Jag är krossad men nöjd

Det är klart det är för jävligt att inte bo med sin man. Den jag älskar, den jag är gift med.
Men det känns skönt. Jag är nöjd med mitt beslut. Jag behöver det här spelrummet just nu. Att andas min egen skit ett tag. Dock grät jag hela första kvällen jag var här ensam, när Bus sov hos pappan. 
Och det svider när Jamie hämtar mina skor och bestämt säger "åka hem!" men men.
Så. Ja. Det om det.

I övrigt har jag inte sprungit sedan Sara drog till Skåne, det värker i hela kroppen. Behöver få röra mig. Och Hanna drar ju OCKSÅ utomlands nu (ja, Skåne räknas inte riktigt som Sverige ju!) så imorgon får jag med mig Elin så gör jag ett försök att peppa upp mig igen.
Snart kommer ju snö och skit, har ingen lust att springa då.

Pratade med Carolina ikväll också, nu är det verkligen dags att ta tag i det där satans spec.arbetet så vi får det godkänt. Fucking jävla 7,5 p.. Vansinnig är ett för milt ord, men ja, det är vad jag är över allt runt det där.

Jag rekomenderar verkligen ingen att gå på högskolan i Gävle. Tyvärr. Jag har haft otroliga år, många bra lärare, men sååå mycket skit. 
Nä, fy fan.
Finns garanterat bättre högskolor och universitet i det här landet.. 


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback