Jag skulle vilja säga att jag har vart grymt duktig nu, men det var jag inte.

Det var DU som var det, underbara Maria.
Jag är lite rädd för henne, eller snarare är jag rädd att göra henne arg. Eller både och kanske.

Jag var en halvtimme försenad till vår träff på stan, och hon läxade inte upp mig. Jag vet att det gör henne less, och det förstår jag. Skulle jag också bli.
Men hon är snäll nog att inte sägs det, och jag hoppas hon vet att jag verkligen gör allt jag orkar för henne.

För henne är det sista terminen nu, och fan heller att jag tänker vara anledningen att det blir jobbigt för henne.

Hon har kämpat så jävla bra, nu ska jag försöka göra dessa hennes sista månader på högskolan awesome!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback