Hypkondri de luxe

Inatt var jag verkligen på väg att gå i taket. Eller ge upp. Eller NÅGOT!

Jag hade så ont i mage/rygg att jag inte kunde ligga, stå eller gå utan att det värkte.
Jag lyckades efter många timmar somna till med tjockaste polotröjan efter en kopp kamomill-te.

Världens bästa lillebror var som tur var här (pappan var i Ljusdal) och hjälpte mig med bus. Gav henne frukost imorse, lekte med henne när jag somnat i soffan, gav henne gröt så jag kunde ringa halva Sverige för att få tag på Niclas.

Jag har levt med magkatarr, kramper, konstant magvärk länge nu. Detta var värre än jag kunde minnas. Men. Efter ett dygn av självömkan och med ett förråd av Omeprozol och Novalucol hoppas jag nu överleva ett tag till. Har ju ändå barn, skola, skola, skola, ännu mera skola, städning, diskning och en hel drös annat som måste skötas varenda dag.. (Lägg till konstant oro för pengar så låter magkatarren inte ens nästan förvånande).


Varför föddes jag inte med förmågan att stänga av oron när jag föddes med den krampiga magen som reagerar på ALLT?

Kommentarer
Postat av: Hanna

Det är bra att du lär dig använda människor i din omgivning. Du kan inte klara dig själv jämt!

2011-10-30 @ 12:05:29
URL: http://hannakjonsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback