Livet är som en dans på rosor. Ibland kliver du på en tagg
och ibland är det en hel massa taggar i en rad, men en dag kliver du endast på rosblad igen. Jag lovar.
Det händer saker konstant, hinner inte med mycket hemma-tid, eller tänke-tid öht.
Så nä, de enda känslor jag tillåter komma upp till ytan är den bubblande glädjen, jag har inte tid att bearbeta det andra just nu.
jag längtar så otroligt mycket tills på lördag, jag har ett riktigt guldgäng som jag ska jobba med och det känns som jag sagt tidigare inte som jobb, trots att vi sliter arslet av oss och knappt hinner andas, så känns det som ett enda stort kompisgäng som hänger. Ja, för mig alltså.
Sara, jag önskar du kunde komma tillbaka till hösten och se hur underbart vi har det nu, och lära känna alla underbara som jag fått lära känna denna sommar!
Och haha Rasmus, Jamie säger Hampus först! :P
Kommentarer
Trackback
