Hur utvecklar jag mitt skrivande efter utbildningen är slut?
Jag skriver som sagt B-uppsats nu. Den handlar om flickor med ADHD, varför får bara 1 jämfört med 3 pojkar diagnosen? Svaret verkar vara;
Men. Spekuleringar från min sida, kallar jag det då jag inte har ork att länka alla artiklar just nu, samt vet inte om de är möjligt då de flesta kommer från hig.se
Jag känner att jag börjar älska detta. Jag tycker om att undersöka, jämföra och framför allt att Skriva på detta sätt.
Jag vill inte förlora denna del av mig som bara börjat gro, men jag vill heller inte studera mera med meningen; studera med krav och minimalt med pengar.
Ja.. det var min rast-fundering för nu. Nu ska jag återgå till att sippa kaffe och ändra ord och fundera här på min balkong, jag vill inte klaga då det är 23 grader varmt här, men det ÄR tråkigt när inte solen tittar in i mitt lilla hål förrän om 3 timmar!
Vågar inte sätta mig på gräsmattan heller, förskollärarna kanske tror att jag bara solar medan de får ta hand om Bus (vilket inte är fallet, men hur ska jag veta vad de tänker och säger när jag inte hör?!)
På grund av att flickor uppvisar andra symptom, pojkar förväntas få ut mer av extra hjälp i skolan, samt att förskollärare inte har kunskap om vad ADHD innebär. Att inga barn börjar utredas för denna sorts problematik förrän de fyllt 4 år kan också vara en bidragande orsak.
För samtidigt som flickor, och pojkar, med ADHD visar upp olika symptom i samband med åldersutvecklingen, stiger skammen för att "inte vara som alla andra" samt lärares kunskaper minskar.
Men. Spekuleringar från min sida, kallar jag det då jag inte har ork att länka alla artiklar just nu, samt vet inte om de är möjligt då de flesta kommer från hig.se
Jag känner att jag börjar älska detta. Jag tycker om att undersöka, jämföra och framför allt att Skriva på detta sätt.
Det är intressant, jag känner hur jag utvecklas. Det är roligt!
Hur behåller jag detta när skolan är slut och jag kastas ut i "barnpassning" och diskande 24/7?
Hur behåller jag detta när skolan är slut och jag kastas ut i "barnpassning" och diskande 24/7?
Jag vill inte förlora denna del av mig som bara börjat gro, men jag vill heller inte studera mera med meningen; studera med krav och minimalt med pengar.
(nu är det väl för faan på tiden att vi har råd att leva? Efter 10 år på existensminimum!)
Ja.. det var min rast-fundering för nu. Nu ska jag återgå till att sippa kaffe och ändra ord och fundera här på min balkong, jag vill inte klaga då det är 23 grader varmt här, men det ÄR tråkigt när inte solen tittar in i mitt lilla hål förrän om 3 timmar!
Vågar inte sätta mig på gräsmattan heller, förskollärarna kanske tror att jag bara solar medan de får ta hand om Bus (vilket inte är fallet, men hur ska jag veta vad de tänker och säger när jag inte hör?!)
Kommentarer
Trackback
