Mamma!
Vad skulle jag göra utan min mamma egentligen?! Jo, hon gav mig en bil, en cykel och försörjde mig nästan genom skolan trots att jag snart är 30 år. Pinsamt egentligen. Men hon ställer alltid upp! Hon är barnvakt, hon lyssnar, hon kommer med matlåda! Ja. Min mamma är tamigfan helt BÄST.
Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb?!
För allvarligt. Just nu mår jag fruktansvärt bra av att vara på jobbet. Båda mina jobb. Ikväll var inget undantag. Älskade underbara människor. Jag önskar alla människor kunde ha det så bra som jag. Må så bra på jobbet som jag gör. Generellt spenderar vi väl typ mer än hälften av livet på arbetet!? Alla borde ha några Anders, en Becca, en Rasmus, en Hampus, en Markfjärd, en Nattis (mfl) i sitt liv. Det går inte att vara deppig då! Jag sjunger som Pippi (eller är det Tommy?) jag är lyycklig ja jag är lycklig!
som utlovat dansade jag på borden
Varför är genus så viktigt för mig?
Sjukt? eller hur.
Jag mår fysiskt illa när jag tänker på min vän, som är så älskad av barnen, som kanske nu inte vågar vara så med barnen längre. Det är ju en av anledningarna att de älskar honom, han är rolig.
Jag vet inte om genus är svaret. Men jag vet att genom att tjata genus får vi upp ögonen, större medvetenhet om ALLT som genus faktiskt innebär.
Livet är som en dans på rosor. Ibland kliver du på en tagg
jag längtar så otroligt mycket tills på lördag, jag har ett riktigt guldgäng som jag ska jobba med och det känns som jag sagt tidigare inte som jobb, trots att vi sliter arslet av oss och knappt hinner andas, så känns det som ett enda stort kompisgäng som hänger. Ja, för mig alltså.
Och haha Rasmus, Jamie säger Hampus först! :P
Nej, jag tar inga droger
Och ja, jag är den första att erkänna att jag är gravt beroende av att varje dag få min *lyckodos* genom att åka in på Max och säga HEEEJ (för jag är okapabel att tala i normal samtalston) till alla. Jag ber heller inte om ursäkt för att jag inte är mer än människa, jag är mer än mamma, och jag behöver några minuter om dagen utan ungar kring mig.
De två jobb jag har nu är fantastiska på två helt olika sätt, de passar ihop ganska perfekt vilket gör att jag ser fram emot det andra även om jag jobbat 6 dagar på det ena.
Ska försöka låta bli att gnälla över hur "synd det är om mig" som ska vara ledig på 2 dagar på 3 veckor, alltså, har man de jobb jag har känns det inte ens som jobb.
Måste också få kasta ut en random fråga; Är det verkligen oförståeligt eller oresonligt att inte riktigt trivas i sitt hem när det är stökigt och skitigt? Är det ett högt krav på livet?
Så ser du mig, får du ta en person som inte sover och konstant skrattar eller gråter pga min höghet på livet, eller gå åt andra hållet.
.:/:!
När stormen ryter och slår
Piskar och drar
Hjärtat dundrar och far
Ber så snällt
Får jag hoppa över några slag?
Behöver komma ifatt Komma i takt
Andas lugna andetag
När stormen ryter, piskar, vrålar
Någon sitter och skrålar
Bryter ner allt i dess väg
Vallarna är låga
Murarna rasar
Mörker och dimma rusar lättsamt förbi
Kastar ett öga och lägger sig i
När stormen inte vill ge upp
Bör jag?
Nej, jag blir inte misshandlad.
Men det ser fan så ut just nu. Ena armen full i blåmärken, ett mastodant och massa små på ena benet, på någe vis har jag fått på magen också.. Hejåhå. Även om jag kommer att gråta av saknad mina tre veckor som förskollärare är det nog bra för min hälsa att inte ränna in i allt på jobbet. Jag är ju en klant av högsta rang! Och nä, vi hade inget gruppsex igår, bara massa skitsnack å maxmat :P Det var för jävla härligt att vara bara Malin en kväll. Inte en mamma, bara Jag. Jag är kanske dryg, men det får ni ta ;) Lyckandes tom göra en främling knäsvag med rådjursögonen, japp, jag var sådan igår. Haha. (ja, sådan är jag fast jag är nykter så) Idag biter jag ihop och leker med Bus trots tio ton grus i ögonen. Kom ändå hem klockan sex imorse. Wiho! Underbaraste Sara, Hampus och Tobbe-tack för en underbar kväll!
ALL in ikväll då!
Självförtroendeboost
Under i stort sett hela min skoltid fick jag höra att jag borde ändra på mig. Jag har alltid brottats med ett dåligt självförtroende som varit så pass lågt att jag hamnat på intensiven i Huddik en gång. Något har förändrats. Jag vet inte riktigt vad. För 1 år sedan var jag inne i en grav PÅ period igen. Kämpar fortfarande, sedan ungefär 1 1/2 år. Men de senaste månaderna har det gått framåt, uppåt. Jag har tok-berömt mig själv under vägen. Insett vad jävla stark jag är. Och nu tycker jag faktiskt att jag är ganska grym! Jag mår som femåringen i mig på ett sätt. Hon som inte hade hunnit bli förstörd av alla negativa åsikter om henne. Som ej hunnit bli mobbad eller ständigt kallad "Malin och Co." Jag mår bra och det strålar tamigfan om mig. Jag är glad, pigg, och jag hoppas att det smittar av sig på omgivningen ;)
Nej, hon har inte hittat intresset själv.
Nej Spiderman har hon såklart fått från mig, hon kan inte direkt gå ut på youtube och söka fram själv. Pippi likså. Jag försöker dock variera, välja det Jag anser bra/roligt/vettigt, sen vad som fastnar väljer hon ju själv. Tror jag. Försöker låta bli att påverka.
Jamie är ett fan!
Jodå, visade en snutt spiderman på youtube, sedan tecknade, och nu tjoar hon binneanne! Så vi möblerade om ordentligt, och nu har hon tv å playstation på sitt rum (där hon ändå aldrig är) också tittar vi på Spiderman (otecknade m Tobey, hade Inge annat) å ungen är lycklig och mamman är lycklig och det är väl det som är meningen med livet? ;) F.Ö så hade jag grymt arbetspass igår igen, med guldpojkarna Hampus och Tobbe mfl. Har jag nämnt att jag ÄLSKAR mitt jobb? Och eftersom ingen förskola verkar vilja ge mig ett jobb innan jag har examensveviset i handen stannar jag mer än gärna på Max nu. Sedan vi fi i vår nya RC är det otroligt roligt att gå till jobbet, det märks hos nästan alla. Kärlek på den Regnet fortsätter ösa ner så i e.m tar vi med oss Sara och Nea till Buspalatset. Om vi har tur kommer även Annki med oss. Så ungarna får busa av sig ordentligt. Men. Ja. Mest massa kärlek i mitt hjärta nu. Igår kväll myste jag och Niclas i soffan efter jobbet med te och film. Har jag nämnt hur mycket jag älskar den mannen? Mitt hjärta skulle liksom inte vara helt utan honom!
The Amazing Spider-Man
Jag har ju varit ett spiderman fan sedan jag var 12 (?) och kollade på tecknade spiderman på cartoon.
Jag har sett förra spindelmannen x antal gånger. De med Tobey Maguire. Denna film var annorlunda, om än lika. Peter Parker var mer mänsklig, inte lika kantig. Likadant med Aunt May. Ja, de flesta människorna kändes "mjukare" jämfört med förra.
Jag uppskattar humor. Jag fann denna spindelman mer rapp i käften. Han var även smartare, snabbare, smidigare. Eller så var det all ny filmteknik som framställde honom så. Måste nog kolla Tobeys film igen..
Och JA, jag tänker uppmuntra Jamie att se dem med, om några år. För jag ÄLSKAR spiderman.
"pommo!"
vätskeersättning, ja ha..
Magsjuka?
Jag blir mer än galen av detta. Vill gå UT! och äta MAT. och leka med BUS.
Nu däckar jag i soffan igen