allt du gör, gör du med tanke på vad andra ska tycka

I mer eller mindre grad. Eller hur?
Jag bryr mig egentligen inte ett dugg om två klädesplagg passar bra ihop. Till exempel pyjamasbyxorna och Niclas skjorta. Det kan vara det mest bekväma jag någonsin satt på mig.
Skulle jag gå ut så? Nej.
Varför? Jo, därför att andra människor skulle tycka att det var knas.
Även om jag klappar mig själv på axeln, berömmer mig med att "inte följa mode, jag klär mig bekvämt" så checkar jag självklart att färger och material passar hyfsat.

Självklart anser inte jag att detta gör mig (eller någon annan) till en "dålig männska"

Men jag anser att man bör tänka på det. reflektera. Fundera på var gränsen går.
Hur mycket skall man göra baserat på vad "andra kan tycka"? Hur mycket tid och energi lägger du på att följa strömmen? Skulle du må sämre om du lät bli?

Till exempel så kan jag inte komma över mitt foundation-beroende.
Jag smetar in det i ansiktet varje morgon, på grund av att jag skäms över finnar, prickar, min rödaktiga hy.
Det är helt ologiskt. Det är inget jag ser hos andra människor som inte använder foundation.
Men.
En burk kostar ca 99 kr och räcker 3-4 månader. Det tar ca 1 minut att fixa.
Jag anser det värt det för att inte gå och nojja hela dagen över om andra människor tittar på mig.

Håret på ben och under armar däremot, det har jag inget problem med.
det tar massa tid att fixa. Det syns nästan aldrig. Och jag anser inte det värt tiden och böket.

Hanna skrev ett inlägg om väskor.
Hon funderade på en beige eller svart och ansåg att den beige såg mer vuxen ut.
Då slog jag bakut och tänkte; finns det färg som är mer vuxen en annan färg?
Och varför skall det få avgöra vilken väska hon köper? Är det inte vilken hon tycker är snyggast som borde avgöra vilken som får flytta hem till henne?!

Jo, därför att allt vi gör handlar om hur vi vill/tror att vi kommer att uppfattas av andra människor.

Eller hur?

Jamies nya förskollärare är fantastisk!

I Januari kom en ny lärare till Jamies avdelning då en av hennes lärare skulle byta avdelning.
Denna nya lärare är helt underbar. Hon får mig att känna mig så trygg i att lämna bus varje dag.

För ett tag sedan så började ju bus gråta vid lämning, det var hemskt. Det sved i hela mig.
Och ja, hon slutade någon minut efter jag gått, men ändå. Att vara ledsen mot varandra det sista innan man ska ses på flera timmar känns inte ok.
Men den här nya läraren, hon ser till att Jamie är igång med något innan jag går. Jag vill helst inte lämna henne förrän hon har börjat leka med något, eftersom då gråter hon inte.
Så. Igår och idag började Jamie åka rutschkana, åh vad hon älskar det, och den nya läraren satte sig i närheten och pratade lite med henne under tiden.
Och voila. Inget gråt. Inget springa efter mig och bli ledsen när jag sade hejdå.

och mamman går hem med lättare hjärta.

Varför anser du att DU är den normala?

Om du säger till en person med autsim "kom tillbaka om ett ögonblick" kommer hen förmodligen inte förstå vad du menar.
Om du säger det till mig och jag börjar ifrågasätta hur lång tid du vill att jag ska vara borta blir du förmodligen irriterad.
"Men vadå", fnyser du kanske, "ett ögonblick" och du kräver att jag ska förstå.

Egentligen. Vem är det som är mest logisk här?

Varför är det jag, som tycker att man måste hysc-hysha på stan, som är den normala?
Varför är det mer  rätt att ändra dina rutiner varenda dag? Varför är det knäppt att vilja att det du säger ska vara något som är sant?

Bara en reflektion sådär.

P:et står för Panikångest

Ja. Så här sitter jag och darrar och mår illa.
Åker mot Gävle om 1 timme.

När jag tagit mig ur detta helt ska jag. Jag ska.. Eh.. Jo, jag ska hälsa på Anna! En hel massa!
och Annki. Och alla mina vänner här "i stan". och släkten i Gävle.
Och promenera, flera mil!

Men men, det blir sen det.

En sak jag tänker på idag, när tankarna är hyfsat samlade, är om jag skall spara kläder som blitt alldeles för stora?
När man går upp några kilo hamnar ju ofta favoritjeans (tex) längst in i garderoben "tills jag gått ner 3, 4, whatever kilo"
Ska man tänka lika när man går ner i vikt? Det känns ju som att det är något positivt, peppande att vilja kunna ha de där jeansen igen.
Men om man gått ner i vikt då?
Grejen är att jag inte försökt gå ner i vikt. Alls. Den har liksom bara runnit av mig.
Så då känns det ju som att jag lika gärna kan gå upp dessa kilon igen. Utan att göra något.

Jag är inget fan av att banta, motionera och sådär så jag tänker heller inte göra något för att försöka behålla den här vikten. Jag tänker köra på som vanligt.

Så det där satans klädproblemet då.

Vad skulle du gjort?!

"ja måste jag så"..

Okej, här har jag gått och haft panikångest mest hela dagen inför imorgon. Skoldags igen.
En vän ska följa med. Jag uppskattar verkligen det! Jag tvekar på att jag skulle komma iväg själv. Så det är verkligen guld värt när mina vänner ställer upp så för mig.
Men. Det känns inte bra när de gör det motvilligt.
Då åker jag hellre ensam. Eller inte alls. För detta är MITT problem och jag vill inte att Ni ska känna att ni MÅSTE göra massa saker för mig, ni står redan ut med nog. Att jag sällan passar tider, sällan hälsar på hemma hos er osv.
Så, är det ett problem säg ifrån direkt istället. Klart jag inte tar illa upp! Det är inte jätteroligt att sitta på Gävle Högskola 3 timmar bara för att..

Men, nu till en GOD NYHET!
Mitt examensarbete är inlämnat! Uppladdat i Diva. Out of My hands! Lalala, whoa!

I övrigt är jag kass på att blogga just nu. Har inga åsikter, bara skallen full av tankar om autism just nu.
Hade jag sagt hur mycket jag älskar skolan just nu?!


Fåret Shaun prylar efterlyses!

Ja vi är ju frälsta nu, hela familjen.
Dock verkar det finnas ont om saker här i Sverige.
Så tips eller begagnat-tips tas gärna emot!

Just nu tittar vi på mysMarkus och Bolibompa helg. Jag tycker verkligen om bolimbompa på morgonen!
Alla programledare är så mysiga, de flesta programmen är roliga och bäst av allt är ju att det är skoj för både mig och Jamie.

Idag väntas Bus på Buspalatset och sist rejsade Jamie som tusan, och idag med Minea och Lucas lär inte bli lugnare!

Det har börjat ramla ut massa ord nu, det sade liksom klick.
Ordlistan börjar bli ganska lång och det är så kul!
Jamie säger nu
BAPP!
Katt
Voffvoff
Mamma och pappa
Bannkakka
Bababba
Ea!
Kolla, Haj! Titta
Ocka


Men idag var det tungt!

Läser Hilde De Clercqs Autism från insidan
Hon skriver omväxlande allmänt vad som är viktigt att tänka på med barn med Autism, omväxlande med berättelser om sin son.
Det värker i mitt hjärta när denna son skriver ett avskedsbrev till kaninen med logiken "Kan hundar gå i skolan kan väl kaniner läsa"
Att leva bokstavligt, att ta allt som sanning. Det måste vara otroligt!
Att arbeta eller leva med ett barn som har autism måste vara både otroligt givande men blandat med frustration tills man lär sig att förhålla sig på rätt sätt.

Jag har inte läst en kurs som lärt mig så otroligt mycket, som öppnat mina ögon på det här viset.
Jag är glad.
Men detta gör att jag saknar min bus. Jag vill hämta henne, krama henne, flirta med henne och berätta hur mycket jag älskar henne.

Danonino-dinosaurietåg!!

Jomensåatt.
Jamie gillar Danonino. Den där yogurthen de gör reklam för.
Nu är det så att jag oroar mig lite för det där.
Är den väldigt onyttig?

På reklamen så är de väldigt noga med att betona hur nyttig den är, och att det absolut inte är godis.
Detta gör mig väldigt skeptisk.

Men betänk dock att Jamie äter kanske 2 i veckan (de är DYRA) och att hon istort sett inte äter något annat.
Fast i min panik över de där satans noll-näringspannkakorna hon älskar gjorde blåbärspannkakor igår.

Ja.. Någon som vet?!



Klippa och klistra!

De senaste 2 dagarna har jag verkligen pluggat så det ryker ur öronen. Igår läste jag 11/2 kurslitteratur och skrev ca 10 sidor läslogg. Idag har jag fixat min hemtenta (som jag glömde skriva sidnummer hänvisningar i) och skrivit en 6 sidor lång "planering" över hur jag önskar arbetet skulle se ut på en förskola för att den ska vara bra för barn med Adhd.
Detta ska redovisas om en vecka, och vad är väl en redovisning utan bilder?!
Precis- ingenting! Så jag har ritat, klippt och klistrat idag (och mer ska det bli!)
Man måste faktiskt se till att ha roligt under sin studietid också!
Men imorgon går vi in i fas 2, autism och Aspergers. Så nu blir det mera läsa, läsa tills ögonen blöder. Men även en aktiv uppgift- ta reda på vilken hjälp min kommun erbjuder föräldrar och barn med dessa svårigheter

Are you up for the test Bollnäs?!


Healing helg

Åkte till Segersta för att plugga i fredags, mamma umgicks med Bus. Sedan var jag absolut o-sugen på att åka hem, så blev kvar över natten.
På lördagen åkte vi till Stråtjärna och hälsade på Niclas farmor, alldeles för länge sedan!

Kom hem ganska sent på lördag e.m. Då däckade vi nästan.

Igår sprängde jag huvudet genom att plugga hela dagen, idag har det varit lite lugnare men huvudet dunkar ändå.

Läser otroligt intressant kurs just nu. Handlar om barn med AD/HD och andra koncentrationssvårigheter och neuropsykiatriska besvär.
Vad man tar mycket för givet, vad många människor man dömer ut pga okunskap.
Usch.

Jag är så otroligt lycklig att jag gått den här utbildningen, inte bara för att den leder till att jag får jobba med det jag älskar, utan för att jag har lärt mig så mycket om världen, om människor och om medkänsla, förståelse.

Jag känner mig definitivt som en bättre människa idag än jag var för 4 år sedan.
Och det har inte med att göra att jag blivit gammal :P

Ibland så drömmer jag..

Jag drömmer om..
..att diska. Utan att någon står bredvid och försöker slå sönder glasen och förgifta sig med diskmedel
..att duscha. Utan någon som sitter i knä på mig och kissar
..att få göra färdigt en skoluppgift. Utan att någon klättrar på mina ben som en apa
..att äta middag. Utan någon som sitter i mitt knä och kastar mat i hela köket
..att handla. Utan någon som ger halva Bollnäs tinitus

Men jag älskar
..att somna bredivd ett litet element som har hår som en kyckling som killar mig i näsan
..och vakna till pigga blå ögon som lyser av bus och äventyrslusta
..och kramas med någon som trycker sin kind mot min så hårt, så hårt

Svikarmamman

Inatt vaknade jag vid 02.30 och saknade Lillstrumpan så hemskt att jag somnade om på golvet bredvid hennes säng..

Sen drog vi igång dagen 06.30!
Vi dolade på, åkte till Arbrå för att bada med Hanna och "hennes" busungar, det var stängt, vi klurade, åkte tillbaka hem till Bollnäs, hämtade baddräkten jag glömt packa, badade på badhuset här ist-de hade öppet 30 minuter från det vi kom.
Badade, rena och trötta åkte vi hem till Hanna där jag kastade mig i sängen, Bus försökte leka med 4-åringarna, hon var mest i vägen, jag var svimmig och Hanna lagade mat och fixade te och gjorde ALLT.
Usch, är så lat sådär jag!
Klockan 15 var vi hemma igen och somnade ganska omgående.

Nu sover Bus och jag pluggar.
MEN. En sak jag tänker på.
När hon somnar i sin säng, medan jag smeker kinden och sniffar i hennes hår. Känner hos sig sviken och förråd när hon vaknar ensam då?!
Jag är verkligen orolig för det och vill inte att hon ska känna att hon inte kan lita på mig!

Är det något jag fått för mig eller är det så?!


En av anledningarna till att jag vill ha SMÖR i förskolan!

Hittat denna bild här och här


Kanske en tankeställare Sara?!

Pelle Billings artikel är BRA.

Ja, det tycker jag faktiskt.
Han skriver att mansfrågorna kommer i skymundan för kvinnofrågor, att han vill att män och kvinnor skall vara lika inför lagen.
Samma rättigheter och skyldigheter.
Självklart håller jag med!

Det är dock synd att där jag håller med till 100% och jag ser genuspedagogik som en bra väg till att hjälpa pojkar att växa upp till män som kanske vågar erkänna att de mår dåligt, vågar söka hjälp, utan att de ses, eller är rädda att ses, som omanliga, så verkar han vara fullkomligt emot detta.

Det är väl där och den här åsikten att feminismen har hjärntvättat alla människor utom honom och de som tycker som honom som skiljer oss åt.

Jag tycker dock han har rätt i mycket också!
Men de feminsister jag har hört av, tycker att män också förtjänar att må bra, att de har all rätt att vara sig själva utan att vara tyngda av sterotyper. Eller vara en exakt replika av en stereotyp om det är så en är!

Det är synd att det inte kan kompromissas och samarbetas mer "över gränserna" mellan feminsister och "jämställdister"!

Varför måste vi lägga fokus på FLICKOR med ADHD?

Jo, för att det finns väldigt lite forskning om just flickor med ADHDs beteende.
De senaste åren har det dock ökat, men det är långt ifrån liks mycket forskning som finns om pojkar. Forskningen har också visat att flickor och pojkar uppvisat olika symptom.

Medan pojkar generellt är utåtagerande är flickor generellt verbalt impulsiva och finmotoriskt rastlösa.

Vad detta beror på är inte utrett riktigt, men att det finns biologiska skillnader i hjärnan är ett faktum. Att flickor och pojkar uppfostras och bemöts olika är en annan faktor.

Trots de senaste årens forskning är det inget som slagit igenom i skolan, och de flesta kvinnor som diagnosticerasr vuxna. Det är alldeles för sent!

En annan orsak till att forskning på flickor är så viktig är för att kunna medicinera korrekt. Medicineringen idag utgår från studier gjorda på pojkar, och att det finns hormonskillnader gör att detta mycket väl kan bli fel!

Forskare har upptäckt att kvinnor och män upplever olika symptom vid en (hjärtattack?) varav resultatet är att många kvinnor blir feldiagnostiserade på akuten.
Stroke-forskare har funnit att män och kvinnor som drabbas av stroke på EXAKT samma ställe i hjärnan får helt olika återhämtning.

Detta visar att läkar/forskar världen måste öppna ögonen för könsskillnader inte bara blint utgå från mannen som norm!


Here we go again!

För inte så länge sedan skrev jag om att Bollnäs Kommun ska spara pengar. Genom att byta ut smör och mellanmjölk mot Milda och Lättmjölk.
Detta har nu hänt.

Ja, jag är upprörd. Jamie får all sin energi från mjölk och frukt och lite smörgås på förskolan, då hon vägrar äta mat.
Min vän Sara påpekade att hela kommunen inte kan anpassa sig efter ett barn, men jag tror verkligen att alla barn skulle gynnas av att få riktig mjölk!

Så. Jag har nu skrivit en insändare i Ljusnan, ska försöka dra ihop mina vänner Sara, Hanna och Erika för ett brainstorming möte eftersom jag nog inte klarar av att reda ut detta helt ensam.
Jag får tips från människor jag mött på Twitter och hittat en hel massa artiklar genom Kostdoktorns blogg.
Till exempel en artikel som undersöker sambandet mellan margarin (inte smör) och astma och allergier..

Ja, detta fortsätter imorgon, nu ska jag bege mig till skolan och försöka redovisa en artikel utan röst.

Jag är så fruktansvärt irriterad på Bollnäs Kommun!

Nu är det slut med mellanmjölken. Jamie får lättmjölk och lättmargarin på förskolan.
Detta upprör mig brutalt eftersom vi har extrema besvär med att få Bus att äta, varje dag vi hämtar så berättar de att hon druckit mjölk och ätit lite frukt. Det är allt.
Det är inte annat hemma. Blodpudding, pannkaka och bröd går i. Och korv för det mesta. Och ärter.

Men, åter till rubrik.
Ska mitt barn då dricka blask och stå sig och utvecklas på det?!
Hur fan kan det spara så mycket pengar? Kunde de inte bytt till ett billigare toapapper? Eller vad fan som helst?!

När jag skrapat ihop bevis, forskning som stödjer mig ringer jag kostchefen i kommunen.

Snälla tipsa gärna var jag kan hitta stöd för att barn faktiskt behöver fett för att hjärnan ska utvecklas!


Varför jag inte kan ta vissa "jämställdister" på allvar..

Jag måste erkänna att Pelle Billing är skicklig. Sakligt och med fina ord lägger han mer eller mindre varje dag allt mäns lidande på feminismen.
Liksom han menar att feminister lägger allt kvinnors lidande på män. Enligt Billing har feministen lagt en nästintill osynlig spindelväv över hela Sverige. Staten och hela samhället. På grund av detta blir män konstant utpekade som farliga, elaka och härskande. Av media, lärare, regeringen.
Feminismen härskar i skuggorna och nu har Billing fått nog, han agerar för männen!

Jag läser nästan alltid kommentarerna, jag anser att kommentarer tillhör inlägget, det är en förlängning av det. Om det nu är ett intressant inlägg som får några.
Dock är jag lite rädd att ge mig in i diskussionerna. Jag tycker det är fegt att vara anonym, men jag vågar inte lämna ut mitt namn då jag drömmer mardrömmar om att de kommer hit och misshandlar mig.
Fånigt? Kanske, men en som härjar i Billings kommentarsfält är Medborgare X, som i stort sett utmanade sina läsare till liknande handling.

Jag har all förståelse för om Pelle Billing och Pär Ström känner att mansfrågor kommer i skymundan, för kvinnofrågor tar väldigt mycket plats och tid.
Där säger jag absolut inte emot.
Men när de då menar att all genusforskning är hjärntvätt, alla feminister hatar män och inte tar till sig när en försöker visa på något exempel där män och pojkar kan komma att bli gynnade positivt av till exempel en genusmedveten förskola, då slår jag också bakut.

Jag blev verkligen kallad hjärntvättad av någon i det där kommentarsfältet.
Och jag tycker lite synd om den som tror att någon hjärntvättat HELA Gävle Högskola och ALLA författare som skrivit ALL den kurslitteratur jag läst.

Och att försöka argumentera emot utan "länk till forskning??!" är som att äta soppa med sked.

Jag tyckte först att det var oroväckande många med nästintill kvinnohatiska kommentarer, men nu när jag hänger där dagligen är det inte så många. Det är samma personer om och om igen..

Pelle Billing är självklart inte ansvarig för de som kommenterar hos honom, det menar jag inte!
Men en sådan här kommentar gör mig både förvirrad och less. Och det gör att det känns otroligt oseriöst.

Jack säger:
12 februari 2012 kl 12:01

En stark kvinna som klarar sig själv, varför i hela fridens namn skulle en man vilja vara med henne?

Om mäns biologiska roll är att hjälpa kvinnor så är ju en stark kvinna en typisk sån kvinna som män bör känna sig oattraherade till. Hon har ju redan vad hon behöver.

Bättre då ur biologiskt hänseende att försöka vara av värde som man genom att stödja en kvinna i en sämre situation än det röda matte-tillstånd som de flesta svenska kvinnor (men inte män) har fått sig givet på svenska män och pojkar bekostnad, kanske någon kvinna från Thailand är mer gynnad av en man, vilket rimligen gör män mer attraherade till dem.

Det vore väl nästan förvånande om starka kvinnor vore något annat än relativt oattraktiva? Visst kan de fortfarande ha glans i håret, len hud, kanske opererade bröst eller ansikten för att försöka lura till sig en man trots att de redan har allt. Men jag tror inte män låter sig luras så lätt.






Är sådär jobbigt trött

Tankarna flyter omkring segare än sirap.
Hade en pigg förmiddag där jag fullkomligt exploderade av scrapinglusta, fick ur mig lite, åt och lade mig i soffan och läste engelsk artikel om flickor med ADHD.
Sedan gick luften ur mig och när Sara och Minea kom vaknade Jamie men jag kunde ha stupat i säng.
Det vsr dock trevligt trevligt!

Nu har vi knådat ihop en deg till nå bröd så jag inte FÅR gå och sova, men hur jag ska lyckas hålla oss vakna undrar jag.
Båda är sirap.

Hejåhå.

Min lilla tjej blev stor tjej idag hon. Jag och Erika byggde om sängen igår så idag sov hon faktiskt tuppis i sin säng, flera timmar!
Mamman stoltast.


Jamie 120209

Jo men jag ställer pulkan här. Också lägger jag i den här mjuka. Så har ja en perfekt tvtittarplats!


Fast varför klagar jag?! Jag har världens finaste familj!

Ok, det är jobbigt med magsjuka. Men det går oftast över ganska snabbt.
Och idag har jag sluppit kräkas och just nu ligger min underbara Bus med ena armen över mig, Niclas ligger och snufsar och sover också. Själv knaprar jag skorpor som Anders varit hit med (två kassar med mat fick vi hitlevererat!) och kollar My Name is Earl och fnissar lite för mig själv.

Jag tycker nog att Jamie kan få sova i vår säng för alltid! ;)


Magsjukekarantän

Fucking skit.
Här har jag pysslat, bakat och grejat en hel vecka.
Man fyller år en gång varje år. När födelsedagen är över får man vänta ett år till.
Och detta år fick jag spendera halva min med magsjuka.
Jag hatar magsjuka.

Och nu undrar jag. HJÄLP, HUR TAR VI HAND OM BUS?!
Jag är magsjuk, Niclas på väg att bli förmodligen och Jamie är lite snorig men annars som vanligt..
Känner mig som världens sämsta mamma!
Hjälp!? Vad gör jag? Tips?!


Förlåt då, att jag lurar dig

Ok, men först och främst.
Idag är ingen vanlig dag
för det är min 27-års dag
hurra för mig.


Okej, nu är det ur världen. För som Niclas så snällt noterade så har jag inte vuxit ur det där med att tycka om att fylla år.
Jag gillar att bli lite bortskämd på min dag, att fika till frukost, lunch och middag och få träffa mina vänner.

MEN.
Åter till rubriken.
Billing skriver ett inlägg om skönhetsideal för män och kvinnor. Några kommentarer handlar om The Game och smink.
Jag har inte läst the game, är inte speciellt insatt. Men som jag förstår det handlar det om att ragga flickor? Genom att bete sig på något speciellt sätt?
Av någon anses det som rätt, av en annan fel. I vilket fall..
Det jämfördes av någon med att kvinnor sminkar sig och använder push-up BH.
Att kvinnor använder sig av detta för att verka snyggare än de verkligen är.
Förlåt!
Men till alla dessa kan jag säga att jag numer har nästintill slutat sminka mig. Raka mig.

Så jag hoppas detta lugnar dig, jag kan inte lura dig att tro att jag är snygg.

Det talas också om att män har det värre än kvinnor idag.
Pga att män också har utseendekrav på sig, nu när kvinnor kan "ta hand om sig själva" så har män fått mer press på sig att attrahera en kvinna. I form av att se bra ut tex.

Det sägs också att kvinnor mer eller mindre kan välja och vraka bland män, medan män har det tuffare.
Jag vet inte jag, oj vad många gånger jag varit olyckligt kär.

Och jag vill säga här att

en sexig man för mig är
snäll
trevlig
omtänksam
social
känslosam
står för vad han tycker
"gör" något och
vill något

Utseendet ändras i mina ögon med karaktären.
Någon som ser bra ut blir dimmig och ful om personligheten dalar, om människan är elak, bitchig, egoistisk.
Spelar ingen roll hur "idealig" hen må vara.

Sedan är jag dock otroligt lyckligt lottad som har min Niclas, min man. Som är perfekt. för mig.

Happy fucking birthday!

Nej, det är inte "bara" att göra saker med en 1-åring..

Folk som säger det ljuger, har supersnälla barn eller så är det någon som råkar glömma bort att nämnas som håller koll på ungen..

Jag och Bus har bakat drömmar idag.
Det gick. Sådär.


Tidsfördriv

Fan. Skulle tagit med boken istället, men jag brukar alltid vara sen så kändes inte värt.
Så nu sitter jag i en sjukhus korridor och känner hur vinterkräksjukan nästlar sig in under skinnet på mig.
Jag missbrukar handsprit och panikar lite smått.

Bus grät för första gången när jag lämnade henne på Förskolan imorse. Hon har ju vart där sedan oktober, så det var oväntat och stack i hjärtat!