malinspng

Fram till 40-talet klädde man pojkar i rosa och flickor i blått.

Tills Hitler satte rosa märken på homosexuella för att hålla koll på dem, och varna allmänheten.

Ja, det där med Hitler är en sak jag inte ens vill tala om. Inte nu. Ikväll. Eller imorgon.

En av de fruktansvärdaste människorna som funnits på jorden.

Men nu fick jag svar på frågan när rosa blev en "tjejfärg".

Vlogbrothers besitter en hel massa kunskap! Tack älskling för att du visade mig detta klipp!

Är inte lila och blått kungliga färger?

Är inte rött en maktfärg?

Hur långt är steget mellan rosa och rött?

Mao- så skulle man kunna säga att "tjejfärgerna" lila och rosa är mäktiga och kungliga.

Yeah, that´s right!

Men TITTA PÅ DEN HÄR. På HELA. Snälla.

Och säg sedan att vi inte påverkas av medias bild av hur en tjej eller kille ska vara?!

(Sprider vidare från Lady Dahmer)

Imorgon är hon ledig så får vi långhelg tillsammans.

Examensarbetet (ja, jag tjatar, jag vet) går sakta-sakta men säkert framåt.

Det är otroligt intressant att läsa igenom mina intervjuer, varje gång ser jag något nytt.

Lika med läsloggar och artiklar.

Snubblade över något någonstans (sorry, minns inte var!) och då insåg jag hur jag vill att Jamie ska bli;

Jamie är fantastisk. Hon är stark. Modig. Envis. Glad. Hon har ett smittande leende. Hon är nyfiken. Hon är bestämd. Hon vet vad hon vill.

Hon är defintivt så mycket mer än en söt liten tjej! Snälla, låt henne få vara det!
Ta inte detta ifrån henne genom att bara fokusera på det söta och det duktiga.

Bestäm inte åt henne vad hon får och inte får göra/tycka/vara på grund av att hon är just en HON.

EGALIAS GENUSPOLICY

--

Ja, klart det var min husgud- LD

Detta innebär inte att jag inte kan tänka själv. Ja, jag är självklart inspirerad, tänker annorlunda och håller med om mycket med damen sedan jag hittade hennes blogg.

MEN jag hade förmodligen inte förstått ens hälften om jag inte haft utbildningen i ryggen som så ofta lär mig i princip samma sak!
Sådäså.

Genuspedagogik är något jag verkligen brinner för och aldrig kommer sluta kämpa för.

Därför att jag är övertygad om att det kommer något gott från det.

Det är sjukt skrämmande när man läser idiotiska inlägg på tex flashback som säger;

Äntligen!
Så står vi då där på Coop och tittar. Det var inte riktigt planerat att vi skulle köpa stövlar, vi skulle handla tårtbakarsaker.

Men så hamnade vi iaf vid barngummistövlarhyllan.

Det fanns rosa, svarta, blåa med nå mönster och något mer par.

Först tog jag de rosa. Men sedan ställde jag tillbaka dem "vi kan ju inte köpa rosa bara för att hon är tjej!"

Så plockade jag på mig ett par svarta.

Men. Jag har ett par svart/rosa skor. Rosa tofflor. Inte för att jag känner att jag måste för att jag är kvinna, jag älskar färgen helt enkelt.

Så varför ska inte bus få ett par härliga rosa istället för ett par tråkiga svarta?

Jag har satt på mig genusglasögonen, men ibland kan det vara svårt att veta var jag ska dra gränsen.

Pappan sade helt enkelt "vi kan ju inte förbjuda rosa!"

Klart han har rätt!

Och jag är glad över den snygga färgen på stövlarna. Jag tänker inte förbjuda rosa, men samtidigt inte enbart hålla mig till den färgen heller.

Det finns faktiskt mycket andra snygga kläder och färger!

Inte ska jag behöva ha dåligt samvete för att jag köper rosa till min dotter heller.

Eller blått heller för den delen.

Nope, finns inga ord. Förutom att jag hoppas på mastodanttroll..

Sedan att det finns galet mycket sublitima messages i Disney hade jag lite hum om, men det är fan sjukt.

Kajsa Wahlström, Flickor, pojkar och pedagoger, UR 2003

"Hur har pojkar det idag? Jag har ofta hört omedvetet föraktfulla ord på förskolor jag besökt runt om i Sverige. Pojkar ges ständigt bekräftelse baserad på negativa förväntningar och situationer. De uppmärksammas för saker de inte borde ha gjort eller inte gör. De får ständigt stå i ett negativt centrum."

"Att bli medveten om våra stereotypa könssätt är ett stort steg mot ökad jämställdhet."

"Ganska ofta förs diskussioner om jämställdhet utifrån deltagarnas egna föreställningar- men utan saklig grund och fakta. Då är det svårt att skaffa sig distans till det invanda och se de normer som styr oss."

"Det finns säkert många orsaker till att jämställdhetsarbete inte tas för självklart. Visst kan det handla om ren okunnighet, men det börjar bli svårt att skylla på sådant när forskningsresultaten blir allt fler och erfarenheterna av jämställdhetsarbete blir allt större."

KAJSA SVALERYD, Genuspedagogik, Liber, 2002

"Under sin uppväxt ges flickor mycket uppmärksamhet för sina yttre attribut, att de är söta och fina i håret. De får även uppmärksamhet för vad de gör och hjälper till med. Detta leder till att de många gånger identifierar sitt egenvärde med vad de gör för andra och hur de ser ut"

Jämställdhet gör världen rikare

Iniativ: SIDA i samarbete med Den Globala Skolan

Produktion: Jupiter reklam

2006

"Den manliga överordningen handlar om små subtila signaler i allt från vilka röster som hörs i klassrummet till vilka som syns i media och vem det är som sitter i bolagsstyrelser. Ja, överordningen märks till och med i hur kvinnor och män sitter. Män tar plats. Kvinnor kryper ihop.

Det är inte meningsfullt att försöka hitta en orsak till den kvinnliga underordningen, det genuspedagogiska arbetet måste koncentrera sig på att förstå och förändra de processer som både män och kvinnor ingår i. Processer som gör att kvinnor och män upprepar manligt och kvinnligt generation efter generation."


Så varför bry sig?

Ja, hur kan man inte?!

Och JO, (LD har så rätt) Ditt sätt att uppfostra Din unge påverkar Min.

Föräldrar som är väldigt medvetna om genus kanske blir irriterad om de ser sitt barn bli stereotypt bemött i förskola.

En pedagog som är väldigt medveten kanske blir ledsen om de ser att barnet glömmer bort allt från förskolan när de går hem.

Läser som sagt Kajsa Wahlströms bok Flickor, Pojkar och Pedagoger just nu, som handlar om jämställdhetsprojektet som drogs igång i Gävle 1995.

(Läser parallelt med andra böcker, uppsatser, artiklar)

Det är faschinerande av hennes beskrivning när de upptäcker hur de särbehandlar barnen på förskolan.

Det handlar Inte om Rosa vs. Blått. Dockor vs. Bilar.

Där handlar det om att pojkarna får mer uppmärksamhet av pedagoger och flickor.

Flickorna lär sig pojkarnas "uh" och förser pojkarna vad de vill ha.

Sjukt av en 4-årig flicka hör ett "uh", vet vad det betyder och anser att det är hennes uppgift att fixa det!!

Det mest på ytan jämställda kan visas vara precis tvärtom om man gnuggar lite på ytan.

Det handlar inte så mycket om vad som syns, utan vad som är osynligt.

För mig handlar det mycket om hur jag känner.

Omedvetet tror jag att Niclas är mer värd än mig.

Att han är bättre än mig.

Att det är mitt ansvar att ta hand om honom.

Detta är vad jag vill motverka. För jag tror att det är mer utbrett än man tror.

Detta sitter så djupt hos mig att jag inte hörde mina egna inre röster förrän jag lärde mig att lyssna på rätt sätt.

Dvs genom utbildning, kunskap och ändlösa diskussioner.

Min bus får ha rosa. OCH traktorer. Jag älskar rosa, halva min garderob är i den färgen.

Niclas hade rosa när vi gifte oss. Det är en fin färg!

Haka inte upp er på färgerna, det är en del av förändringen, att ALLA ska kunna ha ALLA färger.

Men det som mest behöver förändras är tankesättet. Och det där som egentligen inte syns..

I den ena bloggen så kallades alla som var för genustänkande och jämställdhet Fula, äckliga, fittlebbar.

Moget.

Medan alla som stod på LDs sida försöker komma med seriösa, ärliga, raka svar.

Många kastar skit på genuspedagogiken medan de i samma andetag säger "jag vet inte vad det är och jag tänker INTE ta reda på det!"

Jag blir så galet frustrerad.

Imponerand som satan av LD som klarar av att hålla sitt tålamod. Jag blir arg som ett bi fast jag inte har lagt mig i! (Så mycket..)

Hittade en blogg med en gammal länk till gammal (sisådär 2 år tror jag det var) artikel där föräldrar var skogstokiga över att förskollärare försökte använda genuspedagogik.

Alla som är emot det verkar dra det så förbannat till sin spets!
"Men åååhh, ska inte dockor få existera i världen?! Vad blir det för val för ungarna?!" jadajadajada..

Det handlar om att alla barn är blanka sidor. Det vi skriver på dem följer dem genom livet.

Genom att introducera BÅDE bilar och dockor, blått och rosa, får hon själv välja vad hon vill.

Om man tittar på observationer gjorda av lärare, av sina handlingar- inte barnens- så har det framkommit (på film!) att många lärare prioriterar pojkars vilja först.

Även om de inte riktigt är medvetna om det.. Det verkar råda en allmän svag uppfattning att om inte pojkar får som de vill på en gång så blir de tokiga.

Detta är självklart inte sant, vilket de egentligen vet, men omedvetet så agerar de som om detta vore en sanning.

Därför så är det viktigt att låta alla barn få lika mycket plats. Oavsett kön.

Om man utgår från att det inte finns ett "typiskt" pojk- eller flickbeteende tittar man inte konstigt på en pojke som dansar, plockar blommor, kramas och målar.

Man ser inte det "konstiga" i en flicka som brottas, skriker, leker krig eller klättrar i träd.

Det är inte tjej-eller killbeteende. Det är BARNbeteende.

Stärk alla barns svaga sidor.

Barn som är blyga, hjälp dem att våga.

Barn som har svårt att uttrycka sig verbalt- hjälp dem att formulera, tala med dem mycket.

Det handlar inte om att FÖRNEKA könet, bara bortse från det ibland. För de är i första hand BARN. Och barn är kapabla till så otroligt mycket. Om vi låter dem. Inte tränger in dem i fack.

Vad är anledningen?!

Vad är skillnaden mellan pojkar och flickor på 20 kg?

Vad är det för skillnad på blöjorna?!

Nyfiken!

Som jag för närvarande försöker författa ett examensarbete om.

Jag möts av denna bild varje gång jag går till tvättstugan;

Men nu ska här råpluggas i helgen. Vart på biblioteket och samlat på mig en härlig hög med böcker.

Sedan ska jag (försöka) kasta massa FAKTA på Anders. Inte bara teorier. Förhoppningsvis :P

Den där Fredrik Backman har verkligen en helt underbar blogg. Skrattar varje gång. Nästan. Ibland blir man rörd till tårar också.

Men mest är det humor. My kind. Älskar´t.

Så jag håller hårt mina tummar nu.

Igår hade jag en sådan där frustrerande diskussion med Anders. En genusdiskussion. Niclas blev alldeles arg på mig för jag hetsar upp mig så mycket- han har rätt. Det gör jag. Men jag gillar att diskutera! Jag blir inte arg eller irriterad- även om det kanske verkar så.

Iaf, efter kanske en timme så inser vi då (jag och Anders) att vi kanske tycker lika egentligen, enda skillnaden är att jag tror att genus är ett fakta, medan han tror att det är en teori.

Jag vägrar ha fel, men kanske har jag det ändå? SÅ inläst på ämnet är jag ju inte. Men varje cell i mitt förnuft skriker att JOO, det måste vara så.

Speciellt när jag tänker tillbaka på min egen barndom. Jag var väl inge värre än pojkarna, eller jo, värre än vissa, men inte fick de lika mycket skäll som mig.

När jag var 5 år (!!) sade en förskollärare till min pappa: "Det är så jobbigt, Malin tar över hela klassen"

Pappas tanke var att om en 5-åring tar över en klass med 5-åringar kanske det inte bara är 5-åringens fel?

Sedan rullade det på.

Malin hörs. Malin syns. Malin o co.

Till slut blev mitt jag så förvirrad över allt att jag bröts ner och inte förrän jag blev "vuxen" har jag insett att jag kanske FÅR höras ändå. Eller?

Jag är galet blyg, en liten stund. Men i vissa umgängeskretsar, speciellt i diskussioner med mig själv, vågar jag stå på mig.

Jag undrar bara hur jag mått, varit, blivit idag om inte alla lärare tyckt att jag tog så mycket plats.

Killarna tog också plats, inte fick de lika mkt skit!

Självklart har jag lärt mig massor om barn, bebisar, äldre barn och sådant som säger sig självt.

Men i och med att min hjärna började vidgas med nya insikter och kunskaper började jag bli intresserad och upptäcka andra saker.

Som No'poo. Största anledningen till det är inte min hy eller hår utan FÖR miljön samt att sätta ner foten mot masskonsumtion och tron att det enda sättet att vara acceptabel i samhället är att gå runt och lukta tvål.

Jag upptäckte ju även LadyDahmer.

Jag är beroende av hennes blogg. Och även om jag inte håller med om ALLT hon skriver så är jag så jäkla glad att hon har blivit så stor. För som jag förstått det läser folk hennes blogg både för att de gillar och ogillar henne. Vilket betyder att folk LÄSER.

Och mycket hon skriver skulle kunna komma direkt ur vår kurslitteratur.

Jag har dock märkt hur frustrerande det är att försöka pracka på mina vänner och familj alla mina "nya kunskaper!"

De flesta slår bort dem, vill inte lyssna, håller inte med, tycker att jag går för långt osv osv.

Men jag ger inte upp, jag tror verkligen att jag har rätt.

Jag tror fakiskt att världen (situationen i Sverige) skulle bli bättre om vi blev mer jämställda, om genuspedagogiken fick ett ordentligt genombrott på alla förskolor och skolor. Om folk började reflektera lite mer.

När jag började fundera, verkligen reflektera, över varför jag rakar benen kunde jag inte komma på en enda anledning att jag gör det för MIN skull.

Så varför forstätter jag?!

Nu till dagens största problem; Jag ska till skolan. HJÄLP.

Jag har dock världens bästa Maria att åka med, men ångesten kryper sig sakta uppåt, framåt, inåt och äter på hela mig. Vill bara skrika tills de små krigarna spräcker trumhinnorna och dör så jag kan begrava dem och aldrig behöver höra, se, känna dem igen. Äckliga små myror. Usch.