Min dotter pojken

Häromdagen var vi och hälsade på där Jamie ska börja dagis i oktober.
Dagiset ligger 10 meter från vårt hus och jag såg att de var ute så vi gick helt enkelt över och frågade om vi fick komma "in" en stund.
Det fick vi.

En personal frågar då; jaha, ska den här pojken börja här snart?
Jag svarar; Det här? Det här är en flicka (med ett leende)
Hon: jaha, oj..
Jag: Ja, hon har byxor efter morbror och tröjan är så mysig (Det var en grön underbar fleeceaktig tröja hon fått av farmor och farfar sin samt jeanshänglsenbyxor med krypskydd på knäna- perfekt för utelek i sandlåda!)
Hon: Nej nej, det var inte för kläderna..
Jag: jaha, ja, det är många som tror att Jamie är ett pojknamn
Hon: nej nej, det var inte det, jag vet inte vad hon heter.

Jag minns inte ens hur det slutade men jag undrar. Om det inte var för kläderna, och inte för namnet. Vad drog hon för slutsats att det var en pojk?
Jag dömer inte, bara funderar.

Två timmar senare var jag med Sara på Dollar och skulle köpa mössa. Det fanns rosa och svarta.
Jag tittade på den rosa och sade skrattande till Sara; De trodde hon var en pojke på dagis idag!
Sedan hängde jag tillbaka den och tog den svarta.
Alla andra flickor hade ju rosa, och vi har ju rosa gummistövlar. Någon måtta får det vara! :P



Kommentarer
Postat av: Cecilia

hehe.. ja ibland är munnen snabbare än huvudet :)

2011-09-26 @ 02:26:31
URL: http://cilaotomas.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback