisslar och tasslar och agerar oberört trots att det svider i deras kroppar av skammen att bli kvar till sist.
Sagas lag är först att spela inne. Saga är först ut att slå.
Hon är stark och kan slå långt, pojkarna vet detta. De hojtar lite om att flytta bakåt
"Saga slår långt!"
"Ja, förra året ialla fall" skratt
Saga är nervös men lyckas slå bollen långt, bara Jimmy står tillräckligt långt bort för att springa ikapp den.
Saga varvar och får ta emot glada tjut från lagkamraterna och uppskattande klappar på ryggen från pojkarna.
Flickorna i utelaget sneglar avundsjukt mot Saga som kan slå så långt att hon får uppmärksamhet och respekt från pojkarna.
Resten av laget slår, flickorna gör halvdana försök, pojkarna skrattar och ropar
"Gå fram! Nu är det en tjej igen!"
Vid andra omgången försöker inte ens tjejerna.
Det är Jockes tur att slå och han tittar ner i marken medan han går mot slagträna. Han vet att han kan slå riktigt långt med det platta träet, han är osäker för de runda.
Markus och Klas hejjar på honom från kön
"Ta det runda för fan!"
Jocke provar två slag med det runda. Han missar båda.
Tredje gången träffar han, men bollen far inte vidare långt.
"Vilket kärringslag!" tjuter pojkarna, både i hans eget lag och motståndarlaget.

Våren är här.

Bara en liiten operation.

Jahaja.
Haft cellförändringar vid varje cellprov sedan jag var 23 så nu tyckte de att det var dags att skära bort cellerna. De sitter i nedersta delen av livmoder(tappen?) Jag är pinsamt dåligt insatt i min egen kropp.

De tänker iaf ge mig tabletter, lokalbedövning och sedan skära i mig.
Medan jag ligger gyn-stol.
NEJ, det är INTE en liten operation.
Oavsett omfång, tid det tar eller smärtlindrande.

Det är en utsatt situation, mamma måste följa med mig. OCH Niclas.

Sedan kommer jag berätta Att det var ingen big deal, också kan andra känna sig lugnade.
Ok? Ok.

Och Bus är hemma igen och ligger och snarkar bredvid mig. Hon måste haft det himla bra med Mamma o Co. det senaste dygnet, för tom Anders fick en stor kram när de lämnade hem henne :)


Ingen mer lustgas i vårt län

Det talas om att ta bort lustgasen från länets förlossningssalar.
Detta pga miljöpåverkan, ozonlagret tex, samt att de som arbetar på förlossningen och är gravida kan skadas av lustgasen de andas in.
Självklart är detta allvarliga saker. Dock är jag ca noll insatt i hur mycket de faktiskt påverkar.
Som med allt annat, jag har ju inte tid att sätta mig in i sådant.

Däremot erbjuder jag ju mer än gärna mina åsikter om varför jag är emot!

Min förlossning med Bus var enligt journalen ganska normal. Jag var dock öppen 9½ cm under flera timmar, vilket gjorde värkarbetet långt och utmattande. Vattnet gick inte heller, så de tog hål på hinnan (?) åt mig.
Efter det flödade det vatten och urin över halva golvet medan jag satt på en sådan där pilates boll och struntade i det. Jag hade inte ens vett att skämmas när en sköterska sade "oj, här måste vi torka golvet".

Jag hade innan bestämt mig för att vägra all smärtbedövning utom lustgasen. När jag pratar med folk som är gravida säger jag "Det är det dummaste jag gjort. Ta all bedövning du kan få!"
Här kommer dock en bekännelse: Jag luras lite då.
För om jag ser mig själv i ännu en förlossningssituation, tror jag inte att jag vill ha några sprutor ändå..

Ryggmärgsbedövningen skrämmer mig då den kan ta bort värkarna och de naturliga krystningsreflexerna. Detta kan resultera i att man spricker mera då man inte kan kontrollera krystandet på samma sätt.
Nu sprack ju jag också, men sisådär 4 stygn och några i blygdläpparna.

Dock är ju jag helt övertygad om att om jag ska ha fler barn kommer nästa gå såå lätt.
Lurar jag mig själv? Troligt. Men samtidigt tror jag de flesta andra barn föds lättare än det första.
Inte alla dock. Jag är inte helt korkad och världsfrånvänd.

Så. Om lustgasen inte finns tillgänglig. Ska jag då föda med endast hjälp av meditation och andning. Ja, det går säkert. Men hur klarar man av att fokusera i smärta och rädsla?
Jag misslyckades med min lustgas varje gång, tog den försent och var konstant hög med samma starka värkar, men den där högheten gjorde det mindre smärtsamt ändå. På nå vis.

Kommer kejsarsnitten och ryggmärgsbedövningarna öka nu? Ja, det tror jag. Är det bättre? Det tror jag inte.
Kommer första-föderskor vara mera oroliga? Ja, det tror jag också.

Fast. Jag har ingen statistik eller pratat med några. Så jag vet ju inte. Men ändå..

Jag klev nog i kvarteret

eller hur man säger. Sten i glashus kanske?
Äh, jag är inte bra på sådant där (heller)

Ialla fall. När jag skrev inlägget om att maktlekar inte är ok på "min" förskola, så syftade jag på sådana här lekar.

Lekar som endast går ut på att skada. Att håna. Att få en annan person att känna smärta eller förnedring. För det är hur jag tolkar dessa lekar. Att sedan människor försvarar dem, ja, jag kan inte bestämma vad du känner, men för mig känns sådana där lekar helt jävla fel, och när jag arbetar kommer jag inte tillåta dem.

Men. Så snubblar jag över det här inlägget, av Blixa, och jag ryser.
Och minns alla gånger mamma sa "nej, man får inte slåss" och pappa sa "du måste slå tillbaka".
Och jag blir alldeles förvirrad. Hur ska jag lära Bus?!

Det finns lekar som innehåller hårda tag, men inte mobbing, tex bandy, fotboll osv. Men de lekarna går ut på att få en boll i mål, att samarbeta, om någon sedan tacklar lite hårt brukar det sällan vara med meningen att skada.
(Eller har jag fel?)
Att brottas ser jag som en lek där två personer mäter sin styrka, som armbrytning.
Men just det där- att välja ut en ledare. att välja ut ett offer. att leka en lek som böghög, som är helt beroende av att den underst i högen kan lita på att de översta hör hens nej för hörs det inte i tid finns risken att barnet kvävs!?
men att slåss då. Ja, barn kan vara jäkligt elaka (alla föds egoistiska och mer eller mindre onda är ju min tro) så vad ska Jamie göra om någon börjar slå henne i lekparken?
Ska jag lära henne självförsvar? Ska jag säga att det är ok att slå tillbaka om ingen vuxen finns i närheten? Ska jag hålla mig till nolltoleransen?
vad gör man?!

Jag menar också att det är två skilda världar, förskolan och hemmet. Jag måste kunna gå till och från jobbet med tryggheten att barnen mår bra när de är hos mig. Att de inte skadar sig eller är ledsna eller kränkta.

Jag är självklart inte samma person hemma. Vem skulle orka?
Jag svär, jag skäller, latar i soffan medan jag fiser och kliar mig i armhålan.
Det gör jag inte på jobbet.

Så visst, kalla mig dubbelmoralist, men att jag funderar över hur jag ska uppfostra Jamie och hur jag ska jobba, även om det är på två motsatta sätt, är för mig inte dubbelmoral.

Eller?!

Så här vackert blir det..

Tack vare idioter som inte borde få ha körkort!


Satans data ***

Arg så jag skakar. Blir det på datorer och jävelskap när de får nå frispel och bestämmer att gömma massa information så jag inte kan göra vad jag behöver göra.
Samtidigt kommer massa bilar och kör fram och parkerar utanför huset mittemot.
Har flyttat mig till stora datan för att nu är det finslip och allvar som gäller med portföljen, och självklart börjar dagen jävlas innan jag ens hunnit börja med det satans arbetet.

Det är en lite asfalterad gångväg fram till alla fyra husen här. Självklart för att man ska kunna framt till sin dörr, eller för att ambulanser, flyttbilar eller sjuktaxi ska komma fram.
Inte för att lata människor som bor på första våningen ska kunna parkera sina bilar utanför dörren hela dagen!
Seriöst. Vad är det för fel på folk?
Det är heller inte någon vändplats! Folk kör in och hämtar/lämnar helt friska vuxna människor, som lätt skulle kunnat gå de 30 metrarna ut till vägen.
De flesta tar heller ingen hänsyn till att det kan komma en unge runt hörnet i full fart, jag är rädd att låta Bus gå på gräsmattan! För självklart kan de här idioterna inte vända på asfalten, nej nej, de måste köra upp på gräset och göra vackra märken. Man skulle fan kunna tro att de fått sitt körkort med flingpaketet!

Ja, det är dåligt med parkeringsplatser för besökande, men ta det med Bollnäs Bostäder då!

Jag vill kunna låta min unge gå utanför dörren utan att vara rädd att hon blir påkörd. På gräsmattan.

Vart fan är världen på väg egentligen? Idag avskyr jag.

Vem har bestämt vad som är "skitjobb"?!

Intensiv pluggade 2 timmar imorse efter lämnat Bus på förskolan, sedan åkte jag och jobbade 4 timmar.
Jag jobbar på ett sådant där "snabbmatshak"
Detta kallas ofta för skitjobb, tillfälligt jobb eller ungdomsjobb.
Ganska orättvist tycker jag.
Nu går ju jag en utbildning som kommer ge mig kass lön och ett CSN-lån att betala tillbaka resten av livet, så jag hade väl inte tänkt stanna på restaurangen för alltid. Men om någon av mina vänner skulle göra det ser jag inget konstigt i det.
Ofta frågar folk "ja men vad ska du göra sen?" eller "vad vill du egentligen göra?"
Varför tas det för givet?!

Visst, lönen är väl inte super, men på vilket jobb är den det?
Arbetstiderna kan också vara tunga, men på sjukhus, ålderdomshem, tåg och mackar har väl också det?

För att klara av mitt jobb behöver du ha gudomligt tålamod, vara flexibel, lära dig massor, lära om nya saker varje månad, vara stark och uthållig, vara social och trevlig- även när folk svär och spottar.
Det krävs service-mind utöver det vanliga eftersom folk just ser så negativt på mitt jobb. Många av mina vänner har sagt att de inte skulle palla. Nej, det är inte så jäkla enkelt!
Och ansvaret en 19-åring kan få är rätt otroligt egentligen.

Klart det är lite jobbigt att serva äckliga fulla ungdomar en hel lördagnatt, eller bli hotad av alkoholister när man är 7 månader in i en graviditet.

Men vet du, det är värt det!
För jobbet är roligt, intensivt, utvecklande och jag har träffat helt underbara människor! Och får göra varje gång jag jobbar! Och ingen dag är den andre lik.

Sådäså


Vad är biologiskt och vad är socialt skapat?

Ett biologiskt faktum är att män har mer testosteron än kvinnor.
Enligt Wikipedia gör detta männen längre, muskulösare och grövre röst.
I puberteten påverkar det båda könen.
Men som sagt, männen har mer.
Det står dock bara en mening om att testestoronet påverkar aggressivitet.
Men i övrigt är det denna skillnad i testestoronhalt hos pojkar och flickor, män och kvinnor som skapar de flesta skillnaderna hos oss.

Hjärnforskare har funnit skillnader i hjärnan också, att hjärnan är olika stor hos könen verkar inte ha någon betydelse, eftersom män och kvinnor generellt är olika stora i kroppen i övrigt också.
Men till exempel har vi olika många kopplingar mellan hjärnhalvorna, något som vissa forskare menar gör att män har en större "ingenjörsintelligens" dvs de är bättre på att specialisera sig på vissa saker.
Men vad specialiserar de sig på?

Bilar fanns inte för 500 år sedan, internet och datorer fanns inte för 100 år sedan.
Så om pojkar är bättre på detta tror jag inte det beror på gener. Det bör vara något annat.

Jag tror heller inte kvinnor och flickor är intresserade av att städa eller laga mat.
Det är något vi gör för överlevnad. Ja, matlagningen iaf.
För inte fan är det roligt!

Mariels inlägg med liknande funderingar var intressant!

I dagens samhälle känns det viktigt att försöka bena ut vad som är biologiskt eller inte, då det verkar som man kan "skylla" på biologin och komma undan med det mesta! Wtf liksom!
"Pojkarna slåss och mobbar varandra!" "Ja, men det är biologiskt, de måste få göra så"
"Killar tafsar på flickor i skolan" "Ja, men det är biologiskt. Legalisera prostitution så blir allt bra. För killar måste få ligga!"

Okej. Jäkligt långdragna exempel. Men jag har stött på dem, och stört mig på dem. Så jag kunde inte låta bli.

Jamie är för tillfället väldigt faschinerad av bilar och hon har börjat slå mig. Mycket.
Får väl se var testosteronet tar henne..


"maktlekar" är INTE ok

Genom att på nära håll iaktta pojkar som leker dessa s.k "maktlekar" kan man se att det är otroligt mycket aggressivitet involverat.
Det finns inte rum för skratt eller empati. Om någon gör illa sig ordentligt och kanske gråter finns ingen förståelse.

Även om detta skulle vara någon sorts nedärvd biologisk handling så kan jag inte tänka mig varför den skall uppmuntras? Få personer behöver slåss för att överleva idag, och man kommer betydligt längre om man lär sig att kommunicera, tala för sin sak, att diskutera. Det är förmodligen en bättre överlevnadsstrategi idag.
Därför tycker jag inte att det är ok!

Och hur ska vi kunna säga till barnen att det är ok att slåss när man leker en viss lek, men det är inte ok att slå de som inte är med i leken? Eller att man inte får sparka ned varandra när man spelar fotboll?
Gränserna i barns lek är ofta suddiga, ibland osynliga.

Som blivande förskollärare säger jag nej till allt våld!

Vad barnen gör på sin fritid kan jag inte kontrollera, men när de är i min vård så är det inte ok.
Jag har sett vilken skada dessa "lekar" kan göra.

Om nu detta är ett "måste" för pojkar, att slåss, sparkas, håna varandra, mobba varandra, på grund av biologiska orsaker, då får de hålla på med det hemma.
Och inte i mitt hem, på min förskola, och framför allt inte i närheten av min unge!

För-pluggar

Ska snart bege mig till biblioteket och plugga med Sara, så för-pluggar nu.
Skriver hemtenta, letar info angående stöd för barn med autism och deras familjer, panikar att hinna allt i tid!
Ändå ligger jag galet bättre till än jag någonsin gjort. Att öka Jamies förskoletid svider lite, men det gör underverk för att hinna med plugget.
Hon trivs ju också verkar det som.

Erika följde mig till Gävle igår (skola) och jag skickade henne på uppdrag till Valbo och vi kom hem med en rutschkana!
Bus ville knappt gå och lägga sig. Men hon tog det förvånansvärt bra när jag helt enkelt stängde dörren till hennes rum och knäppte av lamporna.

Jag är ju en sådan där tvättäkta
#fuskmamma
Barnet får äta alldeles för mycket välling
Barnet får äta alldeles för mycket pannkaka och blodpudding
Barnet får oftast duscha med mig om hon vill
Hon får sitta i mitt knä och äta
Hon sover alltid nära nära på natten
Jag är vek och låter henne nappa alldeles för mycket
Hon får vara uppe, nere och överallt (ungefär)
Och ja, jag köper henne en rutschkana för att hon älskar att åka rutschkana

Ja, vissa av dessa grejer är kanske inte så bra för henne. Men det är inte bra att vara osams heller.
Så jag kör detta race. Vi är glada, kramas, pussas och skrattar en hel massa. Busar varenda kväll innan vi ska sova.
Så ja, jag tycker att det är värt det.
För en dag så lägger hon sig i en egen säng, en dag äter hon riktig mat, en dag förstår hon att mamman vill duscha själv.

Eller?!





Ja, in your face!

Vad? Vad tyckte du sa du?
Jaha, nej just ja, jag SKITER JU I VAD DU TYCKER!


LindEducation

Hittat till en tjej med brinnande intresse för träning- mestadels Yoga.
Hon har "uppfunnit" en egen sorts Yoga- TribalYoga, läs mer här, på hennes hemsida!

Jag har yogat av och till, i perioder sedan typ 7 år tillbaka.
Tyvärr är det rätt begränsat med tid för det nu, när man som jag, inte vill Yoga bland en massa andra människor (stor fis-varning tex!) och vill töja och klänga hemma.
Men som sagt, 1 timme är långt tid när Busungen kräver sitt, hemmet kräver sitt och alla andra sekunder går till skolan.

Men kanske jag kan komma över min fobi och åka till sporthallen snart!
Och jag hoppas Anna Lindblom får den uppmärksamhet hon förtjänar, och att denna TribalYoga kanske sprider sig ända upp till Bollnäs, blir långt att åka till Sthlm o träna (;

Nej, jag kan inte släppa det där med att vi gör vad vi tror andra vill!

Jag jämför mig med Bus.

Bus springer naken
, hon oroar sig inte för hur folk ska tycka.
Det skulle jag.
Vad hon har för kläder spelar ingen roll. Så länge de är bekväma kan jag sätta på henne vad som helst. I vilka kombinationer som helst.
Det skulle inte jag.
Hon bajsar överallt, närsomhelst. Hon kan stå i ett rum fullt med människor och trycka på.
Det skulle inte jag.
Bordskicket är obefintligt. Vadå, man får väl kasta mat över hela köket och äta med händerna?
Så skulle inte jag göra.

Listan kan göras ganska lång, men detta är ganska solklara exempel.
Det Jamie bryr sig om är överlevnad. Kärlek och accepterande är en del av detta, det är därför hon lyssnar när jag säger nej, det är därför hon kramas och vill vara nära. Eller?
Om ingen någonsin lärde henne annorlunda, skulle hon ändra på dessa saker då?
Och varför lär jag henne att klä på sig, bajsa på toaletten, inte kasta mat runt omkring sig?
Självklart finns orsaker som hygien, städning osv med på listan.
Men handlar det inte mest om vad som är accepterat i vårt samhälle?

Jag vill inte komma fram till att det är rätt eller fel att vi alla gör som vi tror andra vill. Jag menar inte att detta bör ändras på.
Jag är bara övertygad om att det är så, förmodligen av en hel massa bra orsaker, men jag vill fan inte ge mig och erkänna att jag har fel!

Med eller utan bikiniöverdel?

De senaste dagarna har jag sett och hört några spridda skurar om något om att kvinnor bör/inte bör få vara utan bikiniöverdel på badhuset.
Jag har ingen aning vad jag tycker om detta riktigt.

Såhär känner jag.
Ja. Om en kvinna känner att hon absolut borde få bada utan bh på badhuset så, tja varför inte? Jag undrar dock lite varför? (som den pryda medelsvensson jag är)
Nej. Jag kan förstå att det anses stötande. Brösten är sexualiserade. Det kan vi inte komma ifrån. Jag tror inte heller många män skulle se det stötande om det sprang runt massa barbröstade kvinnor på badhuset, dock kan jag tänka mig att en hel hög kvinnor skulle anse det fel. Eller?
Avundsjuka brukar ligga högt när det kommer till bröst.

Och hur är det? Finns det en lag angående detta? Eller är det bara kutym?

Fumikofem

Lagt till en tjej i min länklista.
Fumikofem.
Läs och begrunda.
Älska´t.

God morgon!

Japp. Det är en god morgon.
Vi sitter i Landa och tittar på röd himmel och äter limpa.
Jamie kramar Snorre Säl (morfar som döpt!) och jag är bara så jäkla lycklig.

Har jag nämnt hur mycket jag hatar att bo i stan?
Landet FTW!

Trött och ledsen.

Tänk vad vissa människor är självupptagna och helt låsta i sin lilla bubbla. Noll förståelse för andra.
Idag var en sådan där dag när jag fick ta oceaner av skit. Pga. Ja? Varför egentligen? Pga att jag gjorde mitt jobb mestadels.
Och det var inte bra!
Jag borde ha byggt om en hel resturang för en gäst, varit tolk åt någon annan och jag borde fixa skyltar åt en annan.
Att jag bara är en arbetare bland 12 andra är ingen match- det är väl jag som bestämmer och vet allt?!
Synsk är jag också va? Inte?! DÅ GÖR DU INTE ETT BRA JOBB!

För något eget ansvar har inte de människor som kommer till mig. Att det är 40 personer före dem som vill exakt samma sak, det ska väl inte hindra dem från att få det de vill ha DIREKT?

Ja, jag var glad när jag började med sjönk mer och mer för varje elakt ord. Ja, sådan är faktiskt jag. Jag är också en människa, en heltidsstudent med hemtentor. Mamma är jag också, och när jag kommer hem ska jag leka, kramas och diska, städa och försöka hinna andas också.

Man blir trött av att le, vara trevlig, be om ursäkt för sin existens en hel dag.
Men imorgon är en annan dag. Och min grundpositivitet kan inte rubbas egentligen. Och det finns änglar med underbara leenden, skratt och ord som gör även denna arbetsdag perfekt!


Bassäng-säng-säng

Idag var vi på badhuset. Jamie badade i lilla pytte-bebis poolen. Hon är modig Bus, bara andra gången och hon flyttade sig runt i poolen genom att hasa på rumpen ;)
Sedan kom en annan mamma och lade i rutschkanan, och oj vad lycklig bus blev! Hejåhå vad hon åkte!
Och inte skrämdes hon av de "stora" barnen som kom och trängde sig, åkte på henne och försökte ignorera.
Mamman svällde i hjärtat samtidigt som jag blev lite besviken på de barnens beteende och att deras förälder inte kollade till hur de var.
Men strunt samma. Jamie var glad, vi hade hämtat hit morbror också, det var också roligt.
Mysigt hur förtjust hon är i honom ;) Men så är han rätt underbar också, min älskade lillebror!

Det var en helt go unge i den där Lill-poolen också. Inte ett dugg blyg, precis som Jamie. Frågade massor "är det en flicka eller pojke?" (trots Rosa Hello Kitty baddräkten vi ärvt) "vad heter hon" "åh vad gullig du är amy!"
Hennes mindre syskon var också med (mindre än året) och Jamie ville gärna klämma lite på hen, så jag sade "var snäll nu Jamie!" då sade barnet "hon ÄR snäll"
Ja, det var en sådan där unge jag bara ville plocka upp och krama!

Jag är stolt när Jamie är social och framåt, men man blir lite nervös när hon är fram och klappar å tar på andra människor, de kan ju faktiskt ta illa upp och ha helt andra gränser! Och det måste respekteras, även om Jamie är liten och inte förstår.
En annan sak hon gör, som också är lite sådär charmigt/pinsamt är att hon "stirrar ner" folk!
Kan gå fram till vem som helst, ofta barn i 5-års åldern eller pojkar i tonåren också så stirrar hon. Ofta med ett leende, men ändå.
Ja, jag älskar ju henne och tycker det är lite roligt, men även där kan andra bli besvärade.
Helt förståeligt.
Men hon menar inget illa, min bus. Hon är bara nyfiken, glad och social. Och Bäst.

Natten är här. Äntligen!


Nu tar vi helg!

Imorgon tar vi ledigt och åker till Djupabacken.
Behöver andas lite skogsluft. Bus får leka med gammelfarmor och gammelfarfar och mamman får plugga lite.

Min underbara mor var hit idag. Jamie flirtade med henne också sade jag "det är mormor" och Jamie ekade "momo" (typ)
Underbara ungen, ordförrådet växer varje dag!

Vi tog även idag en promenad efter förskolan, inte heller idag ville barnet somna dock. Däremot så gick hon nästan hela vägen från Ica själv, och ramlade bara 1 gång! (Jag skyller på pappan, busa inte i nedförsbackar!)

På söndag ska jag få le och vara trevlig mot miljoner resenärer. Med Sara! Härligt härligt.

Och hela golvet fullt av pyssel.
Livet är himla skönt i vårvädret.

 


Människan är ett flockdjur

Kan inte riktigt släppa det här med att människor gör som alla andra. Vad som är socialt acceptabelt.
Det är inte konstigt egentligen.
Såhär tolkar jag det
Människan är ett flockdjur. För att överleva är det bäst att hålla ihop.
Är någon alltför avvikande blir denne lätt utstött.
Jag har för mig att djur, tex en varg, som har en väldigt annorlunda färg, kan bli utstött ur flocken och därmed utelämnad till sig själv något som minskar chansen att överleva drastiskt.

Att människor vill höra ihop är väl också anledningen att vi ser så mycket "onormalt" i vår omgivning.
Så som människor med olika handikapp tex.

Jag tror inte detta är något vi kan, eller ens bör lägga energi på, förändra.
MEN. Det betyder inte att jag tycker att man bara ska flyta med helt utan reflektioner.

Vad är det som säger att det som alla andra gör är vad alla borde göra?