Allt eller inget.

Det är bus i ett nötskal.
Igår satt hon på golvet och gnällde och skrek, som hon gjort de senaste veckorna (hur många orkar jag inte ens räkna) tills jag kom och hon fick hålla i mitt finger och gå runt runt runt här hemma.
Men efter lekstuden med Minea var det som att hon tänkte "nej, nu får det fan vara nog" och igår kväll reste hon sig själv. Och idag har hon rest sig och gått, runt runt, fram och tillbaka. När jag sträckt fram mitt finger har hon stött bort det och travat på själv.
Ojoj. Det är så oväntat hela tiden. Jag har inte ens sett henne försökt resa sig förr!

Idag har hon följt med morfar till gammelfarmor och gammelfarfar och kanske får hon träffa gammelgammelfarmor också! (;

jag har knåpat ihop 1 sida med bakgrund och det känns helt ok. Det går alltid sakta i början. Det brukar rulla på bättre när man kommit igång.
Ska försöka boka in pluggdejter till veckan så blir man extra motiverad!

(Så, någon som har lust? Typ e.m/kväll Måndag, Tisdag eller onsdag, torsdag?!)


Kan man älska hårdare, så vill jag inte uppleva det. Mitt hjärta är på väg att explodera redan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback