Klockrent

Fanny sätter ord på det jag tänker men själv inte klarar av att formulera.

Normer. Privligiering. Det här som jag läste för några veckor sedan.
Den vita mannen är norm, även om inte just du är det.
Vi ingår i många olika grupper, beroende på vilka vi är.
Intersektionalitet.

Jag är till exempel en vit, ung, kvinna, mamma och medelklass. Detta är egenskaper som gör mig ganska "vanlig".
Jag får tillgång till de flesta platser. Jag blir oftast bemött med respekt.
Likadant är det för vita, friska, män. Hur många platser blir de nekade? Vad blir de nekade och varför?

Jag är bortskämd genom mitt priviligie. Jag förstår inte hur det känns att inte kunna ta sig uppför trappor, att bli nekad jobb pga mitt efternamn, att bli sedd på med rädd blick.

Bara för att jag får gå på badhuset när jag vill, är det fan inte min rättighet att börja gnälla om det skulle vara stängt för mig 3 timmar i veckan.
Jag har för fan rätt att gå dit precis när som helst annars jag vill!

Jag kan för mitt liv inte förstå vad det egentligen är alla dessa antifeminister hakar upp sig på?
Att tjejer och kvinnor har lite mer hjälp av samhället än pojkar och män?
När de konstant hakar upp sig på genusfrågor ger de endast intrycket att de inte tycker att vi är jämställda, att vi inte är lika värda, att allt bara ska rulla på och synen på mannen som stark och omhändertagande skall leva kvar. Synen på kvinnor som lite mindre bra eftersom de måste tas om hand..



Kommentarer
Postat av: Sara

De är rädda att de ska förlora all makt. Att kvinnorna ska ta över. Kanske:)

2012-01-13 @ 14:19:46
Postat av: Lilldjupa

Ja tankarna går ju definitivt åt det hållet!

2012-01-13 @ 18:05:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback