Jag klev nog i kvarteret
eller hur man säger. Sten i glashus kanske?
Ialla fall. När jag skrev inlägget om att maktlekar inte är ok på "min" förskola, så syftade jag på sådana här lekar.
Lekar som endast går ut på att skada. Att håna. Att få en annan person att känna smärta eller förnedring. För det är hur jag tolkar dessa lekar. Att sedan människor försvarar dem, ja, jag kan inte bestämma vad du känner, men för mig känns sådana där lekar helt jävla fel, och när jag arbetar kommer jag inte tillåta dem.
Men. Så snubblar jag över det här inlägget, av Blixa, och jag ryser.
Det finns lekar som innehåller hårda tag, men inte mobbing, tex bandy, fotboll osv. Men de lekarna går ut på att få en boll i mål, att samarbeta, om någon sedan tacklar lite hårt brukar det sällan vara med meningen att skada.
Jag menar också att det är två skilda världar, förskolan och hemmet. Jag måste kunna gå till och från jobbet med tryggheten att barnen mår bra när de är hos mig. Att de inte skadar sig eller är ledsna eller kränkta.
Jag är självklart inte samma person hemma. Vem skulle orka?
Så visst, kalla mig dubbelmoralist, men att jag funderar över hur jag ska uppfostra Jamie och hur jag ska jobba, även om det är på två motsatta sätt, är för mig inte dubbelmoral.
Eller?!
Äh, jag är inte bra på sådant där (heller)
Ialla fall. När jag skrev inlägget om att maktlekar inte är ok på "min" förskola, så syftade jag på sådana här lekar.
Lekar som endast går ut på att skada. Att håna. Att få en annan person att känna smärta eller förnedring. För det är hur jag tolkar dessa lekar. Att sedan människor försvarar dem, ja, jag kan inte bestämma vad du känner, men för mig känns sådana där lekar helt jävla fel, och när jag arbetar kommer jag inte tillåta dem.
Men. Så snubblar jag över det här inlägget, av Blixa, och jag ryser.
Och minns alla gånger mamma sa "nej, man får inte slåss" och pappa sa "du måste slå tillbaka".
Och jag blir alldeles förvirrad. Hur ska jag lära Bus?!
Det finns lekar som innehåller hårda tag, men inte mobbing, tex bandy, fotboll osv. Men de lekarna går ut på att få en boll i mål, att samarbeta, om någon sedan tacklar lite hårt brukar det sällan vara med meningen att skada.
(Eller har jag fel?)
Att brottas ser jag som en lek där två personer mäter sin styrka, som armbrytning.
Men just det där- att välja ut en ledare. att välja ut ett offer. att leka en lek som böghög, som är helt beroende av att den underst i högen kan lita på att de översta hör hens nej för hörs det inte i tid finns risken att barnet kvävs!?
men att slåss då. Ja, barn kan vara jäkligt elaka (alla föds egoistiska och mer eller mindre onda är ju min tro) så vad ska Jamie göra om någon börjar slå henne i lekparken?
Ska jag lära henne självförsvar? Ska jag säga att det är ok att slå tillbaka om ingen vuxen finns i närheten? Ska jag hålla mig till nolltoleransen?
vad gör man?!
Jag menar också att det är två skilda världar, förskolan och hemmet. Jag måste kunna gå till och från jobbet med tryggheten att barnen mår bra när de är hos mig. Att de inte skadar sig eller är ledsna eller kränkta.
Jag är självklart inte samma person hemma. Vem skulle orka?
Jag svär, jag skäller, latar i soffan medan jag fiser och kliar mig i armhålan.
Det gör jag inte på jobbet.
Så visst, kalla mig dubbelmoralist, men att jag funderar över hur jag ska uppfostra Jamie och hur jag ska jobba, även om det är på två motsatta sätt, är för mig inte dubbelmoral.
Eller?!
Kommentarer
Postat av: Anna
Intressant om nolltolerans mot våld. Jag har alltid haft en nolltolerans mot våld då jag anser att våld aldrig löser något.
Och jag har fortfarande visionen om nolltolerans mot våld, men jag förespråkar den inte längre för ett av mina barn. För som sagt är världen inte svart-vit och hur mycket våld ska en individ behöva ta emot utan att göra motstånd? För mig föll nolltoleransen då lillebror konstant attackerade storasyster på olika sätt och storasyster tog bara emot smällarna i form av tårar då hon "visste bättre" och därför aldrig slog tillbaka. Därför har jag till henne sagt att det är helt okej att putta bort någon om den attackerar en.
Trackback
