Skrämmande lata

Har följt en riktig kommentators storm på LadyDahmers blogg.. Många kom efter kriget på den här bloggen.
I den ena bloggen så kallades alla som var för genustänkande och jämställdhet Fula, äckliga, fittlebbar.
Moget.
Medan alla som stod på LDs sida försöker komma med seriösa, ärliga, raka svar.

Många kastar skit på genuspedagogiken medan de i samma andetag säger "jag vet inte vad det är och jag tänker INTE ta reda på det!"
Jag blir så galet frustrerad.
Imponerand som satan av LD som klarar av att hålla sitt tålamod. Jag blir arg som ett bi fast jag inte har lagt mig i! (Så mycket..)

Hittade en blogg med en gammal länk till gammal (sisådär 2 år tror jag det var) artikel där föräldrar var skogstokiga över att förskollärare försökte använda genuspedagogik.

Alla som är emot det verkar dra det så förbannat till sin spets!
"Men åååhh, ska inte dockor få existera i världen?! Vad blir det för val för ungarna?!" jadajadajada..

*tokutbrott här*

Som jag förstått det, och som jag tolkar det, som jag tänker arbeta med detta om 1 år när jag är förskollärare och med min egen lilla bus;

Det handlar om att alla barn är blanka sidor. Det vi skriver på dem följer dem genom livet.
Genom att introducera BÅDE bilar och dockor, blått och rosa, får hon själv välja vad hon vill.
Om man tittar på observationer gjorda av lärare, av sina handlingar- inte barnens- så har det framkommit (på film!) att många lärare prioriterar pojkars vilja först.
Även om de inte riktigt är medvetna om det.. Det verkar råda en allmän svag uppfattning att om inte pojkar får som de vill på en gång så blir de tokiga.
Detta är självklart inte sant, vilket de egentligen vet, men omedvetet så agerar de som om detta vore en sanning.
Därför så är det viktigt att låta alla barn få lika mycket plats. Oavsett kön.
Om man utgår från att det inte finns ett "typiskt" pojk- eller flickbeteende tittar man inte konstigt på en pojke som dansar, plockar blommor, kramas och målar.
Man ser inte det "konstiga" i en flicka som brottas, skriker, leker krig eller klättrar i träd.
Det är inte tjej-eller killbeteende. Det är BARNbeteende.

Stärk alla barns svaga sidor.
Barn som är blyga, hjälp dem att våga.
Barn som har svårt att uttrycka sig verbalt- hjälp dem att formulera, tala med dem mycket.
Barn som vill dansa- dansa med dem.

Det handlar inte om att FÖRNEKA könet, bara bortse från det ibland. För de är i första hand BARN. Och barn är kapabla till så otroligt mycket. Om vi låter dem. Inte tränger in dem i fack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback