Livsförändringen

Förskollärarutbildningen är vad som förändrat hela min livssyn. Typ.
Självklart har jag lärt mig massor om barn, bebisar, äldre barn och sådant som säger sig självt.
Men i och med att min hjärna började vidgas med nya insikter och kunskaper började jag bli intresserad och upptäcka andra saker.
Som No'poo. Största anledningen till det är inte min hy eller hår utan FÖR miljön samt att sätta ner foten mot masskonsumtion och tron att det enda sättet att vara acceptabel i samhället är att gå runt och lukta tvål.

Jag upptäckte ju även LadyDahmer.
Jag är beroende av hennes blogg. Och även om jag inte håller med om ALLT hon skriver så är jag så jäkla glad att hon har blivit så stor. För som jag förstått det läser folk hennes blogg både för att de gillar och ogillar henne. Vilket betyder att folk LÄSER.
Och mycket hon skriver skulle kunna komma direkt ur vår kurslitteratur.

Jag har dock märkt hur frustrerande det är att försöka pracka på mina vänner och familj alla mina "nya kunskaper!"
De flesta slår bort dem, vill inte lyssna, håller inte med, tycker att jag går för långt osv osv.
Men jag ger inte upp, jag tror verkligen att jag har rätt.
Jag tror fakiskt att världen (situationen i Sverige) skulle bli bättre om vi blev mer jämställda, om genuspedagogiken fick ett ordentligt genombrott på alla förskolor och skolor. Om folk började reflektera lite mer.

När jag började fundera, verkligen reflektera, över varför jag rakar benen kunde jag inte komma på en enda anledning att jag gör det för MIN skull.
Så varför forstätter jag?!

Nu till dagens största problem; Jag ska till skolan. HJÄLP.
Jag har dock världens bästa Maria att åka med, men ångesten kryper sig sakta uppåt, framåt, inåt och äter på hela mig. Vill bara skrika tills de små krigarna spräcker trumhinnorna och dör så jag kan begrava dem och aldrig behöver höra, se, känna dem igen. Äckliga små myror. Usch.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback