P:et står för Panikångest
Ja. Så här sitter jag och darrar och mår illa.
När jag tagit mig ur detta helt ska jag. Jag ska.. Eh.. Jo, jag ska hälsa på Anna! En hel massa!
och Annki. Och alla mina vänner här "i stan". och släkten i Gävle.
Men men, det blir sen det.
En sak jag tänker på idag, när tankarna är hyfsat samlade, är om jag skall spara kläder som blitt alldeles för stora?
Jag är inget fan av att banta, motionera och sådär så jag tänker heller inte göra något för att försöka behålla den här vikten. Jag tänker köra på som vanligt.
Så det där satans klädproblemet då.
Vad skulle du gjort?!
Åker mot Gävle om 1 timme.
När jag tagit mig ur detta helt ska jag. Jag ska.. Eh.. Jo, jag ska hälsa på Anna! En hel massa!
och Annki. Och alla mina vänner här "i stan". och släkten i Gävle.
Och promenera, flera mil!
Men men, det blir sen det.
En sak jag tänker på idag, när tankarna är hyfsat samlade, är om jag skall spara kläder som blitt alldeles för stora?
När man går upp några kilo hamnar ju ofta favoritjeans (tex) längst in i garderoben "tills jag gått ner 3, 4, whatever kilo"
Ska man tänka lika när man går ner i vikt? Det känns ju som att det är något positivt, peppande att vilja kunna ha de där jeansen igen.
Men om man gått ner i vikt då?
Grejen är att jag inte försökt gå ner i vikt. Alls. Den har liksom bara runnit av mig.
Så då känns det ju som att jag lika gärna kan gå upp dessa kilon igen. Utan att göra något.
Jag är inget fan av att banta, motionera och sådär så jag tänker heller inte göra något för att försöka behålla den här vikten. Jag tänker köra på som vanligt.
Så det där satans klädproblemet då.
Vad skulle du gjort?!
Kommentarer
Postat av: FumikoFem
Jag skulle spara kläderna, du kanske går upp igen sen. Jag brukar hoppa lite upp och ner.
Och usch för panikångest! :/
Kram
Postat av: Lilldjupa
Fumiko: Ja tyvärr är det väl så, lika bra att spara skiten (;
Trackback
