Mamma!

Vad skulle jag göra utan min mamma egentligen?! Jo, hon gav mig en bil, en cykel och försörjde mig nästan genom skolan trots att jag snart är 30 år. Pinsamt egentligen. Men hon ställer alltid upp! Hon är barnvakt, hon lyssnar, hon kommer med matlåda! Ja. Min mamma är tamigfan helt BÄST.


Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb?!

För allvarligt. Just nu mår jag fruktansvärt bra av att vara på jobbet. Båda mina jobb. Ikväll var inget undantag. Älskade underbara människor. Jag önskar alla människor kunde ha det så bra som jag. Må så bra på jobbet som jag gör. Generellt spenderar vi väl typ mer än hälften av livet på arbetet!? Alla borde ha några Anders, en Becca, en Rasmus, en Hampus, en Markfjärd, en Nattis (mfl) i sitt liv. Det går inte att vara deppig då! Jag sjunger som Pippi (eller är det Tommy?) jag är lyycklig ja jag är lycklig!


som utlovat dansade jag på borden

jag lovade aldrig att det skulle se bra ut



"tayara tatir!"

Varför är genus så viktigt för mig?

Igår hörde jag ännu en gång "jag är så trött på det där genus". Denna gång pga hur hen fått läsa den kursen på högskolan.
Jag blir ledsen varje gång jag hör någon som säger så. 
Varför?
För att jag varje dag hör tex
"jag vill inte leka med tjejer"
"jag vill inte leka med killar"
"jag kan inte lika bra som killarna" följt av en tjej som inte ens provar.

Sjukt? eller hur.
Värst är iaf min vän som anklagats för att ha varit "för nära" (vad fan det nu betyder) barnen på en förskola. Vad i hela helvete innebär ens det?! 
Hade min vän varit kvinna hade ingen reagerat. För jag är precis likadan!
Vi kramas, vi brottas, jag tröstar, vi kittlas, vi spelar fotboll.

Jag mår fysiskt illa när jag tänker på min vän, som är så älskad av barnen, som kanske nu inte vågar vara så med barnen längre. Det är ju en av anledningarna att de älskar honom, han är rolig.

Jag vet inte om genus är svaret. Men jag vet att genom att tjata genus får vi upp ögonen, större medvetenhet om ALLT som genus faktiskt innebär. 
Genus är inte bara "jada jada killar ska ha klänning och tjejer ska leka med bilar" det är så otroligt mycket större, viktigare.
För fan. #ryteri

Livet är som en dans på rosor. Ibland kliver du på en tagg

och ibland är det en hel massa taggar i en rad, men en dag kliver du endast på rosblad igen. Jag lovar.
Det händer saker konstant, hinner inte med mycket hemma-tid, eller tänke-tid öht.
Så nä, de enda känslor jag tillåter komma upp till ytan är den bubblande glädjen, jag har inte tid att bearbeta det andra just nu.

jag längtar så otroligt mycket tills på lördag, jag har ett riktigt guldgäng som jag ska jobba med och det känns som jag sagt tidigare inte som jobb, trots att vi sliter arslet av oss och knappt hinner andas, så känns det som ett enda stort kompisgäng som hänger. Ja, för mig alltså.
Sara, jag önskar du kunde komma tillbaka till hösten och se hur underbart vi har det nu, och lära känna alla underbara som jag fått lära känna denna sommar!

Och haha Rasmus, Jamie säger Hampus först! :P

Nej, jag tar inga droger

Inte värre än Kaffe och coca-cola iaf. Även om jag vet att de i sig är kassa.
Men som Rasmus uttryckte det; 
"Du är sannerligen en aning hög på livet just nu :) Men det har ingen dött av!"


Och ja, jag är den första att erkänna att jag är gravt beroende av att varje dag få min *lyckodos* genom att åka in på Max och säga HEEEJ (för jag är okapabel att tala i normal samtalston) till alla. Jag ber heller inte om ursäkt för att jag inte är mer än människa, jag är mer än mamma, och jag behöver några minuter om dagen utan ungar kring mig.

De två jobb jag har nu är fantastiska på två helt olika sätt, de passar ihop ganska perfekt vilket gör att jag ser fram emot det andra även om jag jobbat 6 dagar på det ena.

Ska försöka låta bli att gnälla över hur "synd det är om mig" som ska vara ledig på 2 dagar på 3 veckor, alltså, har man de jobb jag har känns det inte ens som jobb.
Får väl unna mig ett par hela trosor och en heldag på Buspalatset med älskade skrot sedan när jag får "massa" pengar (dvs långt under medel för vanliga Svenssons men en förmögenhet för någon som aldrig har eller har haft några).

Måste också få kasta ut en random fråga; Är det verkligen oförståeligt eller oresonligt att inte riktigt trivas i sitt hem när det är stökigt och skitigt? Är det ett högt krav på livet?

Så ser du mig, får du ta en person som inte sover och konstant skrattar eller gråter pga min höghet på livet, eller gå åt andra hållet. 
Puss

.:/:!

När stormen ryter och slår

Piskar och drar

Hjärtat dundrar och far

Ber så snällt

Får jag hoppa över några slag?

Behöver komma ifatt Komma i takt

Andas lugna andetag

När stormen ryter, piskar, vrålar

Någon sitter och skrålar

Bryter ner allt i dess väg

Vallarna är låga

Murarna rasar

Mörker och dimma rusar lättsamt förbi

Kastar ett öga och lägger sig i

När stormen inte vill ge upp

Bör jag?


Nej, jag blir inte misshandlad.

Men det ser fan så ut just nu. Ena armen full i blåmärken, ett mastodant och massa små på ena benet, på någe vis har jag fått på magen också.. Hejåhå. Även om jag kommer att gråta av saknad mina tre veckor som förskollärare är det nog bra för min hälsa att inte ränna in i allt på jobbet. Jag är ju en klant av högsta rang! Och nä, vi hade inget gruppsex igår, bara massa skitsnack å maxmat :P Det var för jävla härligt att vara bara Malin en kväll. Inte en mamma, bara Jag. Jag är kanske dryg, men det får ni ta ;) Lyckandes tom göra en främling knäsvag med rådjursögonen, japp, jag var sådan igår. Haha. (ja, sådan är jag fast jag är nykter så) Idag biter jag ihop och leker med Bus trots tio ton grus i ögonen. Kom ändå hem klockan sex imorse. Wiho! Underbaraste Sara, Hampus och Tobbe-tack för en underbar kväll!


ALL in ikväll då!

Tjoho då!

Självförtroendeboost

Under i stort sett hela min skoltid fick jag höra att jag borde ändra på mig. Jag har alltid brottats med ett dåligt självförtroende som varit så pass lågt att jag hamnat på intensiven i Huddik en gång. Något har förändrats. Jag vet inte riktigt vad. För 1 år sedan var jag inne i en grav PÅ period igen. Kämpar fortfarande, sedan ungefär 1 1/2 år. Men de senaste månaderna har det gått framåt, uppåt. Jag har tok-berömt mig själv under vägen. Insett vad jävla stark jag är. Och nu tycker jag faktiskt att jag är ganska grym! Jag mår som femåringen i mig på ett sätt. Hon som inte hade hunnit bli förstörd av alla negativa åsikter om henne. Som ej hunnit bli mobbad eller ständigt kallad "Malin och Co." Jag mår bra och det strålar tamigfan om mig. Jag är glad, pigg, och jag hoppas att det smittar av sig på omgivningen ;)


Nej, hon har inte hittat intresset själv.

Nej Spiderman har hon såklart fått från mig, hon kan inte direkt gå ut på youtube och söka fram själv. Pippi likså. Jag försöker dock variera, välja det Jag anser bra/roligt/vettigt, sen vad som fastnar väljer hon ju själv. Tror jag. Försöker låta bli att påverka.


Jamie är ett fan!

