Panikångesten bites the dust
Massor av gående blev det idag.
Sedan sisådär 2 timmar med vänner och en hund. Underbart. En härlig, lång(sam) promenad som gav oss tid att bara "bla bla bla" av oss.
BTW
Alla elever fick sedan en svårare uppgift. Efter att uppgiften inte klarats ut fick den första gruppen feedback i form av "Det gick ju inte så bra. Det var lite svårare för dig." och den andra gruppen fick feedback i form av "Det gick inte lika bra, men om du övar kan du nog snart det här också!".
Eleverna fick sedan välja mellan att utföra en svår eller en enkel uppgift. Gruppen som fått höra att de var duktiga alternativt att det var svårt valde genomgående en enkel uppgift, för att vara säkra på att få höra att de återigen var duktiga. Den andra gruppen, som fått höra att de skulle klara det med lite övning, valde genomgående svårare uppgifter.
Intressant. Föga förvånande. Och tyvärr säkert rätt så förekommande i skolor och hemmavid för många barn."
Ja himla mysig promenad vart det:)
Men det där beror ju inte på vad de sa när det gick bra för barnen utan på vad de sa när det gick dåligt. Hade barnen som fick höra att de var duktiga efter första uppgiften också fått höra det där om att om de övar så klarar de nog de nästa gång så kanske de också hade valt den svårare uppgiften. Så där tror jag absolut inte det berodde på att de se att de var duktiga utan på vad de sa när det gick dåligt. Eller?
Det förtäljer dock inte historien. Men studien finns säkert nedskriven någonstans där kanske svaret framkommer.. Hade jag tid skulle jag googla det nu, men det får bli en annan dag (;
Haha.. mmm.. men jag håller inte med. Jag skulle tagit den svårare uppgiften vissa dagar och den lättare vissa, beroende på humör.
