Bye bye 2011

2012 kan bara bli bättre!

2011 var inte speciellt händelserikt när det kommer till faktiska handlingar. Men mentalt har jag gjort en väldig resa, en resa jag inte förväntat mig.
Mycket har hänt uppe i hjärnkontoret. Både när det gäller min psykiska hälsa, och min syn på samhället- världen.

Första halvåret orkar jag knappt tänka på, det var för tungt- själsligt. Min panikångest hade den totala makten över mig och jag var nästan konstant ledsen, förvirrad, uppgiven. Det kändes som mitt hjärta var på väg att gå under pågrund att kärlek till Jamie samt sorg över hur jag plågades av samvetet.

Sommaren blev dock bättre, vi var mest hemma på gräsmattan, men vi var ute nästan varenda dag. Och Jamie verkade nöjd. Hon kröp och kröp och badade i baljan vi bar ut.
Vi grillade även några kvällar och jag kom igång lite smått med promenaderna.

Hösten var ljus, jag var ute mer och längre hemifrån. Jamie började gå och examensarbetet började.

Det övergick sent till vinter, men det kom snö tillslut. Tyvärr smälte den bort igen, och nu ser det ut som April.
Men jag har varit kanske 5 gånger till skolan i Gävle, jag har börjat klara av att handla på Prix och Ica.
Har tillochmed varit ner på stan 3-4 gånger.
Lyckats gjort några långa utsvävningar- till Holmsveden, Sandarne, Segersta. Efter dessa brukar jag vila några dagar, men mår bättre efter varje gång.

Jag har blivit ganska bloggberoende. Bloglovin och Twitter följer mig överallt nu.

Detta på grund av att jag först och främst började följa Lady Dahmer.
Med detta kom intresset för samhällets normer och strukturer som jag hittills bara följt utan att reflektera över.
Självklart hittade jag till en massa andra intressanta bloggar i samband med detta. Till exempel Nina Ruthström
Jag började skriva mitt examensarbete om hjälpfröknar i förskolan, och har hela hösten härjat på vänner och familj över "hur saker och ting är!"
Nästan blivit osams med vissa, men det löser sig alltid (;

Mitt examensarbete kommer bli sjukt bra när det är färdigt, alla borde läsa det! Btw.

jag ser nu fram emot 2012. Skolan skall avslutas, Jamie kommer förmodligen göra hissnande utvecklingssteg och jag ska hitta på något riktigt roligt för oss att göra till sommaren, i examenspresent till oss alla.
För jag hade aldrig orkat kämpa vidare utan Niclas. Han har stått vid min sida varenda dag, genom allt.
Han är stabil som en sten och jag vill att han ska känna att jag var värd att kämpa med.

Ikväll ska jag försöka hålla mig vaken ända till tolvslaget då vi är bjudna på middag hos Mari och Robin när de och Niclas slutar jobba, runt 22..
I värsta fall får jag och bus vila lite innan (;
GOTT NYTT ÅR!

För tillfället plugglös

Yes.
Har nu skickat in hemtentan, alldeles för sent dock. Får till svar av läraren att det är orättvist att jag haft längre tid på mig än de andra så de ska "se vad de ska göra".

Vill skrika "NEJ, det är inte orättvist! Ingen skulle vilja byta med mig! Vem fan vill ha panikångest i över ett år för att behöva sitta och göra hemtentan på Julafton?!"

Men det gör jag såklart inte.
Bara en termin kvar nu.. Ska bete mig resten av tiden.
Har även skickat in första delen av examensarbetet för rättning. Där däremot har jag fått en helt underbar lärare som vill hjälpa mig att få det färdigt.. Inte som handledaren som vägrade läsa det innan opponeringen..

Så ikväll har jag druckit 1 (och ett halvt) glas vin, tvättat och köpt mig en ny klänning på såfin så just nu känns allt jäkligt bra!

Blir nog ett härligt 2012!
(FAN! Nu jinxade jag det)


Rosa, ftw!


Detta inlägg är fantastiskt. Minska inte rosa till flickorna, öka på pojkarna!
Bläddrade HM katalogen igår och till min lycka har det krupit sig in rosa och rött på pojkarnas kläder.

Minns nu inte var jag läste, men något med att en pojke i rosa ser ut som en flicka.
WHAT?!
Om ett barn har rosa och man direkt drar slutsatsen att det är en flicka är det inte pga hur barnet ser ut
Det är pga dina egna förutfattade meningar. Ok?!
Och kan du inte se om barnet är en flicka eller pojke, so what? Det är ett BARN.
Snart nog kan du nog urskilja könet (som är så viktigt för alla)

Men tro mig, om Niclas sätter på sig en rosa skjorta ser han INTE ut som en tjej.. Inte ens nästan.

VARFÖR måste den rosa färgen vara så satans het? Varför ska en färg få makten att sända ett budskap!?
Jäkla idioti egentligen.

Skärpning världen!


För övrigt har jag skickat in hemtentan, duschat, påbörjat redigering av examensarbetet och bus vill ÄNDÅ inte vakna!


Vakna nu då min lilla gobit!

Förlåt, men jag blir tokig!

På människor som inte har någon respekt för arbete och arbetskamrater.

Det är helt normalt att bli sjuk, det blir man. Många blir ofta förkyld denna årstid.

Men på vissa ställen tar man sitt arbete på allvar, som en vuxen människa, och överlever med lite värk i ett finger.


rastlös.nu

jomenvisst.
Igår plockade vi ner allt julpynt. För nu är julen slut!

Har pluggat varenda dag denna jul, samt flyttstädat åt en vän.
(Ska säga till bovärden att han MÅSTE installera en fläkt i den lägenheten, så nästa hyresgäst slipper stå och skrubba taket i badrummet rent från stekfett..)

Måste få den lägenheten och hemtentan klar idag! Så behöver jag bara koncentrera mig på examensarbetet..
Det blir definitivt inget jullov i år.. (och med jullov menar jag Inget Plugg)

Sjukt väder, hagelsnö. Blåst. Den dära Dagmar, ingen favorit!

Världens bästa julafton!

Jag mår så himla bra. Vi har ätit god mat, kusiner som sjungit så fint hela eftermiddagen, en STOR gran också släkten.
Lycka!

Och Bus har blivit så bortskämd idag!
Morfar hade snickrat en docksäng!
Och farmor och farfar och gammel mormor och morfar har givit henne hela Pippi familjen!
Mysnalle och xylofon har hon fått också.

Och till min stora lycka, och stolthet, har hon inte ärvt min rädsla för hundar som kan göra bakåtvolter!

Hoppas alla haft lika bra jul som mig!


Jaja, jag är en sådan hycklare!

Jag måste tyvärr erkänna att jag kikat på twitter idag.
Till mitt försvar kan jag bara säga att hela familjen sover och i väntan på att vi ska bege oss till Djupa skriver jag på hemtentan som skulle vara inne i tisdags!

På Julafton?! Hör jag det viskas, Vilken dålig student!
Ja. Jag vet.
Men jag kommer bli en grym förskollärare. Jag pluggar inte för höga betyg. Jag läser för att få kunskap. Och för att få jobba!
För att få göra det jag brinner för.
Sådäså.


Underbar


Har jag berättat hur underbar min mamma är?!

Idag firade jag och bus som sagt jul med mamma, Anders och lillebror.
Vi fick julmat, och jag satt och blev serverad samt busade för fullt med Jamie och Mattis.

Jamie fick en dockvagn, åh vad hon älskar den. Hon struttade omkring med den hela kvällen!
Också fick hon pengar på sparkontot, en månadssumma i obestämd framtid!
Jag fick tandborstar och sista terminens resor och böcker ;)

Jag var väldigt avundsjuk på Hanna idag, jag hade velat stanna hos mamma, önskat att Niclas kunnat komma när han slutat och sova där och äta stoor familjejulfrukost imorgon! Kanske nästa år :)

Nu ska jag sova, mätt, lugn och lycklig och imorgon gör vi om allihopa med pappas släkt!

Kärlek!


Dan före dan!

Så var den här. Julen.
När bus vaknat åker hon och jag till Segersta för julfirande. Niclas jobbar, som vanligt.
Men imorgon är han ialla fall ledig och då hoppas jag att han proppar sig full av Farmors julmat!
Ska bli så otroligt roligt att träffa (nästan) hela släkten på pappas sida imorgon, så länge sedan vi firade jul tillsammans. Det gör lite ont eftersom vi alltid var hos Farmor Anna när jag var liten.

Jag har skrivit på för #vitjul.
Okej, jag dricker otroligt sällan. Kanske 5 gånger i år?
Men jag skriver på för sakens skull. För att jag tycker att julen den viktigast för de små.

Men så tycker ju jag att alkohol borde vara förbjudet, liksom knark.
För egentligen- egentligen- så finns det inget positivt med alkohol.
Men jag tycker vin är gott. Om jag går ut och äter tar jag gärna ett glas.
Men om man ser till hela alltet så anser jag att alkohol är ett jävla påhitt som förstör mer än det gynnar.

Jag kommer garanterat fortsätta ta ett glas vin då och då, men jag skulle inte sörja om det förbjöds.
Tyvärr kommer väl aldrig det att hända, så behöver väl inte lägga någon energi på det egentligen..

Tänkte slänga på lite mascara såhär julen till ära, men den var ju slut. Så tog på mig ett fint halsband istället!
GOD JUL



Twitterfri Jul

Kollade inte på Kvällsöppet, jag sov, men på Twitter härjas det vilt. Så jag fick uppfattningen att det handlade om sockerberoende och twitterfri Jul. (rätta mig om jag har fel)

Folk verkar då bli lite tokiga.
Hånar, försvarar, skäller.
Värst var en kommentar om att julen är så tråkig, så varför inte twittra?
Eller. Nej, hån tycker jag är hemskast.

Det är faktiskt bevisat att socker är starkt beroendeframkallande. Så bara för att några klarar av att trycka socker ibland betyder det inte att de har rätt att göra narr av de som inte klarar det!

Är väldigt intolerant mot människor som hånar och gör narr av andra, otroligt fult maktspel som borrar sig in djupare än rent skäll eller hat.

Dessa männIskor som sedan blev galna över den twitterfria Julen, kom igen!
Om julen är så obetydlig för dig, stanna hemma och smek din dator och iPhone då, istället för att trycka upp ditt ignoranta beteende i andras ansikte när du sitter med näsan över skärmen!!

Jag avskyr denna osociala kultur, många träffas inte längre, de "speldejtar". Många tror att de är sociala för att de hänger på facebook och liknande sidor. Ja, det är ett sätt att vara social, men människan är ett flockdjur som behöver närhet och beröring.

Ut och träffas och kramas! Blir galen på alla som utan problem kan sticka iväg hit och dit men väljer datorn och tv'n över allt annat.
SKÄMS!


Satans jävla skit..

Får hålla tummarna för plusgrader på fredag, bildörrshelvetet har frysit.
Och eftersom det bara finns en dörr som går att låsa upp utifrån är det liksom inte så mycket att göra.
Jävla skit. Ingen ide att ha bil när man inte ens har råd med kupé och motorvärmare.

Är så jävla irriterad att jag kokar!


Den där paniken vissa får..

Har pluggat på så det nästan brann i tangenterna idag! Det var så skönt att sitta i Saras soffa, bara läsa och skriva, helt utan distraktion från Bus, disk eller twitter! (ibland är det bra att inte ha mottagning på nallen)

Känner mig rätt slut nu, 4 intensiva senaste dagar. Vart borta på något alla dagar.
När jag kom hem idag tog jag tag i disk och städning också och sedan skrev jag några ord på hemtentan. (fältstudieuppgiften inskickad iaf!)

Jo, rubriken. Läser Bronwyn till tentan och hon skriver om hur vissa anti-feminister får panik vid tanken på att män och kvinnor skulle sluta positionera sig som varandras motsatser. Hur de härjar om att vi absolut måste vara olika för att försäkra oss om människans fortplantning..
Påminner mig starkt om en hel massa Kommentarer jag läst på tex Billings blogg.

Ja, var jag står skrev jag ju imorse ;)

Nu slocknar jag snart!


Jag blir så trött och less!

Det här inlägget, även om det ger sken av att vara oskuldsfullt, genererar självklart tankar och mossiga (vidriga enligt mig) kommentarer.

tex att svenska män (som blivit hjärntvättade och förstörda av feminismen) som åker utomlands blir arga på tyska och amerikanska mäns machobeteende mot kvinnor, men sedan blir ännu argare för att det är de männen som får doppa.

Ja, alla vet ju att det är viktigare att vara en skitstövel och få knulla än att vara snäll och få vänlighet och respekt..

Eller kommentaren om att alla män och kvinnor mådde mycket bättre på 60-talet för vi behöver inrutade könsroller..

Självklart dyker det upp kommentarer om att homosexualitet är onaturligt också..

jag mår fan inte dåligt av att snart ha en utbildning från högskolan! Jag mår definitivt inte dåligt av att jag har egna pengar (även om vi ser det som våra).

Jag älskar Niclas mer än allt, trots att jag kan byta däck på bilen själv, skruva ihop möbler och byta lampor.
Jag är övertygad om att han älskar mig trots att han inte behöver köpa massa trams för att jag ska uppskatta honom, eller att han kan tvätta och ta hand om vårat barn helt på egen hand.

För fan. Vi älskar varandra för att vi finner varandra attraktiva och intressanta!
Han är rolig, snäll, empatisk, ställer alltid upp, varm, mjuk, mysig, kompetent och en underbar pappa. 
Vi håller inte på och håller upp dörrar och äter middag hela tiden!
Vi diskuterar, tittar på tv, lagar mat tillsammans, går på promenader.

En hel massa saker som inte har ett jävla dugg med trånga könsroller att göra!

GAAAHH!!

Jag är långt ifrån jämställd i mina omedvetna tankar.

Nu är det en vecka kvar till Julafton. EN vecka.
Jag har knappt hunnit fundera på Julen ordentligt. Jag har bara skrivit in grejer i almanackan.

18e- Julgröt
23e- Hea
24- Ovanheden

Men sen då?
Näe, jag har inte tid! Jag måste plugga. En hel massa. Jamie är ju faktiskt bara 1, förhoppningsvis har hon inte så höga krav.

När det kommer till Julklapparna. Så har jag insett att jag bara tror att kvinnor vill ha. Ungefär så.
Annelie ska få, inte pappa. Niclas mormor har jag fixat åt, inte hans morfar.
Jag försvarar tänket med att jag tror att karlar inte bryr sig, det är svårare att köpa åt dem osv osv.

Vilket jäkla BS!

Pinsamt. Jag får ordna det här. Åt alla eller ingen!

GRATTIS Maria!

Och alla andra som tar sin examen nu!
Var ner på sista lektionen för terminen idag, den sista för alltid för de som inte fick en liten bus och var ledig en termin

Vill bara säga att jag är otroligt imponerad och glad för er skull!

Det blev lång dag. 11 timmar hemifrån.
Jamie kastade sig runt halsen på mig när jag kom hem, älskade unge!
sedan kom Världens Bästa Hanna med mat. Härligt!

Tänkte läsa mina bloglovin bloggar nu innan sömn, men vad fan- folk uppdaterar ju så ofta att jag har 55 olästa inlägg! På 1 dag!
Ojoj. Får ta tag i det imorgon.
Bara Bloggmamman jag läst ikväll ;)


Jul, för vems skull?

Bloggmamman skriver här ett otroligt intressant inlägg om Julen, barnen och föräldrar.
Hon menar att Julen är Barnens högtid, inte föräldrarnas, och har man problem att hinna med allt på en dag så får man ta vara på att Julen faktiskt är flera dagar.

Detta skriver jag under på totalt.
Det viktigaste denna Jul är att se till att Jamie har det lugnt och skönt. Det innebär inte att stanna hemma, men det betyder att vi tänker hålla koll på bus så att hon mår bra.

För mig är Julen en tid att träffa familjen. Umgås med de vi älskar. (Äta massor med mat!)
Nu har Niclas bara ledigt på Julafton, så på det viset blir det väl svårt att ta tillvara alla dagar, men till exempel så träffar vi nästan hela hans familj på Söndag när vi äter Julgröt hos hans mormor och morfar. Detta är helt otroligt mysigt och inte blir det mindre viktigt eller speciellt bara för att det inte den 24-e december.

Varför haka upp sig på ett datum? Om Jamie när hon blir större visar på att hon vill gömma sig under soffan hela julen, so be it, då stannar vi hemma och gör så.
För det är viktigast att hon mår bra. Sådäså.
(Risken att hon vill ligga under soffan känns dock liten, hon är lika social som mamma sin!)

Min Familj är mer än fantastisk!

Ringer nästintill gråtande till Farmor: "jag mår inte bra, jag är livrädd för imorgon"
Hon: "ska jag följa dig då?"
Jag: "vill du det?"
Hon: "ja det är väl klart, jag vill ju att du ska bli klar"

Förstår du lättnaden?!
Att åka fram och tillbaka till Gävle halv 7 på morgonen för mig är rätt fantastiskt.

Nu ska jag bara försöka få färdig opponeringen också!


#noshavenovember still going on!

Erkänner att jag tog bort håret under armarna den 2 december. Inte rakat där sedan dess dock.

Och benen orkar jag inte alls.. Kan du se att ingen rakhyvel närmat sig dem sedan oktober?!
Nej precis, inte jag heller. Så orka lägga energi på det?! Nej precis..


Alla borde läsa Bronwyn Davies- hur pojkar och flickor gör kön!

Sitter och jonglerar med det examensarbete jag ska opponera på, hemtentan i kursen Ledarksap och värdegrund, samt litteraturen till fältstudieuppgiften till kursen Barn och ungdomar i behov av särskilt stöd.

Opponeringen har prio 1 då det är på Fredag och det andra har deadline nästa vecka, men samtidigt så tar allt sådan jäkla tid att jag håller på att ramla omkull av allt surr i hjärnan!

Också måste jag ju hålla koll på Twitter, och lägga mig i alla möjliga diskussioner som jag inte alls har med att göra! hehe.
(Ja men blocka mig då om jag inte får *tralala*)

I eftermiddag kommer mamma och Mattis och Farmor och kanske Pappa och tittar på när Bus är en liten pepparkaka i förskolans luciafirande.
Vi ska äta pepparkakor och dricka saft!

(Jag lovar att inte ta kort på andras barn och posta överallt på nätet!)

Puss på alla underbara idag! (Ovanligt positiv idag)

Fanfanfaaaan

Ungefär så känner jag. Vill slita håret från huvudet!
Inte sovit ordentligt sedan fredags, lär inte göra det på ett tag heller,
Två dagar kvar att åka ner till Gävle denna termin.
Fine.
Fredag morgon ska jag åka 06.40.
ENSAM.

Funderar fram och tillbaka på att åka ner torsdag kväll och sova någonstans.
Men var??
Ju mer jag tänker på det, ju mer obekvämt känns det också. Inte bra på att sova borta jag, och även om min familj är helt underbar, och garanterat skulle låta mig sova där, känns det nästan jobbigare än tågresan..

Det värsta är nog bussen, från station till skolan. Gaaah!!

Ibland, en liten sekund sådär, vill jag bara hoppa av skolan NU. Bara för att slippa resorna!

Men det ska jag fan inte behöva göra med bara EN termin kvar.

Är så jävla frusterande och hopplöst att känna sig som en fånge i sin egen hjärna.

Nu får faan läkaren ge mig ngt så jag blir normal! Eller.. Så kämpar jag vidare.
Gråtande och svärande och snubblande.


Bloggutmaning 4. Kärnfamiljen.

Fannys bloggutmaning nummer fyra.
Kärnfamiljen.

Som vanligt erbjuder jag mitt otroligt småtråkiga Svensson-perspektiv.

Jag har inget som helst intresse för, eller värderar, hur andra vill skapa sin kärnfamilj.
Vissa strävar efter normbrytande alternativ, andra vill ha ett Svensson-liv.
Jag är definitivt den som vill leva lugnt och förutsägbart.

Min kärnfamilj är Jag, Niclas och Jamie. Får Jamie syskon blir hen/dem en del av den. Likadant om vi skaffar husdjur. Husdjur är för mig en del av familjen (jag saknar fortfarande våra katter!)

Idag förändras kärnfamiljen ofta. Detta är den tredje jag är en del av.
Från början var det jag, mamma och pappa.
Sedan blev det jag, mamma, Anders och Mattis.
Och nu är det vi.
Mina f.d kärnfamiljer betyder precis lika mycket som min nuvarande kärnfamilj!

Pappa har nu en kvinna, men de är bara två.
På något vis förutsätter jag att det ska finnas föräldrar och barn (eller djur) i en familj.
2 personer känns för få för att vara en familj. Det är ett par.
Men att inte vara en del av en "kärnfamilj" tror jag inte är en definition på att vara riktigt lycklig, har lyckats i livet eller liknande.

Men en familj är för mig fler än 2 personer.
Detta var dock annorlunda förr. Det är svårt att förklara skillnaden, men det har förändrats sedan jag fick barn.
Jag såg på mig och Niclas som en typ av familj innan, men idag anser jag inte att vi var det. På nå vis.

Egentligen spelar det väl inte så stor roll hur man lever, det är huvudsaken att man lever. Och det självklara- att man är Lycklig.

Det slutade vara städat när barnet föddes. Och det är helt ok!

Jodå. Både bil och djurlastbil.
Absoluta favoriten är dock blåa bilen efter mig. Hon kör den överallt!


Jo, det där med att födas med intresset för bilar/dockor..

En vän berättade om en pojk som fick en docka, han lekte med den i sandlådan. Han lekte att dockan var en bil och lät "bbrrruum".

Detta låter inte konstigt i mina öron.
Att han gör det för att han har snopp låter konstigare.

Vad jag menar är att många barn tycker om bilar. Och ljudet "bbrrruuum"
Bus leker detta med de runda gröna, blå och röda kylskåpsmagneterna.

När jag såg första delen av "Hjernevask", denna märkliga konstiga dokumentär från Norge så talade han med en läkare på ett barnsjukhus som var specialiserad (?!) på barn med två eller utan kön.
Han menade att han kommit på ett supersäkert lektest.
Min norska är inte att hurra för, men så här förstod jag det;

Barnet får komma in i ett rum.
På en matta radas det upp 10 leksaker.
4 "pojkiga" (bilar mm)
4 "flickiga" (dockor mm)
2 könsneutrala (?)
Barnet är 9 månader.

Om barnet sedan väljer dockorna utgår de från att det barnet då är en flicka och skall opereras och uppfostras som en sådan.

Vad i hela helvete?!
När Jamie var 9 (och 12) månader var hon RÄDD för dockor. Nej, jag skämtar inte! Rädd!
Eller skeptisk eller vad de nu är, hon kan ju inte prata så jag vet väl inte.
MEN, hon lekte inte med dockor, hon ryggade undan för dem.

Bilar däremot, wiho!
Hon älskar bilar. Och billjudet.
Och tro inte att jag har lagt ner någon överenergi för att få henne "okönad" eller så.
Nej, vi har tagit vara på hennes visade intresse, hon har dockor, bilar och böcker.
Dessa ligger allihop tillgängliga på hennes rum.

Hon väljer själv.

Läkare som tänker på det där idiotiska viset better keep away from my child!

Är så arg att jag skakar..

Jag vill ju ha nå rött till Jul!

Fy vad folk det var på stan idag. Alldeles för mycket för att jag skulle känns mig bekväm att shoppa.. Niclas inhandlade ett skärp dock och vi letade en hatt åt bus. De var lite för stora dock.

Hon blev iaf hungrig av stadsturen och med lirkande åt hon nästan två pannkakor!
Men man får så lov att spela efter hennes regler, dvs stå på vuxenstol och äta med händerna!


För att hon är min ängel

Och jag andas för hennes skull


Wiho för fan!

Uppe 04.20 imorse, finputsade på examensarbetet och åkte till skolan.
Yes! I Did it!
Ville krypa ur skinnet, hoppades på att svimma- vad som helst för att slippa ångesten- men jag överlevde (såklart liksom) och nästa vecka är det två dagar i skolan och sen är det bara en termin kvar!
Har sjukt mycket att plugga fram tills jul men det känns övervinneligt just nu.

Tryckte en pizza och tuppade sisådär två timmar när jag kom hem sedan vart det Ica och blöjochäpplenhandling..

Jamie har blivit så pappakär nu att jag inte riktigt räknas längre, pft.
Aaavis..

Men så är det.
Nu kämpar jag för att hålla mig vaken till 23 för att se LadyD i Kvällsöppet.
Tjoho, när var jag vaken så länge sist?!


Woho! Nu händere grejer

Imorse ringde nallen. Plingplongplingplong.
Skyddat nummer.
"Neeej, Vill inte svara" tänkte jag men något gjorde att jag svarade ändå.
"Ja hej, är det här Malin Öberg?" hörs en mörk auktoriär röst
"Eh, ja.." svarar jag försiktigt och tänker "tusan, säkert någon försäljare!"
"Ja det här är ** från polisen i Bollnäs"
(Här hinner hundra hemska tankar flöda genom huvudet och den senaste tiden fladdrar förbi som ett chokladhjul men piggen stannar inte på något som borde få polisen att ringa)
"Du har skickat ett mail till oss, du vill hjälpa folk" fortsätter mannen.

Mitt hjärta tar ett hopp och jag är genast med på noterna. Härligt!
Jag får ett namn på en diakon som är insatt i de hemlösa och utsattas situation i stan och jag plitar genast ner ett mail.

Så nu går jag på nålar och väntar på svar.
Bollen har börjat rulla!
Inget av detta hade börjat rulla utan Anna dock!

Bara att vänta på domen.

Skrev examensarbetet idag. Typ helt nytt. Satt vid den där jävla datorn så mänga timmar att mitt huvud är på väg att sprängas.

Men bara att ta nya tag imorgon och försöka plita ihop fältstudieuppgiften för jag vägrar inleda min sista termin med massa rester. Här ska hårdjobbas!

Var på kalas ikväll, mycket trevligt. Jamie molade majskrokar och äpple och busade sig så slut att hon somnade bums vi kom hem.

Men nu ska jag bota nästan-migränen och sluta ögonen en lååång stund!


Sid. 12 "härifrån får du skriva om" -sid 25..

Det känns bra. Ironi.
Det känns förjävligt. Inte ironi.

För nu snackar vi inte lite "fix" utan rent ut sagt skriva om, tematisera mer "läsaren förstår inte ett skit"!

Jomensåatt. Examensarbetet tar livet av mig.
För läser ju samtidigt 2 andra kurser. Som inte kräver lite engagemang utan ganska mycket. Speciellt när man ofrivilligt läser på distans och därmed har noll reflektioner från klasskamrater och lärare.
Man får sitta och suga på uppgifter och texter och försöka diskutera fram och tillbaka med sig själv och försöka komma på hur uppgifterna ska lösas.

Har jag nämnt hur mycket jag hatar att leva med panikångest?!!

Försöker hämta mig från torsdagschocken fortfarande..

Igårkväll när jag skulle somna var jag så otroligt nere. Gråten i halsen och klumpen i magen.
Chocken från torsdagen sitter fortfarande i.

Dagen började så bra, positiv, glad. Hjärtat slog som en hammare men det är jag van vid.
Allt har rullat på så fint med promenader och besök hit och dit.
Träffar tjejerna på station, tåget rullar in, och samma sekund jag sätter foten på det lilla trappsteget kändes det som om hjärtat stannade. (Visste jag inte bättre skulle jag framhärda att det faktiskt gjorde det!)

Chocken var total. Oväntad. Hjärnan säger åt foten att återgå till perrongen och hjärtat "börjar slå igen".
Nytt försök- samma resultat.

Vårdguiden

Specifik fobi är en starkt överdriven rädsla för en sak eller en situation. Denna rädsla kan övergå i en panikattack när du stöter på det du är rädd för. Fobier kan behandlas med kognitiv beteendeterapi där du gradvis utsätts för din fobi. Vänd dig till en psykiatrisk öppenvårdsmottagning om du tycker att rädslan begränsar ditt dagliga liv.

Specifik fobi kan till exempel vara en orimlig rädsla för blod, ormar, spindlar eller hundar. Det kan även vara höjdskräck, flygrädsla eller rädsla för trånga utrymmen som hissar. Rädsla för andras eller egna kräkningar kan också utvecklas till en fobi.

Besvären kan bli mycket svåra och leda till att du undviker vissa ställen eller situationer. En hundfobiker kan till exempel ha svårt att vara i parker eller i skogsområden där hundar kan finnas. Stickfobi kan göra att en del kvinnor inte vågar bli gravida, eftersom de är rädda för sprutor och för att behöva lämna blodprov.

Vad som händer när du utsätts för det du är rädd för varierar för olika fobier. Vid till exempel spindelfobi kan synen av en spindel öka din hjärtfrekvens, ditt blodtryck och dina nivåer av stresshormoner. Du kan få en panikattack och vill bort dig från platsen så fort som möjligt.

Vid blodfobi är händelseförloppet annorlunda. Efter att först ha fått en blodtrycks- och pulsökning kan ditt blodtryck sjunka. Du kan känna dig svettig och kan eventuellt även svimma.



Du behöver inte förstå fobin. Du måste inte ha tålamod. Jag förstår om detta verkar orealistiskt, knäppt, som att jag överdriver, är lat.

Jag förstår ju inte ens själv! Det gör mig trött. Ledsen. Sorgsen.

Men om du respekterar mig, tro på mig. Tro på vad jag säger, även om du inte förstår det.

Läkartid är bokad. Det har snart gått 1 år- jag vill ha tillbaks mitt liv!





Ibland hatar ja att blogga från nallen..

Inläggen bara poff- försvinner i publiceringen!

Kom igen blogg.se!


Gudfadern

Wiho!
Finfrämmande. Min lycka är total.