Jodå, visade en snutt spiderman på youtube, sedan tecknade, och nu tjoar hon binneanne! Så vi möblerade om ordentligt, och nu har hon tv å playstation på sitt rum (där hon ändå aldrig är) också tittar vi på Spiderman (otecknade m Tobey, hade Inge annat) å ungen är lycklig och mamman är lycklig och det är väl det som är meningen med livet? ;) F.Ö så hade jag grymt arbetspass igår igen, med guldpojkarna Hampus och Tobbe mfl. Har jag nämnt att jag ÄLSKAR mitt jobb? Och eftersom ingen förskola verkar vilja ge mig ett jobb innan jag har examensveviset i handen stannar jag mer än gärna på Max nu. Sedan vi fi i vår nya RC är det otroligt roligt att gå till jobbet, det märks hos nästan alla. Kärlek på den Regnet fortsätter ösa ner så i e.m tar vi med oss Sara och Nea till Buspalatset. Om vi har tur kommer även Annki med oss. Så ungarna får busa av sig ordentligt. Men. Ja. Mest massa kärlek i mitt hjärta nu. Igår kväll myste jag och Niclas i soffan efter jobbet med te och film. Har jag nämnt hur mycket jag älskar den mannen? Mitt hjärta skulle liksom inte vara helt utan honom!


The Amazing Spider-Man

Niclas och jag hade dejt igår. Vi var på bio med Anders och Evelina, Hanna var hemma med Bus. 
Vi höll varandra i handen, kramades. Handlade lite mat. Det var rätt underbart!
Tusen tack till Hanna!

Jag har ju varit ett spiderman fan sedan jag var 12 (?) och kollade på tecknade spiderman på cartoon.
Det som fångat mig är hans kvicka tunga. Den kaxiga attityden mot skurkar, medan han är såå snäll och omtänksam. 

Jag har sett förra spindelmannen x antal gånger. De med Tobey Maguire. Denna film var annorlunda, om än lika. Peter Parker var mer mänsklig, inte lika kantig. Likadant med Aunt May. Ja, de flesta människorna kändes "mjukare" jämfört med förra.
Det var skateboard istället för moped. Istället för argsint tidningssnubbe var det en polischef som var anti-spiderman. (Detta var synd)

Jag uppskattar humor. Jag fann denna spindelman mer rapp i käften. Han var även smartare, snabbare, smidigare. Eller så var det all ny filmteknik som framställde honom så. Måste nog kolla Tobeys film igen..

Och JA, jag tänker uppmuntra Jamie att se dem med, om några år. För jag ÄLSKAR spiderman.


 
 
 
 
 
 

"pommo!"

Jomensåatt, Jamie tror nu för tiden att varje gång jag pratar i telefon så är det "pommo!" 
Hon tror också att så fort det kommer någon i trappen, eller när vi ska åka i bilen så har det något med "pommo!" att göra.
Ja, min mamma ÄR helt fantastisk. Men det är nog också rätt härligt att vara nästan 2 år och bara lalla omkring på den stooora gården, bara tralla, gå naken och tuppa i ett svalt rum då och då (;



vätskeersättning, ja ha..

Jo, 1177 trodde jag borde ringa HC. (Ja, jag är fortfarande sjuk) och HC menade att jag skulle dricka/äta endast vätskeersättning i två dagar.
Hmm. Ok.
Blir ja frisk sen eller?
Jag frågade "jaha.. ska jag ringa om jag inte blir bättre?"
fick till svar
"va? ja, ja det kan du göra" det fanns liksom inte i hens värld att jag inte skulle bli frisk.
SÅ. Denna mirakelkur bestående av vatten, socker och salt.
Ja. Jag håller tummarna.
Jag är bitter pga dagens vackra väder. Jag är hungrig. Jag har enormt dåligt samvete över Bus som klättrar på väggar och jag bara orkar knappt lyfta på huvudet!

Magsjuka?

Kan en ha magsjuka utan att kräkas?
Jag har haft vansinnig diaree i 2 dagar, vaknade till ännu en.
Mår illa, kan inte äta, börjar bli alldeles yr pga får inte behålla ngn mat.
Känns som magsjuka, förutom just kräkningarna då.

Jag blir mer än galen av detta. Vill gå UT! och äta MAT. och leka med BUS.
Sata*s jä**a he**ete

Nu däckar jag i soffan igen