malinspng

Den där Fredrik Backman har verkligen en helt underbar blogg. Skrattar varje gång. Nästan. Ibland blir man rörd till tårar också.

Men mest är det humor. My kind. Älskar´t.

Så jag håller hårt mina tummar nu.

Igår hade jag en sådan där frustrerande diskussion med Anders. En genusdiskussion. Niclas blev alldeles arg på mig för jag hetsar upp mig så mycket- han har rätt. Det gör jag. Men jag gillar att diskutera! Jag blir inte arg eller irriterad- även om det kanske verkar så.

Iaf, efter kanske en timme så inser vi då (jag och Anders) att vi kanske tycker lika egentligen, enda skillnaden är att jag tror att genus är ett fakta, medan han tror att det är en teori.

Jag vägrar ha fel, men kanske har jag det ändå? SÅ inläst på ämnet är jag ju inte. Men varje cell i mitt förnuft skriker att JOO, det måste vara så.

Speciellt när jag tänker tillbaka på min egen barndom. Jag var väl inge värre än pojkarna, eller jo, värre än vissa, men inte fick de lika mycket skäll som mig.

När jag var 5 år (!!) sade en förskollärare till min pappa: "Det är så jobbigt, Malin tar över hela klassen"

Pappas tanke var att om en 5-åring tar över en klass med 5-åringar kanske det inte bara är 5-åringens fel?

Sedan rullade det på.

Malin hörs. Malin syns. Malin o co.

Till slut blev mitt jag så förvirrad över allt att jag bröts ner och inte förrän jag blev "vuxen" har jag insett att jag kanske FÅR höras ändå. Eller?

Jag är galet blyg, en liten stund. Men i vissa umgängeskretsar, speciellt i diskussioner med mig själv, vågar jag stå på mig.

Jag undrar bara hur jag mått, varit, blivit idag om inte alla lärare tyckt att jag tog så mycket plats.

Killarna tog också plats, inte fick de lika mkt skit!