Fanfanfaaaan
Ungefär så känner jag. Vill slita håret från huvudet!
Inte sovit ordentligt sedan fredags, lär inte göra det på ett tag heller,
Två dagar kvar att åka ner till Gävle denna termin.
Fine.
Fredag morgon ska jag åka 06.40.
ENSAM.
Funderar fram och tillbaka på att åka ner torsdag kväll och sova någonstans.
Men var??
Ju mer jag tänker på det, ju mer obekvämt känns det också. Inte bra på att sova borta jag, och även om min familj är helt underbar, och garanterat skulle låta mig sova där, känns det nästan jobbigare än tågresan..
Det värsta är nog bussen, från station till skolan. Gaaah!!
Ibland, en liten sekund sådär, vill jag bara hoppa av skolan NU. Bara för att slippa resorna!
Men det ska jag fan inte behöva göra med bara EN termin kvar.
Är så jävla frusterande och hopplöst att känna sig som en fånge i sin egen hjärna.
Nu får faan läkaren ge mig ngt så jag blir normal! Eller.. Så kämpar jag vidare.
Gråtande och svärande och snubblande.
